matsNamn: Mats Fahlgren

Ålder: 61 år

Motto: ”Ord är som solstrålar. Ju mer de koncentreras, desto djupare bränner de."

Bor: Göteborg

Utbildning och eventuella specialområden: Journalisthögskolan i Göteborg, internationella relationer och juridisk översiktskurs på Göteborgs universitet.

När och varför började du skriva?
– Jag hade en svenskalärare på högstadiet som uppmuntrade mig. Och på gymnasiet startade jag en skoltidning ihop med två kompisar, den överlevde i minst 15 år efter att vi lämnat skolan. På den vägen är det.

Innan du blev frilans hade du en del anställningar. Berätta lite kort om vad du gjort!
– Mesta tiden har jag varit reporter och chef på TT i Göteborg, innan dess på Arbetet Väst, GT, Naturvårdsverket, SVT och SR. 

När började du frilansa?
– Våren 2000 sa jag upp mig från TT och började frilansa.

Du är medlem i Pratminus Reportage. Berätta!
– Vi är en frilansgrupp på åtta journalister, varav två fotografer. Vi delar kök, idéer, feedback och peppande. Mestadels jobbar var och en för sig själv, men vi gör en del tillsammans också. Nyligen tog vi hem ett ramavtal inom redaktionella tjänster för Göteborgs Stad. Vi hamnade etta, före 17 konkurrenter, det kändes gott. Men ännu vet vi inte hur mycket jobb det ger.

Vad ger skrivandet dig? 
– Självförverkligande. En känsla av delaktighet i samhället. Och en allt mindre lön. 

Vad skriver du helst om och varför? 
– Gillar att skriva om miljö, forskning och politik, för känslan av att vara med och påverka. På sistone har det blivit en del om migration och jag skulle vilja skriva mer om integritet på nätet, nätmobbning och övervakningssamhället.

Vilket är det mest udda frilansuppdrag du haft? 
– En svensk myndighet gav mig i uppdrag att skriva en snabb rapport om ett heldagsseminarium de själva ordnade, inför en träff de skulle ha med en utländsk myndighet dagen därpå. Deadline klockan 22. Så jag satt på ett minimalt hotellrum i Stockholm och skrev så det blödde, med något som aldrig skulle publiceras. Kändes konstigt.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Friheten.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag?
– Den digitala omställningen och de allt lägre arvodena.

Hur ser framtiden ut?
– Just nu ser det mörkt ut, jag kan tycka synd om dem som är unga och på väg in i frilanslivet. Men det ordnar sig säkert. Efterfrågan på information och välskrivna texter kommer aldrig att sina. Och snart kommer en renässens för faktorer som källkritik, etik och publicistiskt ansvar, det är jag övertygad om.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Lyhörd, rak och snabb med feedback.

Hur botar du eventuell skrivkramp? 
– Tar en promenad i korridoren. Lägger mig i soffan eller massagefåtöljen en stund. Vid svåra fall låter jag det vila till dagen därpå – om det är möjligt.

Du har också arbetat som informatör. Har du några tankar kring att antalet journalister minskar medan antalet informatörer/kommunikatörer ökar? 
– Ja, är ett stort samhälleligt problem när ett så viktigt styrkeförhållande förändras så mycket. Och det tycker jag att våra kollegor informatörerna borde erkänna och prata om lite mer, ibland verkar det som att de låtsas att problemet inte finns. Jag tror att de vet bättre, innerst inne.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– På 90-talet skrev jag mycket om Bofors, vapensmuggling och mutskandaler, som reporter på TT. Efter en pressträff med försvarsminister Roine Carlsson var jag lite för efterhängsen med frågor och följde efter in i en restaurang, där politikerna satt sig. Då tog försvarsministern mig helt sonika i nackskinnet och föste ut mig. ”Nu ska vi äta lunch, du ska ut härifrån”. Det kändes rätt rejält i nacken. Roine Carlsson var stark i nyporna, jag tror att han var smed innan han blev fackpamp och politiker. De andra journalisterna tyckte ”Oj, det var ju taskigt gjort”. Jag instämde och gnuggade nackskinnet, sen var det inte mer med det. Idag hade det filmats och lagts ut på Youtube på nolltid. :-)

På pratminus.se skriver du att du tänkt lära dig att vågsurfa och lira saxofon. Hur går det med det?
– Det går framåt, men mycket långsamt. Tog en surfkurs på Hawaii för ett par år sen och fick blodad tand, men sen har det inte hänt så mycket. Och saxofonen samlar damm under sängen, eftersom jag bor i hyreshus nu. Grannarna gillar inte när jag ”spelar”. Men jag har inte gett upp. :-)

Vad gör du annars på fritiden? 
– Tränar, läser, umgås med familj och flickvän, åker skidor, långfärdsskridskor, paddlar kajak och sköter två sommarhus, i det ena försöker jag odla humle för ölbryggning. Och så spelar jag pub quiz i Senaste laget, där frilanskollegan Niklas Aronsson är ankare.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Just nu skriver jag för forskningsrådet Fortes årliga magasin, som kommer ut till våren. Och så jobbar jag med interninformation för en myndighet som jag har ramavtal med. Jag skulle gärna ägna mig mer åt grävande reportage och gärna skriva manus för TV-dokumentärer, jag gjorde det för SVT för några år sedan – Världens händelser och Svenska händelser – det var himla kul. Och så vill jag skriva en bok om en av Sveriges största hjältar, som inte fått det erkännande han förtjänar. Vem det är, håller jag hemligt än så länge.

Foto: Anders Egle

sNamn: Susann Engqvist

Ålder: 53 år

Bor: Vallentuna några mil norr om Stockholm

Du har sålt material via CC. Hur känns det?
– Det var en rolig överraskning!

Kommer du att fortsätta att ladda upp material på CC?
– Ja, det kommer jag att göra när jag har material som jag tror passar. Det är inte helt lätt att veta vad som efterfrågas, men en lär sig väl med tiden.

Vad har du för utbildning och eventuella specialområden? 
– Jag är utbildad copywriter, kommer ursprungligen från reklamvärlden där jag varit originalare, copywriter och reklamchef. Sedan har jag gått enstaka kurser i skrivande, journalistik och foto, men främst har jag min 20-åriga erfarenhet inom framför allt trädgård, boende, miljö och natur som också är mina intressen. Jag har har arbetat som journalist/redaktör/redaktionschef i ungefär 20 år. Just nu utbildar jag mig till hundinstruktör och läser bland annat om hundars beteende på Stockholms universitet. Hundliv är ett område jag gärna vill skriva mer om i framtiden.

När och varför började du skriva?
– Jag har alltid tyckt om att skriva. Idag är det jättekul att läsa gamla dagböcker och skruvade noveller jag skrev som tonåring. Skrivmaskinen, jo faktiskt en gammal handjagare, stod alltid laddad med papper i på skrivbordet i flickrummet. Ofta är texterna bara brottstycken ur vardagen; bråk med föräldrarna, förälskelser, konversationer med kompisar och liknande – verkligen kul att läsa idag när jag själv har tonårsbarn. (Men de får inte läsa det!!)

När och varför började du frilansa?
– Jag har frilansat i ungefär åtta år. Innan jag bestämde mig hade jag jobbat drygt sju år som redaktionschef på ett stort magasin och kände att jag ville få utlopp för min egen kreativitet mer.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– De tre bokstäverna i början av ordet – FRI.

Vad är den största utmaningen för frilansar idag?
– Ekonomin. Det är stor skillnad på arvodena idag jämfört med för tio år sedan! Tidningarna har det tufft också, det vet jag, men som journalist måste man ändå våga ta rimligt betalt. Om du dumpar priserna kan vare sig du eller andra seriösa, kompetenta journalister försörja sig på det här spännande, roliga och viktiga yrket i framtiden.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Återkommande! Sedan ska hen ha respekt för hantverket och eventuella specialkunskaper och värdera det. Jag som även suttit mycket på ”den andra stolen” vet att det är guld värt att få texter som är väl genomarbetade, faktagranskade och välskrivna, så man som redaktör slipper redigera en massa själv. Det spar redaktionerna mycket tid på.

Du har skrivit två böcker. Berätta!
– Min första bok, ”Trädgårdspassion – en kärleksförklaring i fyra akter” kom till när jag besökte en sanslöst överdådig trädgård och träffade en fotograf som hade fotograferat den i flera år. Vi gillade varandra och beslöt att prova att sälja in vår bokidé. Icaförlaget nappade direkt, vilket var jättekul. Det är ett mellanting mellan faktabok och en mer skönlitterär berättelse om trädgården och dess mycket specielle ägare. Min senaste bok ”Balkongliv, inred, odla & njut” är en inspirerande faktabok och en beställning från samma förlag. Man blir verkligen inte rik på att skriva böcker, jag vågar inte ens tänka på vad timpenningen skulle bli om jag börjar räkna – men det är kul för egot, ha ha...

Du fotograferar också. Vad fotar du helst?
– Jag tycker bäst om att fotografera utomhus; djur, växter, natur och olika miljöer. Men människor är också kul.

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Först och främst ska man veta vad det är för tidning. Hur bra din idé än är fungerar det inte om den inte passar in i stil och innehåll, eller om de nyligen publicerat en snarlik artikel. Jag försöker vara ganska kortfattad, men tydlig i mitt mejl, och skickar med lågupplösta bilder till påseende. De tidningar jag jobbat med länge vet ju vad de får om de beställer ett jobb av mig. Då hänger det på att de tycker att bilderna är bra och ämnet någorlunda unikt men ändå passar in i deras mix.

Vad har du alltid med dig när du åker ut på ett jobb?
– En åtminstone någorlunda påläst hjärna. Och mycket nyfikenhet.

Arbetar du hemifrån eller delar du kontor med andra frilansar?  
– Jag har provat både att sitta hemma och tillsammans med andra. Att åka till jobbet är bäst för självdisciplinen, att sitta hemma är gratis och så slipper man restid. Båda har sina för- och nackdelar. Just nu jobbar jag hemma ibland, ibland på ett kontor med andra.

Hur stor del av dig är företagare och hur stor del är skribent?
– När jag är trögstartad och inte kommer igång – ibland tar det emot – kommer den nitiska chefen fram inom mig och tvingar den mer konstnärliga och bohemiska skribenten att jobba. Men ofta har jag då arbetat med artikeln mer eller mindre undermedvetet ett tag. Själva knattrandet på tangenterna är en rätt liten del i jobbet. Att fundera på vinkel, disposition och formuleringar samt faktareserach, tar mest tid och kraft för mig.

Hundar verkar vara ett stort intresse. Berätta!
– Jag har alltid gillat djur, och hundar särskilt. Vi hade en spaniel när jag var barn och jag skaffade en egen belgisk vallhund i 25-årsåldern. Sen var jag utan hund i ca 15 år då jag jobbade mycket och barnen var små. När de blivit större och jag började frilansa kände jag att det fanns tid och plats för hund igen, eftersom hon kan vara med mig på dagarna. Jag har en australian shepherd som är 90 procent härlig och 20 procent besvärlig. Ja, det blir 110 procent hund, det stämmer!

Vad ägnar du dig åt när du inte skriver?
– Förutom att gå långa promenader och träna med min hund läser jag mycket, det hänger ihop med skrivandet tycker jag. Mest romaner, svenska och utländska, sällan deckare. Jag har minst två böcker på gång samtidigt och läser alltid innan jag somnar, även om jag går och lägger mig halv tre på morgonen.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Just idag jobbar jag med en medlemstidning inom hund som jag är frilansande redaktör för, skriver mycket själv i den också. Den ska gå till tryck om bara ett par dagar så det är lite stressigt. Men den kommer bli klar i tid, det blir den alltid, även om det inte känns så precis i detta nu. Jag har faktiskt just nu även deltidsjobb som vikarierande redaktör för två tidningar inom fastigheter och omsorg, det är inte så dumt med en fast bas ett tag.

Foto: Tommy Jansson

Karin portr25C325A4t 1litenNamn: Karin Engman

Ålder: 59 år

Bor: Umeå

Utbildning och eventuella specialområden:
— Jag är från början socionom och etnolog, och har kompletterat med olika kurser som nu senast Digital bildbehandling. Min nyfikenhet gör att jag skriver om både många och mycket olika saker, men specialområden är trädgård, skolfrågor och pedagogik, kulturhistoria, berättelser ur livet, hästar och katter. 

När och varför började du skriva?
— Under 80-talet började jag jobba extra som korrekturläsare på Västerbottens-Kuriren. När korret lades ner övergick jag till radiotidning och nyhetsuppläsning för Rix FM. Jag trivdes i tidningsmiljön. Extrajobb varvades med vikariat, jag fick prova på att skriva och hoppade under en period in som redaktör för Lilla VK, en veckobilaga för barn. Vid det laget var jag fast, och började frilansa. 

När och varför började du frilansa?
— För tio år sedan. För friheten att skriva om de ämnen som intresserar mig, i olika sammanhang. 

Vad gjorde du innan du blev journalist? Hur (om alls) påverkar din bakgrund dina ämnesval?
— Som socionom arbetade jag framför allt som kurator inom sjukvården. Jag har också jobbat med folkbildning, sysslat med översättningar av vetenskapliga texter från engelska till svenska, och intervjuat och skrivit i etnologiska sammanhang. De erfarenheterna har framför allt gjort mig intresserad av den personliga berättelsen. Jag har träffat människor från många olika sammanhang, i alla livets skeden. Ofta för att sitta ner, stanna kvar och lyssna. Det har gjort mig medveten om vilka fantastiska berättelser som finns överallt om man ger sig tid. 

Vad ger skrivandet dig?
— När skrivandet flyter som bäst är det en glädje, en upplevelse av flow. En möjlighet att förmedla mina möten och upplevelser, låta människor komma till tals, och kanske smyga in lite extra kunskap på samma gång (jo, folkbildningserfarenheterna har satt sin prägel).

Du fotograferar också. Favoritmotiv?
— Människor förstås, gärna tillsammans med djur då mycket oväntat kan hända.Trädgård med nära skildringar av växter där jag får leta efter spännande ljus. Djurporträtt. Men det mest vardagliga kan bli spännande i ögonblicket, i rätt ljus.

Vilka är dina tre bästa fototips?
— Chansa och fota från höften eller fotknölarna när de "säkra" bilderna är tagna, det är ett tips jag själv fått från en duktig fotograf och det kan verkligen ge överraskande bra bilder. 

— Tänk på att ljusa ytor kan användas som reflektor, det kan vara en vägg eller ett plank eller något liknande. Det kan räcka för att låta intervjupersonen vända ryggen mot solen med ansiktet belyst av det mjuka ljus som reflekteras. Samtidigt blir håret och konturen vackert upplyst bakifrån. 

— Fota i raw-format! Med all information sparad finns det helt andra möjligheter att rädda en halvt misslyckad bild från en intervju, den kanske inte går att ta om. Och ett bra foto kan lyftas till en fantastisk bild. 

— Två enkla praktiska bonustips till nya frilansfotografer:
Glöm inte översiktsbilder från ganska långt avstånd, det är många av oss som slarvar med det perspektivet. 

— Kolla hur bilderna brukar se ut i tidningen. Behövs bilder med stora neutrala ytor som lämpar sig för att lägga in text? Kom ihåg att komponera bilden så att inget viktigt hamnar i vecket om den ska ligga över ett uppslag.

Du har korrekturläst. Påverkar det hur dina texter ser ut/hur du läser andras texter?
— Kanske påverkar det mer hur jag läser andras texter än hur jag skriver. Det är svårt att se de egna missarna då man vet vad som ska stå där, hjärnan läser in den tänkta versionen istället för felen. 

Vad är det bästa med att vara frilans?
— Att få möta fantastiska människor i alla möjliga sammanhang och ständigt lära mig något nytt, ibland om det helt oväntade. 

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
— De kan se väldigt olika ut. Visst blir det en hel del jobb framför datorn, men också bilfärder kors och tvärs genom Västerbotten och Ångermanland. Med besök i hem och stall och trädgårdar, i hagar där nya grepp har tagits för att utveckla gårdar och skapa lönsamhet. Lyssnande på spännande berättelser över en kaffekopp. I klassrum med fantastiska elever och hängivna lärare. Flåsande genom djup snö i skogen för att träffa skogsmaskinförare. Med näsan nära väldoftande pioner som jag vill avbilda i motljus. Lockande en katt att följa kameran. Eller med en hästmule mot kinden och puffar av andedräkt i öronen medan jag fotograferar en annan pålle. 

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
— Jag brukar mejla en kort beskrivning av vad jag vill skriva om, ibland med flera möjliga vinklar. Handlar det om en ny uppdragsgivare kan jag följa upp med ett telefonsamtal, men det mesta sköts via mejl. 

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
— Nej, det är nog den som är aktuell för stunden. Det kommer ständigt nya. 

Alla kan ju köra fast i sitt skrivande ibland. Vilka är dina bästa tips för att komma vidare en sådan gång?
— Det går alltid att testa det gamla knepet att sätta sig framför datorn i morgonrocken och skriva lite. Då har man inte börjat "på riktigt" ännu, och det tar bort anspänningen. 

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av – något feltryck, dråplig situation eller missförstånd?
— Nja, dråpligheter händer nog oftare när jag fotograferar, i synnerhet bland hästar. Det brukar då raskt bli slapstick av det hela, och kräver kanske närvaro i stunden för att vara riktigt kul. Jag har haft hästar som kärleksfullt knuffats, dragit mig i armen och puffat ner mössan över ögonen medan jag fotat. En gång blev halva jackan genomblöt och genomtuggad av en häst medan jag stod i en hal slänt i vinterskymningen och fotade andra pållar. Vid ett tillfälle stod jag ensam i ett garage med en drogad häst som började vackla våldsamt. Andra gånger har jag backat in i elstängsel. Extra små utmaningar i vardagen, som åtminstone kan locka fram spontana skratt från den intervjuade. Vilket inte är det sämsta.

Vad ägnar du dig åt när du inte skriver?
— Då ser jag gärna ut över havet från favoritplatsen vid sjöbodväggen, i stugan några mil söder om Umeå. Eller träffar vänner. Läser gör jag förstås gärna, men på sistone alldeles för få böcker. Kameran släpper jag sällan, och jag börjar bli allt mer förtjust i bildbehandlingens möjligheter. Jag tänker lära mig mer om hur man skapar fantasifulla och kreativa bilder. 

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
— Några reportage väntar. Nya idéer tycks alltid ramla in bara man ser sig om. De flesta har jag ännu ingen aning om, det är en del av tjusningen med frilansandet att man kan hugga tag i uppslag när de susar förbi. Jag struntar glatt i att nischa mig och låter istället min nyfikenhet styra. 

— Jag vill gärna göra något mer med foto och bilder. I år fick jag ställa ut bilder på vårt länsmuseum, Västerbottens museum, i samband med en hästutställning som pågick i fem månader. Det var kul, och gav en kick att jobba vidare med fotograferandet. Jag vill dessutom lära mig filma, åtminstone kortare grejer.

Foto: Birgitta Sjöstedt

Andreas2 72RGBNamn: Andreas Lindegren

Ålder: 32 år

Motto: Lär dig något nytt varje dag.

Bor: Umeå

Utbildning och eventuella specialområden: Medieutbildning på gymnasiet. Journalistutbildning på Strömbäcks folkhögskola. Diverse kurser inom fotografering.

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Det är alltid roligt när man får material sålt. Sen har jag nog inte varit tillräckligt aktiv de senaste månaderna för att ha en uppdaterad profil med nya texter. Det är något jag borde förbättra.

När och varför började du skriva?
– Jag jobbade tidigare inom trädgårdsbranschen och gjorde så under många år. Dock ledde det endast till olika vikariat och tillfälliga anställningar, så till slut ledsnade jag. Jag har alltid gillat att uttrycka mig i text och många av mina kamrater och framförallt min familj tyckte jag hade en talang för att skriva, så de peppade mig att söka till journalistutbildningen på Strömbäcks folkhögskola. Så blev det och efter drygt ett halvår på utbildningen så började jag skriva mina första texter till en tidning i Umeå.

När och varför började du frilansa?
– Under min utbildning så frilansade jag till viss del och skrev en del texter. Efter avslutad utbildning jobbade jag först som kanslichef för en idrottsförening i Umeå, men fick sedan anställning på två magasin i Umeå. Där jobbade jag fram till för ungefär ett och ett halvt år sedan, då jag kände att det var dags att prova min egna ”vingar”. Så jag slutade och startade eget. Jag har fortfarande ett bra samarbete med min tidigare arbetsgivare och levererar texter till dem till varje nummer.

Vad ger skrivandet dig?
– Självklart handlar det om ett sätt att uttrycka sig, men framförallt så handlar det inte bara om själva skrivandet utan om kunskap. Som frilansjournalist och i kombination med de kunder som jag har idag får jag bevaka och skriva om extremt många olika områden. Nya utmaningar ger ny och breddad kunskap och det är aldrig fel att lära sig nya saker.

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den?
– Jag kan ha en tendens att bli lite gammalmodig ibland och använda mig av ord och uttryck som andra har slutat använda. Jag har ett stort intresse av det svenska språket och dess utveckling och har inte anammat alla ord och uttryck som idag har blivit accepterade i text. Sen gillar jag också att bjuda på mig själv i artiklar och reportage om det finns utrymme för det.

Du gör lite annat än att skriva också. Berätta!
– Fotografering har alltid varit en hobby för mig, men efter journalistutbildningen och starten av mitt företag har det blivit en viktig del av min verksamhet. Förutom att fota till de flesta reportagen och artiklarna som jag skriver, fotar jag även allt från produktbilder, företagsporträtt till sport- och evenemangsbilder till olika kunder. Jag jobbar även en hel del med grafiska arbeten där jag redigerar delar av tidningar, gör annonser och reklammaterial m.m. IKSU innebandy är en förening som jag jobbat en hel del med sedan jag startade mitt företag och gör allt från säljmaterial till deras matchaffischer, matchprogram, annonser och jag gör alla uppdateringar på deras hemsida just nu.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Jag tror kunskapen är det bästa med att vara frilans. Att jag får lära mig mycket nytt genom alla olika uppdrag som jag har.

Hur ser en typisk arbetsdag ut? 
– Det är en svår fråga att svara på eftersom dagarna skiljer sig väldigt mycket. I början av en månad är det mycket intervjuer, skrivande och fotografering. I slutet av en månad, när mina största kunder närmar sig tryck, blir det mer redigering och bistå hjälp med korrekturläsning osv.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Utmaningen är att hitta nya kunder och samarbetspartners. Många säger att man ska nischa sig stenhårt för att lyckas, men det tror jag är helt fel väg att gå när det kommer till texter. Däremot inom fotografering kan man nischa sig hårdare/smalare för att lyckas. Jag gillar dock att vara öppen för en bred kundkrets. Det gör även mina dagar mycket roligare, att på förmiddagen göra en intervju med en framgångsrik företagsledare för att träffa en känd bloggare på eftermiddagen. Det håller en på tå!

Hur är en bra uppdragsgivare?
– En bra uppdragsgivare ger en tydlig bild av vad de vill ha samtidigt som de är öppna för att lyssna på förslag på hur man kan utveckla deras idé.

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Jag jobbar väldigt lite med att sälja färdiga texter eller idéer till kunder. Istället erbjuder jag en tjänst och ett samarbete för framtiden där kunden alltid kan räkna med att jag leverera det de eftersöker.

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
– Det finns många framgångsrika företagsledare som jag skulle vilja få intervjua, mycket för att jag själv skulle vilja få dra lärdom av deras kunskap.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Tack och lov har jag varit ganska besparad från sådant, men rubriken i stil med ”Omusikalisk är cellons bästa vän” gick inte hem hos en violinmakare för ett par år sedan som jag gjort ett reportage om. Jag fick en ordentlig utskällning.

Vad brinner du för?
– Kunskap och utveckling.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Just nu försöker jag bredda min verksamhet inom flera olika områden. Bland annat kommer jag mest troligen att investera i en ny studio efter årsskiftet för att kunna erbjuda större möjligheter till studiofotografering.

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Gör det inte? Skämt å sido. Som en sidoverksamhet till sitt ordinarie jobb är det nog bara roligt, men ska man försöka sig på detta på heltid är det betydligt tuffare. Var säker på att du har ett par avtal innan du övergår till frilans på heltid.

Övrigt: Företaget jag driver heter: Lindegren Media

löfvendahlNamn: Jonas Löfvendahl

Ålder: 40 år

Motto: Det enkla är det geniala.

Bor: Vallda Sandö, söder om Göteborg

Utbildning: Pluggade till journalist på JMG

När och varför började du skriva?
– Jag har alltid, så länge jag minns, älskat att skriva. Det gick från favoritämnet i skolan via extraknäck till yrke. Känslan att få till en bra text finns kvar, det är oslagbart.

Vad har du hunnit med i karriären?
– Jag har skrivit böcker, startat en musikblogg, jobbat på redaktioner som Göteborgs-Posten och Dagens Industri, varit redaktör för tidningar, frilansat i Sverige och utomlands.

När började du frilansa?
– Startade min firma 2002.

Vad ger skrivandet dig?
– En känsla som är svår att ta på. Tangenterna, bokstäverna, historier och öden, allt faller samman. Det ger tillfredsställelse. En känsla av självförtroende och stolthet i hantverket.

Vad brinner du för?
– Inom skrivandet är det att vara glasklar. Inga omvägar.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Tanken på att nästa vecka kan bli helt galen.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Att hitta uppdrag som ger skäligt betalt, sista åren har det blivit tuffare. Framtiden känns osäker men spännande, branschen måste hitta fast mark i det digitala.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Det handlar om en ömsesidig respekt och raka rör.

Hur får du idéer till artiklar?
– Oftast när jag läser något annat. En text som väcker något.

Berätta om Kentuckyseven.se!
– Det är min musikblogg som jag har drivit i tio år ihop med Magnus Säfström. Vi började med en kärlek till amerikansk musik och litteratur som vi växt upp med. Sedan några år skriver vi på engelska vilket varit ett lyft, det gör den roligare att jobba med och har breddat nätverket. För mig är musik den optimala konstformen att blogga om, som gjort för snabba, intensiva känslor. Och hur kan man få nog av skäggig Americana?

Om du fick välja att resten av ditt liv bara lyssna på tre artister du bloggat om: vilka skulle de vara?
– Ha ha, tack för den… Okej, kör på Bob Dylan för evigheten, Ray LaMontagne för rösten och Jason Isbell för att det blir nästa spelning.

Berätta om boken du skrivit!
– Under 2013 spökskrev jag ”Visioner & transmissioner – tryckeri en bransch i förändring” för företagsledaren Jan-Olof Jungersten. Han har varit en stor del av svensk tryckeribransch i 25 år. Det var ett grymt kul jobb där vi träffades intensivt under 13 intervjutillfällen och sedan satte jag texten till J-O:s tankar och idéer. Alla bokens intäkter skänktes till Unicef.

Och så har du en bok om Island på gång. Vad blir det för något?
– Jag har rest till Island under 2014 och 2015 med fotograf Nicklas Elmrin. Ihop med redigeraren Henrik Strömblad har vi gjort ”Island – på bakgator och villovägar” som kommer ut i handeln kring årsskiftet. Det är en annorlunda reseskildring, en poetisk road-trip från ön där vi möter ett tiotal islänningar i vardagen. Allt bärs fram av Elmrins magiska bildvärld. Boken visar ett Island långt från turistattraktioner och vattenfall, där vi träffar hästägare, musiker, konstnärer, surfare och bland annat bor på världens ensligaste hotell.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Jag minns när jag tog exklusiva bilder på fotbollstränaren Torbjörn Nilsson utan filmrulle i kameran. Ja, jag är så gammal. Eller när vi i en ödslig isländsk hästhage plötsligt träffade kronprinsessan Victoria med lilla Estelle och ett gäng burdusa Säpovakter. Eller när jag fick mail av Matthew Barzun, USA:s dåvarande Sverigeambassadör, som diggade Kentuckyseven. Dagen efter drack jag Mint Juleps hemma hos ambassadören.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– 2016 hoppas jag sälja isländska böcker, fortsätta jobba för pigga lokaltidningen Kungsbacka-Posten, komma ut på en ny nordisk reportageresa och starta Kentuckysevens egen pod.

Peter Marchione 2Namn: Peter Marchione

Ålder: 39 år

Bor: Eskilstuna, är tillbaka i staden sedan snart ett år efter att ha levt i ”exil” sedan 1999. Först en sväng till Örebro för att studera språk, därefter till Sundsvall för att plugga PR och därefter 12 år i Göteborg.

Utbildning och eventuella specialområden: Fil. kand. medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet 2003. Har arbetat med olika, ofta extremt nischade, produkter. Allt ifrån LSS och elmiljö till övernördiga nyheter inom broadcast och masterclass-serier om musikutrustning. 

Har du något motto?
– ”Den som gapar efter mycket får oftast mest”. Skämt åsido; motton tenderar att fixera tanken och i förlängningen bli självuppfyllande. Därför gör jag mitt bästa för att undvika dem. Inte uteslutande framgångsrikt, ska tilläggas. 

När och varför började du skriva?
– Jag var väldigt ung när jag insåg att jag hade lätt för att få ner det jag tänker i skrift, samtidigt som jag alltid varit intresserad av språk överlag. Genom att laborera med meningsbyggnad kan man nyansera saker på olika sätt, vilket jag alltid tyckt är spännande.

Vad ger skrivandet dig?
– Eftersom jag jobbar med texthantering utifrån väldigt många olika infallsvinklar är det svårt att summera det jag får tillbaka i en enda klatschig payoff. Men jag blir nog allt lite extra sporrad när jag hamnar i flow och skriver fortare än fingrarna hinner med. 

Du är PR-utbildad copy och frilansjournalist. Hur ser du på de två rollerna? 
– Idag är det ju inte längre något fult att jobba med copy, en gång var ren tabu ifall man ville ha någon form av journalistheder i behåll. Rollerna är i regel så åtskilda att det aldrig är tal om överlappning. En uppdragsgivare som anlitar mig för ren copy eller content är ju inte intresserad av något kritiskt tänkande förutom när det kommer till hur jag anser att de språkliga byggstenarna ska kombineras. En redaktion, däremot, anlitar ju mig för att jag ska komma med någon slags vinkling – annars hade de ju lika gärna kunnat skriva själva. 

När och varför började du frilansa?
– Oj, jag är inte hundra på om jag minns rätt men jag tror det var runt 2004–2005. Jag jobbade då dels som copy men även som anställd vid det förlag som producerar tidningarna Musikermagsinet och Monitor men började då även skriva recensioner åt andra, mest för att ha en ursäkt att roffa åt mig promotionskivor.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
– Jag jobbar på Sinnebild Reklambyrå i Eskilstuna så en typisk dag är att hålla koll på vilka deadlines som är farligt nära, se till att vara inläst på de projekt jag ska skriva för och samtidigt ha kontakt med kunder via möten. Vi gör allt ifrån redaktionsarbete till slogans så arbetsdagarna är i slutändan väldigt varierande och spännande. Utöver det utgör jag ena halvan av den kreativa duon Thyselius & Marchione där jag och min vapendragare Henrik gör olika uppdrag, oftast av mer audio-visuell karaktär som ljud, musiksnuttar, filmer och animationer.

Du har tidigare varit chefredaktör för Musikermagasinet. Vilka erfarenheter därifrån hjälper dig när du nu själv frilansar?
– Se till att ha återkommande kontakt med dina uppdragsgivare så att ni har en så spontan dialog det bara går. Jag är rätt säljorienterad av naturen så ibland fattar jag inte själv, förrän jag fått uppdraget, att det var jag som pitchade idén. Genom att vara genuint intresserad av de ämnen som beställaren är intresserad av är mycket av införsäljningen redan gjord. Man blir lite som en förlängning av deras eget företag eller redaktion. 

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Rak och öppen är en bra start. Sedan får de gärna ha humor och bjuda på öl om man är där en fredag :).

Du är sedan några år även Twitter-redaktör. Berätta! Vad innebär det?
– Jag ansvarar för Twitter och andra konton inom sociala medier för olika uppdragsgivare. En del band men även ”vanliga” företag, labels och den engelskspråkiga musiktidningen Release Magazine. Mitt arbete där är dels att se till att nya artiklar delas i Twitter-flödet men även att nätverka och interagera med intressenter och följare. Givetvis då utifrån ett givet raster och inte på något personligt plan.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Utmaningen är alltid att bemöta påståendet att ”alla kan väl skriva?”. Det är lika sant som att alla som har en kamera är fotografer eller att alla som äger ett par löparskor är olympier. Samtidigt som den accelererande digitala utvecklingen utgör ett hot mot många yrkeskategorier känns det ändå som att de som jobbar med just text och skrivande är väldigt svåra att ersätta med algoritmer. Om däremot språket börjar utvecklas till att efterlikna olika ”du-har-blivit-miljardär-eftersom-din-avlägsna-släkting-gått-bort-och-testamenterat-sin-förmögenhet-till-dig”-brev – då är det fara på taket. 

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Gör’t! :)

Vad är det roligaste du gjort/upplevt hittills i din karriär?
– Ett riktigt roligt minne var när jag och en fotograf skulle intervjua det schweiziska bandet The Young Gods i samband med en spelning i London. Innan hade den surmulna pressagenten givit oss strikta instruktioner och betonat att vi fick träffa sångaren backstage max 20 minuter innan soundcheck. När det sedan visade sig att vi skulle prata mycket musikteknik blev intervjuoffret eld och lågor. Det slutade med att han struntade i att soundcheck, andra i bandet fick testa medan hans mikrofon medan vi satt i drygt två timmar i logen och snackade samtidigt som vi åt upp all mat och drack en ansenlig del av drickat. 

Vad brinner du för?
– Oj, jag brinner för massvis av saker. Jag har dock försökt kvantifiera och kommit fram till att många av mina passioner är kopplade till bokstaven M – exempelvis; människor, musik och mat. Hm, synd att inte vin börjar på M...

Du har intervjuat många artister. Har du blivit riktigt starstruck någon gång?
– Visst har jag intervjuat artister som jag ser upp till av en eller annan anledning men jag blir aldrig så pass starstruck att jag tappar fattningen. Jag har ju i slutändan ett jobb att sköta. Däremot har jag under vissa intervjuer blivit hänförd av att den jag intervjuar visar sig vara såpass sympatisk människa. När jag gör jobb åt Musikermagasinet bemöts jag ofta med öppna armar då artister älskar att få nörda ner sig och snacka prylar. Det är otroligt kul och det har flera gånger hänt att de ignorerat intervjuscheman för att de vill fortsätta prata.

Vilken grupp/artist skulle du helst intervjua och varför?
– Joy Division om det vore möjligt, vilket det så klart inte är, skulle jag antagligen bli så starstruck att jag sprängdes i bitar.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Jag har en greatest hits-lista med roliga syftningsfel och annat skoj. I början var det alltid en katastrof när jag märkte fel i en tryckt tidning men min företrädare i rollen som chefredaktör på Musikermagasinet, Gunnar E Olsson, lärde mig att inte ta det så hårt. ”Äsch, vi gör en ny tidning”, brukade han säga. Kloka ord från en klok människa. 

Vilken är den mest udda artikel du skrivit?
– Det mest udda jag bearbetat i textväg är artiklar till Electronic Environment – en extremt nischad tidning som behandlar ämnesområdena EMC, ESD, Miljötålighet för Elektronik och Energilagring. Jag förstod knappt själv vad jag skrev… och inte läste heller, för den delen.

Vad läser du själv helst?
– Eftersom jag ”tvingas” läsa in mig på en massa saker i jobbet har jag blivit urusel på att ta mig an skönlitteratur. Jag brukar läsa Språk-tidningen och en massa fackpress inom musikteknik. Senast lästa ”riktiga” bok var Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag håller på att lobba in mig själv i ett stort bokprojekt som jag inte kan säga mer om i nuläget, men håll alla tummar ni har så är ni rara! Utöver det plöjer jag på som vanligt, med en välsmakande soppa av copy, redaktionella arbeten, PR och annat. 

Övrigt:
– Man ska aldrig bli för vuxen, därför köpte jag mitt livs första tevespel förra veckan!

Foto: Jesper Lund @ Sinnebild Reklambyrå
Bildbehandling: Henrik Thyselius @ Thyselius & Marchione

Åsa WNamn: Åsa Wallenrud

Ålder: 37 år

Motto: Våga prova!

Bor: Segeltorp, Stockholm

Utbildning: Endast gymnasiet, 3 år

När och varför började du skriva?
– Jag är rastlös, just nu under utredning för ADHD. Sedan jag gick ut gymnasiet har jag arbetat heltid men det har aldrig varit tillräckligt. Vid sidan av har jag alltid ägnat mig åt egna företag, ideellt arbete och kurser. Jag har sjungit i körer, rastat hundar, sålt saker, arrangerat bröllop och mycket mer. En sådan här rastlös dag på ett jobb surfade jag runt lite och hittade en blogg som kallade sig för Lilla Gumman. Jag blev väldigt upprörd och gick in för att se vad detta var för idioti! Inom ett par minuter hade jag förstått konceptet och insåg att det var ett positivt namn i sammanhanget. Bloggen handlade om teknik och prylar och skapades av två kvinnor och de ville skriva för kvinnor. Bloggen fick mycket uppmärksamhet och de letade då efter fler tjejer som ville skriva. Jag hade aldrig skrivit i hela mitt liv, min dagbok jag fick i lågstadiet hade jag i över tio år, för jag klarade inte av att formulera mina dagar i skrivna ord. Jag hade heller inget överdrivet intresse av teknik. Men jag vill ju alltid prova nya saker och utsätta mig för lite utmaningar så jag anmälde mig och sedan fick jag bli en av Lilla Gummans skribenter. 

När började du frilansa?
– Bara något år efter att jag började på Lilla Gumman kom önskemålen in om samarbeten och jag skrev för publikationer som Amelia, där vi hade en egen spalt, och för olika nätmagasin och mycket mer. Eftersom Lilla Gumman var en ideell blogg så såg vi chansen att tjäna våra pengar på annat håll, så det blev en naturlig väg att gå. Det tog några år att lära sig hur man skriver, jag kommer ju med absolut ingen erfarenhet eller utbildning men jag vågade kasta mig ut, jag vågar ta emot hjälp och jag är ödmjuk inför den kritik jag får och lär mig av den. Det har lett till att jag fått fler jobb efter hand. 

Vad ger skrivandet dig?
– Oerhört mycket. I min bearbetning av min eventuella ADHD så är det svårt för mig att sitta still men jag känner också när jag sitter där att orden bara rasar ut. Jag har ALDRIG haft idétorka eller skrivkramp, tvärtom, jag har svårt att hålla mig kort. Jag tycker om att skriva med en blandning av moget språk och bloggspråk. Jag tror nämligen att de flesta har lättare att läsa något som är mjukare och vänligare i tonen än högfärdigt, speciellt som bloggandet är så oerhört stort i Sverige.

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent? 
– Jag är lite av en enstöring så att sitta ensam hemma och bara skriva är så underbart. Att få skriva vilken tid man vill på dygnet år också en frihet eftersom jag verkligen avskyr att kliva upp tidigt på morgonen. Jag har också tröttnat på att anpassa mig enligt mallen 8–17 och chefer som bestämmer vad jag ska göra och när. Jag är väldigt plikttrogen och en väldigt bra medarbetare men jag vill ha mycket frihet att göra det jag ska. Jag kommer göra allt ni ber om men låt mig göra det när jag vill det. Jag tror att den eventuella diagnosen ADHD gör att jag kan få kreativa toppar och dalar och ibland fungera bäst på natten, i bland på förmiddagen, i bland inte alls. Jag mår så mycket bättre när jag i juni i år avslutade min anställning (assistent till CTO på stort bolag) och bara ägnade mig åt mitt bolag. Hela kroppen skriker JA!

Vad brinner du för?
– Jag brinner mest för att kvinnor ska synas och höras i de branscherna jag verkar. De behöver inte höras högst men jämlikt. Kvinnor som verkar inom teknik- eller motorbranschen är nedtonade, tysta eller försöker bli som en av grabbarna. På pressevent, pressresor och presskonferenser i dessa två branscher är jag nästan jämnt ensam kvinna. Jag vet att det finns massor av tjejer där ute som älskar att köra bil, bygga datorer och flyga drönare men jag ser dem inte. Vi måste tillsammans höja rösten. 

Hur kom du in på ditt intresse för prylar, teknik och bilar?
– Tekniken blev naturligt eftersom bloggen Lilla Gumman handlade om det. Det jag inte hade tänkt på då var att jag hade ett stort intresse och kunnande men jag hade inte reflekterat över det. Det kommer från min pappa, som inte lever i dag, då han var ingenjör och ljudtekniker. Vi hade alltid den senaste tekniken hemma eftersom han var en stor nörd men jag tänkte inte på att jag levde mitt i den världen. När vi hade ett uppstartsmöte med oss nya skribenter på bloggen så fördelade vi lite ansvar och då visade det sig att de hade en kategori som hette fordon som ingen hade engagerat sig i så jag sa att jag kan ta den! Hahaha.. Visste inte vad jag gav mig in på men det kan ha varit det bästa beslutet jag tagit. Jag har upplevt saker jag bara kunde drömma om tidigare och jag vet att jag har så himla mycket mer att uppleva framöver.

– Bloggen drevs av Karin Adelsköld och Johanna Ögren och jag kom in något år efter att den startade. Då var vi totalt tio personer som skrev på bloggen. Men eftersom det var ideellt arbete så var det många som kom och gick, men jag höll mig kvar tills vi valde att lägga ner 2014. Bloggen blev väldigt stor och namnet kände nästan alla till. Sa man att man var från bloggen visste alla direkt vad det var, det var en ny känsla för mig. Namnet gav mig möjligheter jag annars inte hade fått, det drar jag fortfarande nytta av även om bloggen inte funnits på snart två år.

Du hade också en egen webb-tv-serie på expressen.se. Vad var det? 
– Jag tycker Sverige behöver mer teknik i tv. Vi har teknik runt oss hela tiden, även om du tror att du inte har det. Alla måste använda teknik varje dag för att kunna leva och då är det naturligt att vi måste utbildas och informeras. Jag kontaktade Kjell Eriksson som tog med sin vän Mateusz Piekut och vi skapade Prylorama. Tyvärr var det kanske lite av ett för snabbt projekt då vi hade en orimlig deadline och jag arbetade ju heltid med annat så vi fick spela in på kvällar och helger och det var svårt att få ihop logistiken med prylar, bilar, cyklar och personer. Men det blev i alla fall några avsnitt som är helt okej. Jag vill fortfarande göra mer av det och med längre framförhållning och nytt grepp. Jag har dock fått två nya vänner för livet och kunskap i hur man skapar en tv-serie för webben.

Och vi kan fortfarande se dig i tv då och då…? 
– Absolut, jag är ständigt TV4 Nyhetsmorgons prylexpert och jag gör allt jag kan för att nästla mig in med teknik och bilar var helst jag kan.

Och så har du racing-licens. Berätta lite! 
– En av alla dessa roliga upplevelser jag fått vara med om som motorjournalist var att testa bilar på bana. Första gången i mitt liv jag satt mig i en bil på en bana var i Portugal i en Audi R8 med en fransman som instruktör. Jag hade inte kört R8:an och jag kunde inte franska och han kunde inte engelska. Men det gick jättebra och jag fick blodad tand. Fick sedan testa andra bilar på andra banor i Europa i samband med presskörningar och bestämde mig för att jag vill göra detta mer så jag skaffade licensen 2012. Jag har tävlat en enda gång hittills i det som kallas för Legends. Det är så kul och något jag gärna lägger tid på, men det kan vara en av de dyraste hobbys som finns så jag måste skriva väldigt många artiklar om jag ska kunna satsa i sommar.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Hen ska vara tydlig med önskat uppdrag och förväntan. Jag har inga problem med att få strikta ramar eller färdiga frågor. En deadline som ligger en bit fram vore bra så man kan planera sina dagar men jag har också utan problem klarat av hastiga artiklar. En uppdragsgivare bör veta att jag skriver för den "vanliga" människan och är bra på att förklara teknik och bilar för dem som inte kan så mycket. Så klart har jag även andra instressen som jag kan skriva om som dans och träning och livet i villa.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av? 
– Nej det har jag nog inte. Det beror kanske mest på att jag aldrig haft några krav på mig vad jag ska åstadkomma. Jag gör det jag kan där och då vilket lämnar det ganska öppet. Jag lider ju lite av glömska så många gånger tar jag med min kamera, GoPro, men glömmer minneskorten (dubbelt så roligt). Jag har i alla fall aldrig hört om något som kan ha gått fel eller uppfattats konstigt.

Vilket är ditt drömknäck? 
– Jag vill förstås rapportera från CES i Las Vegas. Jag vill också testköra och göra reportage om alla STORA maskiner i världen som arbetar i gruvor och skogsindustrin. Och så har jag förstås en stor kärlek till lastbilar. Jag skulle nog vilja bli lastbilschaufför om jag ska sadla om igen. Just nu har vi inget internet i vårt hus (inget fiber än) men när vi har det vill jag göra mitt hus till det smartaste huset i området (kanske i Sverige?).

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Jag håller just nu på med en ny affärsidé jag inte kan berätta om, men det handlar om bilar och jag är först i landet med det. Jag skriver lite nativeartiklar till DI Weekend, föreläser om wearables och håller ögonen öppna.

Foto: Tobias Björkgren

MariaNamn: Maria Sehlin
Ålder: 51
Bor: Singapore. Sommartid Skåne.
Utbildning och eventuella specialområden: Journalistlinjen i Skurup 1987. Just nu Singapore och researtiklar. Tidigare samhällsfrågor och kommunala frågor. Bostäder och bygge – jag är fascinerad över hur bostäder påverkar oss – inte inredningen utan snarare hur miljön i kvarteret påverkar om vi lär känna våra grannar eller inte, och hur lägenhetens planering inbjuder till umgänge eller inte och hur olika byggmaterialval påverkar vår trivsel i bostaden.

När och varför började du skriva? 
– Har skrivit så länge jag kan minnas. Som barn dikter och brev. Hade skrivklåda. Och var nyfiken! I 20-årsåldern sålde jag min första frilansartikel, innan jag kom in på journalistutbildningen.

Vad ger skrivandet dig?
– Jag är grymt nyfiken! Jag älskar att utforska nya ställen och ämnen som intresserar mig. Och förstå och förklara sammanhang. Själva skrivandet är bara en del i detta.

När började du frilansa? 
– Efter 15 år som dagstidningsjournalist gick jag ihop med en kollega och startade företaget Redaktionen.nu. Det visade sig att det gick alldeles utmärkt att frilansa, mycket för att jag kände folk på många redaktioner och de litade på mig.

Vad har du hunnit med hittills i karriären? 
– Femton år som nyhetsreporter på olika dagstidningar och lokalradiostationer i södra Sverige och var under några år biträdande chef på tidningen Arbetets Malmöredaktion. Tio år som frilansare och redaktör med handelsbolaget Redaktionen.nu med Sydsvenskan som största uppdragsgivare. För några år sedan tog jag anställning igen, på kommunikationsbyrån Wirtén i Malmö, där jag framför allt var redaktör för olika tidningar. Det sista uppdraget där var som redaktör i startskedet för en ny digital tidning om läkande miljöer i vården. Där anlitade jag frilansare i flera europeiska länder och i ”tidningen” finns videoklipp, ljudfiler med mera – spännande! Den har nominerats till Svenska Publishingpriset i kategorin Digitala tidningar, vinnaren utses i nästa vecka, den 9 november. I augusti 2014 flyttade jag till Singapore och blev redaktör för SWEA Magazine Singapore.

Berätta om Redaktionen.nu!
– Jag skrev jag artiklar åt olika tidningar och var redaktör. Sydsvenskan var min största uppdragsgivare under många år, jag var bland annat redaktör för Nybyggt i Hemmabilagan under några år, skrev husartiklar och ansvarade under flera år för tidningens Bogranskare. Vi gjorde även flera tidningar på uppdrag, till exempel Fokus Förskola, Kirsebergstidningen, Rosengårdstidningen och vårdtidningen Spaning – där var vi redaktörer, skrev och hyrde in andra frilansare, fotografer och layoutare. Jag var under denna tid också medförfattare till skrifterna ”Berömda människor som cyklat in Malmö” och ”Bygg energieffektivt”.

Du har både frilansat och varit redaktör. Har den ena yrkesrollen påverkat hur du utför den andra? 
– Ja, rollerna har blivit tydligare. Jag har blivit tydligare. Som redaktör försöker jag vara tydlig med vad jag vill ha och vad vi kommit överens om, skriver ofta en bekräftelsebrief med önskad längd och antal bilder. Är noga med att lämna besked så snabbt jag kan. När text och bild väl kommer ger jag feedback – inte minst med vad jag tycker är bra. Som frilans har jag blivit än mer övertygad om att det mest effektiva är att maila sina uppdragsgivare – då kan redaktören läsa när de har tid. Efter lämning brukar jag kolla så att de fått vad de förväntade sig, för det är enkelt att komplettera men inte enkelt att ha en missnöjd uppdragsgivare.

Har du några råd till nya frilansare?
– Den bästa uppdragsgivaren är den du redan har, vårda dina kontakter. Samarbeta med andra frilansare – läs varandras texter, spåna idéer. Sitt i frilanskorridor för att det ger många goda idéer, ett bra kontaktnät och en riktig arbetsplats.

Nu är du utlokaliserad till Singapore… Berätta!
– Vi flyttade hit tre fjärdedelar av familjen för ett drygt år sedan för att min man är utlokaliserad av sitt företag i några år. Jag är redaktör för SWEA Magazine Singapore, jobbar på Svenska skolan och frilansar en del för svenska tidningar och testar att lägga upp artiklar från sydostasien på Content Central.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag försöker förklara sammanhang. Gärna hitta en människa som exempel, för att göra det mer lättbegripligt och intressant. Det fungerar lika bra när man ska skriva om en ny arbetsmetod för hemtjänsten i Hermodsdal eller om Fågelsångsklubben i Singapore. Ofta många citat. Och ett enkelt språk.

När och var skriver du helst?  
– Eftermiddagen när jag först avverkat alla mail, räkningar, skickat fakturor, rensat skrivbordet osv. Och jag ska sitta bekvämt, datorn ska var på rätt höjd och jag ska ha ett stort extra tangentbord och en ergonomisk mus.

Har du någon rolig anekdot att dela med dig av?
– Finns många roliga minnen och möten. Som journalist får man ju uppleva mycket och träffa många intressanta människor. Några av mina mest uppmärksammande artiklar är märkligt nog intervjuer med fotbollsspelare – vilket ju inte alls är min nisch, jag visste inte ens vem de var innan intervjuerna. En gång blev jag utsänd av Expressen att intervjua en rätt okänd 17-åring fotbollsspelare med rastaflätor. Han hade med sig en kompis som stöd till vår träff på Kärnan i Helsingborg. Jag fick nog inte svar på en enda fråga, det var mycket fniss och ”nääää, jag vet inte”. Det blev ändå en helsida med Henrik Larsson i Expressen. Några år senare, år 2000, blev jag utsänd av Sydsvenskan feature att intervjua en ny fotbollspelare i MFF som sades vara lovande. Jag åkte hem till hans lilla etta på Lorensborg och vi gjorde intervjun i soffan samtidigt som tv:n surrade mitt framför oss. Han svarade snällt och ärligt på alla frågor och jag blev riktigt förtjust i denne trevlige kille. Det blev ett uppslag i SDS söndagsbilaga men jag hade ingen aning om att just den artikeln skulle följa mig genom livet. Den är fortfarande den mest klickade artikeln på min hemsida. 

– Min intervju med Zlatan Ibrahimovic är än i dag det som uppmärksammas mest av allt det jag skrivit. För att inte tala om hur stort det fortfarande imponerar på mina unga vänner – som eleverna på Svenska skolan i Singapore vars ögon började tindra när jag sa att jag varit hemma hos fotbollspelaren de just utsett till världens bästa.

Vad har du på gång? 
– Just nu arbetar jag med höstens nummer av Swea Magazine Singapore, 88 sidor som ska bli klart inom en månad så korrekturläsning, bildval, rubriksättning, sidplanering pågår! Sen funderar jag på att skriva en bok om Singapore – denna smältdegel av olika kulturer och en fascinerande nutidshistoria.

Vad läser du själv helst? 
– Jag älskar reseguider! Dagstidningar! Och faktamaterial. Just nu läser jag gärna om Singapore. Annars blir det en del böcker, som svenska romaner och deckare, och de månadstidningar jag får med posten.

susannahNamn: Susannah Elers
Ålder: 41
Bor: Sollentuna
Utbildning och eventuella specialområden: Bl.a. journalistik vid Poppius journalistskola, diverse utbildningar inom webb, grafisk design och PR. Har också en Master of Fine Arts och en konstnärlig högskoleexamen från Kungliga Musikhögskolan i bagaget.

När och varför började du skriva?
– Jag har alltid skrivit, i olika former; dagbok, berättelser, brev... Min farmor var redaktör, och uppmuntrade alltid läsande och skrivande, och jag älskade att låna hennes skrivmaskin som barn. Jag har till och med döpt mitt företag till Bonadea, efter huvudpersonen i en av hennes favoritböcker.

När och varför började du frilansa?
– När jag gick ut Musikhögskolan vande jag mig vid en frilanstillvaro, men var osäker på om jag verkligen ville vara verksam som flöjtist. Redan då fick jag en del kombinerade skriv- och fotouppdrag, och med tiden kändes det mer och mer som att det var det jag ville göra egentligen, men det var först när mitt yngsta barn var ett år och jag började på Poppius som jag kom igång på allvar. Då först bytte jag bransch helt och hållet.

Vad ger skrivandet dig?
– Skrivandet ger mig oerhört mycket tillbaka. Varje färdig text är ju något nytt, som inte fanns innan- och vanligtvis har man dessutom lärt sig något nytt eller mött en ny människa under arbetets gång. Jag är ganska nyfiken av mig, och tycker att nya ämnen och nya människor är som spännande gåtor. Känslan när man är färdig med en artikel är fantastisk!

Vad skriver du helst om?
– Eftersom jag har en del specialkunskaper inom ämnet allergier och födoämnesintoleranser, och det ligger mig varmt om hjärtat, tycker jag om att skriva om det, men jag har också skrivit en hel del om bland annat hälsa och arbetsliv, vilket jag också tycker är intressant. Jag är inte så intresserad av att skriva om politik eller göra granskande reportage. Det finns det andra som gör bättre, tycker jag. 

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den?
– Jag vet inte om det går att se det – jag hoppas nog faktiskt att det inte gör det! När man skriver för många olika uppdragsgivare behöver man ju kunna anpassa sig till den aktuella tidningens språk. Varje text lever sitt eget liv, och har sin målgrupp. Jag vill inte att mina texter ska spegla mig, utan vara en text som känns igen för läsaren. Men jag brukar vara väldigt noga med korrektur innan jag lämnar en text, och en redaktör sa en gång att det var skönt att mina texter gick att ”hälla rakt in i mallen”. Sedan dess är det alltid mitt mål när jag levererar ett jobb.

Vilken är den mest udda artikel du gjort?
– Jag har nog inte gjort någon artikel som känts udda. Däremot har nog alla frilansare berättelser om halvgalna intervjupersoner och krångliga redaktörer...

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Jag är noggrann. Vill gärna läsa ett par nummer av tidningen, se om den har återkommande vinjetter och så. Sedan formulerar jag pitchen och mejlar. Jag ringer nästan aldrig, utan tar helst all kommunikation via mejl. Får jag inget svar brukar jag påminna efter en vecka.

Du skriver, men fotograferar, gör hemsidor, bloggar och utbildar inom IT också. Vad gör du helst och varför?
– Allra helst skriver jag. Jag tycker om att jobba självständigt. Men jag har utbildat i många år, och trivs med den omedelbara kontakten i det, och hur klyschigt det än låter tycker jag att det är roligt att få hjälpa människor att utvecklas. Jag har lätt för att lära mig nya saker, och tycker att det är kul. Det har lett till att jag har ganska bred kompetens. Jag tycker att det är lika roligt att trassla mig igenom en medicinsk avhandling för att skriva en notis, som att lära mig att göra hemsidor i Drupal, liksom. Fotandet har mest växt fram ur en konstnärlig sida av mig, och sedan visat sig vara praktiskt att kombinera med uppdrag som webbredaktör eller kombinerade skriv- och fotouppdrag, inte minst då jag tycker om att fota porträtt. Det är något visst med att se en människa genom kameran. 

Du har bland annat utvecklat en webb-kurs i bloggande. Vilka är dina tre bästa tips för att få en bättre blogg?
– Jag tycker att det allra viktigaste är att fundera över vad man har för syfte med bloggen, vilken målgrupp man har, och att skapa en struktur för hur man ska jobba med bloggen.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Även om det kräver mycket disciplin att frilansa tycker jag om att äga min tid, och inte vara beroende av vad någon annan gör- eller inte gör. Jag tycker om att vara tidseffektiv, och planerar oftast texternas struktur i huvudet, för att sedan bara skriva ut dem.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Det är en stor utmaning att det är köparens marknad, men jag tror att den som är en skicklig företagare med bred kompetens har en god framtid. Texter kommer att behövas även i framtiden, men det är viktigt att stå ut i konkurrensen. Därför skulle nog många- jag själv inräknad- behöva bli bättre på att prioritera marknadsföring och säljarbete.

Du driver eget företag; hur stor del av din tid lägger du på säljandet och det administrativa jämfört med det kreativa?
– Det varierar. Har jag mycket skrivjobb låter jag medvetet de andra delarna stå tillbaka, så får jag jobba ikapp dem senare.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt frilansande att dela med dig av?
– Faktiskt inte, men som så många andra har jag råkat skriva fel tidningstitel i ett pitchmejl någon gång.

Vad brinner du för?
– Det kanske beror på att jag utbildat mycket, men jag tycker om att skriva förklarande texter. Jag går igång på att skriva artiklar som gör att läsaren har lärt sig något nytt. Då känner jag mig nöjd, när jag vet att någon känner att ”jaha, nu förstår jag!”.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag skulle vilja skriva en fackbok inom ett ämne som engagerar mig, och har ett halvt boksynopsis som ligger och skrotar i datorn, och jag är förskräckligt sugen på att starta en tidning, men med tanke på hur tidningsbranschen ser ut har jag börjat fundera på att göra det helt digitalt, istället för på papper. Vi får se om det blir verklighet, eller om det fortsätter att vara en tanke som kommer och går!

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Jag skulle sälja att det är viktigt att veta att det krävs att man är självgående, och smidig. Och så är det är viktigt att vara en bra säljare, något jag själv önskar att jag vore mer bekväm med. Jag tycker tyvärr att det är en rätt jobbig del av frilansandet att sälja in pitchar. Det är också viktigt att förstå de ekonomiska reglerna kring att ha eget företag.

gustaf2Namn: Gustaf Brickman
Ålder: 34 år
Bor: Stockholm

Vad har du för utbildning och och vilka är dina specialområden? 
– Jag är utbildad journalist från Södertörns högskola. Viktigare tror jag dock är att jag varit företagare sedan 2003, inom såväl mediebranschen som livsmedelsbranschen. Det tror jag är en förutsättning för att skriva bra om företagande och entreprenörskap.

När och varför började du frilansa?
– 2008 när jag sa upp mig från mitt vuxna livs enda anställning – kommunikatör på Statens kulturråd. Att vara anställd var inte min grej.

Du arbetar både som frilansjournalist och som copywriter. Berätta!
– Företagande intresserar mig, och jag dras på något sätt mot näringslivet. Därför var det ganska naturligt att bredda verksamheten även mot företag. Ur ett företagarperspektiv innebär det ju också att jag får en mycket större potentiell kundkrets (som dessutom betalar bra).

Vad finns det för skillnader och likheter mellan rollerna?
– Om man gör det bra är det ofta samma sak. En bra historia är en bra historia oavsett vem avsändaren är. 

Upplever du att de två yrkesrollerna går ihop eller kan det uppstå ”konflikter” mellan marknadsföraren Gustaf och den kritiska/neutrala journalisten Gustaf?
– När jag började arbeta med det som i dag kallas content så fanns det nog många som tyckte att det var att ”gå över till andra sidan”. Jag såg aldrig konflikten på det sättet – i mina ögon är content en sympatisk form av marknadsföring. Jag kanske hade sett annorlunda på saken om jag var en wallraffande murvel, men det är jag som tur är inte.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Att sälja. Det finns ett glapp mellan redaktörer som med ljus och lykta söker efter duktiga frilansare och frilansarna som letar efter redaktioner att samarbeta med. Content Central är ett steg i rätt riktning. 

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Det gör jag inte. Att pitcha idéer kräver oerhört mycket tid, engagemang och energi – så mycket att det är svårt att bli en framgångsrik ”journalistföretagare”. Pengar är knappast allt men det är svårt att skriva bra om man är stressad över hyran. Så jag pitchar inte jobb. Jag pitchar om något in mig själv i mer informella sammanhang och hoppas att telefonen ska ringa. Om telefonen är tyst så kallar jag det semester, men att lyckas med den tankevurpan har varit en mental utmaning.

Har du särskilda jobb/kontorsrutiner? 
– Jag är nog ganska fri från rutiner, det är ju en av fördelarna med att vara egen. Men jag kollar bara min mail två gånger om dagen, mailplingen riskerar annars att sabotera hela min dag.

Vilka är dina bästa tips för att komma igång när inspirationen tryter?
– Skriv en dålig artikel. När du har den klar är det mycket lättare att gå in och göra den bra. Det sämsta man kan göra är att fastna i en formulering och sitta där med ett tomt dokument, då är det bättre att bara skriva ”xxx” och sedan skriva vidare. 

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Att bli framgångsrik handlar inte så mycket om att vara bäst på att skriva. I stället handlar det om att vara BRA på att skriva och BÄST på att sälja. Sedan ska du leverera i tid och utan krångel – och vara en rolig prick att dricka öl med. Men det gäller nog i alla branscher.

Ragnhild2Namn: Ragnhild Ahlgren
Ålder: 56
Motto: Var inte rädd för att ta ett kliv ut i det okända
Bor: I Boston, USA och Bjärred, Sverige
Utbildning och specialområden: Doktorerat i medicinsk vetenskap och läst journalistik för naturvetare. Vetenskapsjournalistik är mitt område.

När och varför började du skriva? 
– Jag började skriva på slutet av 80-talet för att det var roligt, det var mest för tidskrifter som gavs ut av ideella föreningar så jag gjorde det vid sidan av jobbet. Sedan började jag med forskning och då blev det bara vetenskapliga artiklar. Jag tog upp skrivandet igen för några år sedan då företaget där jag jobbade flyttade till en annan ort och jag blev utan jobb. Jag tog chansen att läsa journalistik på universitetet och tyckte det var kul.

När och varför började du frilansa? 
– När vi flyttade till Boston för tre år sedan, det föll sig naturligt.

Vad ger skrivandet dig? 
– När jag jobbar med en artikel samlar jag in mycket fakta, jag läser mycket och gör ofta flera intervjuer. Det kan kännas rätt rörigt och jag vet inte vad av all information jag skall använda. När jag skriver brukar det klarna och jag får struktur på materialet och ser vad jag ska ta med och om det saknas något. Det är alltid en skön känsla att bli klar med en artikel, det är ett påtagligt resultat och det gillar jag.

Hur tänker du för att hamna på ”rätt nivå” när du skriver om vetenskap och forskning? 
– Jag tänker att jag skriver för människor som är intresserade av ämnet jag skriver om men inte är specialister. Ibland låter jag någon av mina söner läsa det jag skrivit och om de förstår det så tycker jag att jag hamnat rätt, de har gått ut gymnasiet men har ingen specialkunskap om medicinsk forskning som jag skriver mest om. Jag brukar också be de jag intervjuar förklara sin forskning på ett enkelt sätt och det brukar fungera bra. Om jag skriver för en tidskrift som är specialiserad på en sjukdom så kan ju den läsaren väldigt mycket och då får jag anpassa mig efter det.

Vilka är fördelarna och nackdelarna med att själv ha doktorerat i ett ämne en ska skriva om? 
– Fördelarna är att jag förstår ämnet bra och kan bedöma om det som publiceras i vetenskapliga tidskrifter är nytt och verkar vara baserat på bra forskning. Det är också lättare att förenkla saker när man förstår dem bra själv. Jag har också ett bra kontaktnät av forskare som jag kan kontakta för intervjuer. Nackdelarna är att det kan vara svårt att veta hur mycket eller lite mina läsare kan om ämnet, sådant som är självklart för mig behöver inte vara det för andra. Det händer också att när jag intervjuar en forskare så kan vi hamna i ganska detaljerade diskussioner om deras fynd, det är ju roligt men ofta inte så användbart när jag väl skriver artikeln.

Om du får välja: skriver du helst populärvetenskapligt eller fackvetenskapligt? 
– Just nu är det roligast att skriva populärvetenskapligt. Det är friare än att skriva för vetenskapliga tidskrifter.

Är det något ämne inom dina specialområden som ligger dig närmast om hjärtat?
– Jag skriver helst om medicinsk forskning och gärna om sjukdomar som drabbar många människor. Det är viktigt att visa på att det görs mycket forskning och att kunskapen ökar hela tiden och att det kommer att komma nya läkemedel och behandlingar.

Du bor periodvis i Boston sedan några år. Hur hamnade du där? 
– Vi flyttade dit hela familjen för att min man fick jobb där. Det är en härlig stad att bo i och för mig som skriver om forskning är det en fantastisk miljö med många universitet och företag som ägnar sig åt medicinsk forskning i världsklass.

Har du uppdrag för några amerikanska uppdragsgivare?
– Nej, jag har inga uppdrag i USA. Det som är roligt här är att stora dagstidningar som New York Times och Boston Globe skriver mycket om vetenskap och hälsa, de har många duktiga vetenskapsjournalister som täcker många olika ämnesområden. Jag önskar att svenska dagstidningar ägnade större utrymme åt vetenskap.

Har du något drömuppdrag? 
– Det vore skoj att få skriva om en sjukdom och belysa den från många olika håll, hur det är att vara sjuk, vilken ny forskning görs, hur är det att vara anhörig, vilka behandlingar som finns. Jag tycker om att ta ett helhetsgrepp så ett sådant uppdrag vore välkommet. För några år sedan skrev jag en sådan serie om Parkinsons sjukdom och det var väldigt intressant. Eftersom bröstcancer uppmärksammas under oktober skulle jag gärna skriva om det. Där pågår också mycket spännande forskning.

Vilket råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen? 
– Att hitta ett specialområde och vara påläst inom det och att inte ge upp även om det är svårt att få uppdrag.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Jag håller på och skriver en artikel om mat som är bra för minnet och hjälper mot demens. Jag driver sedan en tid en webbtidning som heter Fokus Forskning och den vill jag jobba mycket med i höst.

Foto: Johan Lund

Jessica IvarssonNamn: Jessica Ivarsson
Ålder: 28
Bor: I Göteborg. Jag är född och uppvuxen i Timrå.
Motto: Man måste våga för att vinna.

Utbildning och specialområden:
– Jag har en kandidatexamen i journalistik från Mittuniversitet och har förutom det även läst lite annat som geografi och till idrottstränare. Mina specialområden är lite gott och blandat. Geografi, tillgänglighetsfrågor samt musik är några av dem. Sedan är jag gammal elitsimmare och nu på senare år simtränare och kan ett och annat om det. Steget från simning till andra sporter är inte så stort journalistiskt sett.

Vad brinner du för?
– Jag brinner för ett samhälle som är tillgängligt för alla, samt simning. 

Varför började du skriva? Och varför blev du frilans?
– Jag har alltid gillat att skriva och drömde, som kanske de flesta andra, redan i tonåren om att läsa till journalist. Jag kom in på journalistutbildningen i Sundsvall 2007, som 20-åring, och har sedan 2008 varit vikarie på lite olika lokaltidningar som den nu nedlagda Dagbladet i Sundsvall. De senaste åren har jag pysslat med lite annat än journalistik och har känt att jag gärna gör det, och då passar det bra att vara frilans för mig. Jag gillar att lägga upp mina dagar och arbete själv och har självdisciplinen för det.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Jag tror att det är lite samma utmaning som för resten av journalistbranschen: att ta betalt för journalistik. Men behovet av bra journalistik tror jag kommer fortsätta finnas och jag tror att frilansare kan bli viktiga när det gäller just det.

Varför lockar feature som genre?
– Jag tror att den är en läst och uppskattad genre inom journalistiken. Den behövs vid sidan av till exempel nyhetsjournalistiken. 

Vilken typ av feature föredrar du att skriva?
– Jag gillar att göra personporträtt på intressanta människor. 

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den?
– Mina föräldrar säger att de vet att det är jag som har skrivit en artikel utan att ha läst min byline. Jag tror att jag har ett lätt och ledigt språk och att jag skriver texter som är lätta att ta till sig. Av andra har jag fått höra att jag har en positiv och ”hurtig” röst, vilket är lite roligt för jag är kanske inte alltid den hurtigaste människan personligen. 

Har du något sätt på vilket du kollar över dina artiklar innan du skickar in dem – någon som korrekturläser eller tycker till?
– Min sambo är också utbildad journalist och fotograf och brukar läsa och komma med kommentarer. Jag skriver oftast väldigt snabbt, jag brukar lägga upp artiklarna i huvudet och sedan bara skriva ner dem. Det blir ett utkast som jag själv läser igenom ett par gånger och kanske ändrar eller lägger till. Men processen från intervju till artikel brukar vanligtvis gå väldigt snabbt, jag gillar att känna mig färdig och därför jobbar systematiskt och snabbt. Det är sällan något ligger halvgjort länge.

När och var skriver du allra helst?
– Jag är en utpräglad nattmänniska och skriver helst på kvällar och nätter. Mellan 22.00 och 02.00 brukar jag ha ett kreativt fönster. Men jag skriver på andra tider också då jag inte alltid har möjlighet att sitta uppe på nätterna, men jag skriver allra helst inte före lunch. 

Vilken är den bästa artikel du skrivit och varför?
– Jag brukar inte reflektera och fundera så mycket över mina artiklar när de är färdiga och publicerade. Jag gjorde ett porträtt på en konstnär när jag gjorde min långa praktik på Dagens Arbete under utbildningen. Det mötet berörde mig och det är sådana möten jag brukar ha med mig mer än artiklarna i sig. 

Du grundade och drev det nu nedlagda magasinet Tjejliv. Berätta!
– En dag i maj 2009 kom jag och en kompis på en idé på en tjejtidning som skulle skilja sig från det utbud som redan fanns. Vi pratade och planerade länge och många trodde nog att det bara skulle stanna vid att vi pratade om det. Men hösten 2011, efter en process som tog drygt ett år, hade vi till slut startat ett eget aktiebolag och det första numret kom ut. Det var en tjejtidning där vi fokuserade på allt möjligt som kan beröra en tjej i tonåren. Vi hade inget större kapital i ryggen och tidningsbranschen är ju inte den lättaste att slå sig in i för ett litet företag som vårt. Vi kom ut med tre nummer innan vi lade ner Tjejliv. Nu såhär tre år senare är jag stolt över att vi faktiskt gjorde det. Det var ett lärorikt projekt. Många har undrat varför vi ens försökte men jag tror stenhårt på att man måste satsa lite.

Har du någon rolig anekdot eller fadäs att dela med dig av?
– Jag brukar berätta om när jag jobbade på en lokaltidning en gång och jag och en fotograf satte oss i redaktionsbilen och åkte ut till det som skulle vara en jättestor myrstack. Vi körde in i skogen, och ännu längre in i skogen till ett sommarstugeområde. Täckningen på mobilen försvann och vi blev ledda in med bilen på en gammal traktorväg. Fotografen vände sig till mig och sa ”om vi dör här är det ingen som vet vart vi är!”. Myrstacken var kanske stor, men min kollega hade sandaler på sig och började en lustig dans när myrorna började bita honom i fötterna. Det hela blev en liten bild med bildtext i tidningen.

Vad har du på gång i framtiden?
– Jag har just börjat på ett kandidatprogram i geografi här i Göteborg. Jag jobbar som ideell simtränare för ungdomar, jobbar lite extra på en kundtjänst, syr lapptäcken till min webbshop mysmonster.se och fortsätter att frilansa som journalist. Jag kallar mig själv mångpysslare och tror att det kommer vara så framöver.

Foto: Jon Klarström