Veckans frilans: Anders Pihl

Namn: Anders Pihl
Ålder: 52 år
Bor: Stockholmanders pihl

När och varför började du skriva?
– Jag började skriva dagbok i tidiga tonåren. Ganska snart upptäckte jag litteraturens och skrivandets stora möjligheter att hjälpa mig med allt möjligt i livet. På den vägen är det.

När började du frilansa?
– På heltid för tio år sedan. Mina första enstaka frilansuppdrag gjorde jag på 90-talet.

För vilka brukar du skriva?
– Bland annat för SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Vagabond, Allt Om Resor, Femina och TT-Spektra.

Vad ger skrivandet dig?
– För lite pengar, en hel del stress men också mycket glädje.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– De senaste åren har jag framför allt skrivit resereportage. I mina bästa stunder kan jag skriva medryckande och underhållande utan att för den skull bli platt. Men min stil ändrar sig lite efter sammanhang och uppdragsgivare. Samma tonfall passar inte överallt.

Vad brinner du för?
– Bra litteratur och bra musik. Bland annat. Rent yrkesmässigt är det välformulerad journalistik som drar in läsaren i texten.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Man kan alltid prata med bossen. Vi förstår varandra. Det är sällan några problem med att be om ledigt eller att få jobba hemifrån. Om det sedan finns tid för att ta ledigt är dock en helt annan fråga…

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Jag är självklart orolig, liksom de flesta andra. Både arvoden och antal arbetstillfällen går neråt i en bransch som transformeras snabbt. Framtiden ser kort sagt väldigt oviss ut. Att som frilansare tänka i nya banor och att bredda sig tror jag blir nödvändigt vare sig man vill eller inte.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Lyssnande, engagerad och uppmuntrande.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Jag kör fast kanske en gång i månaden. Lösningen för mig är att ha flera artiklar på gång och fortsätta med den som flyter på. Så kan jag återvända till där jag fastnat senare.

Var och när skriver du helst?
– Jag skriver hemma eller på arbetslokalen. På café eller utomhus på sommaren är en lyx som fungerar ibland. Bäst går det på morgonen när jag sovit bra.

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Nej. Det enda som gör mig galen är när någon stressad redaktör klipper för snabbt i artikeln så att sammanhanget försvinner. Vilket får läsaren att tro att det är jag som inte kan bygga meningsföljder på svenska.

Har du någon ”relation” till dina läsare?
– Tyvärr är de enda läsare som hör av sig de som uppmärksammat något smärre faktafel eller liknande. Ibland märker jag genomslaget i alla fall , som när jag fick veta att den lilla Paris-restaurang som aldrig haft svenska besökare numera har tre–fyra bord med svenskar varje kväll efter en artikel i SvD som jag skrev.

Vilket är ditt eget favoritresmål?
– Jättesvårt att säga! Jag är alltid, utan undantag faktiskt, smått lyrisk över stället där jag varit senast.

Vilka är dina bästa resetips?
– Undvik all-inclusive. Man äter bättre, upplever mer och gynnar lokalbefolkningen mer om man reser på annat sätt.

Vilka tre saker reser du aldrig utan?
– Passet, datorn och min kamera.

Vilka är dina bästa tips för lyckade semesterbilder?
– Generellt sett tror jag att folk tar allt bättre semesterbilder tack vare att de små kamerorna blivit så bra. Tre råd är annars: gå närmare, gå närmare och gå ännu närmare. Bilderna blir nästan alltid intressantare då. Vill du ha med väninnans skor? Ta en närbild bara på dem.

Du skriver också regelbundet om musik från alla världens hörn. Berätta!
– Jag har alltid haft ett starkt musikintresse och medverkar sedan tio år i musiktidningen Lira, som är bra på att skildra musik utanför den västerländska pop-traditionen. Jag skriver artiklar, men också recensioner av konserter och skivor. Mina specialområden är musik från Västafrika, Latinamerika och Karibien. Och så jazz förstås, jag är själv jazzpianist på amatörnivå.

Ryggsäck eller resväska?
– Beror helt på typen av resa. Resväska i t. ex. Amazonas är bökigt och opraktiskt.

Flyg eller tåg?
– Flyg – tyvärr. Att tåg är så dyrt och krångligt är ett stort svek av Europas politiker mot både miljön och oss resenärer. Skulle gärna åka mer tåg även när jag har ont om tid. Länder som Japan och Kina visar att det är möjligt.

Solsemester eller storstad?
– Både och. Jag är dock sällan på semester när jag reser. När jag är helt ledig hyr jag gärna ett litet hus på en strand någonstans, till exempel i Indien, och varvar ner.

Vad är det mest exotiska du har ätit på någon av dina resor?
– Jag är lite feg och kräsmagad. Men visst har jag testat att äta en del ovanliga saker å yrkets vägnar. Minns fortfarande en restaurang i Saigon där Kobra med cornflakes och Blodigel-gryta var två av de minst exotiska rätterna. Resten av menyn var ren Monthy Python-humor.

Finns det något ställe du drömmer om att resa till?
– Jag längtar tillbaka till många resmål. Tycker inte att man "gjort" ett land för att man varit där en gång. Men bland de vita fläckarna skulle jag nog säga Bhutan och Centralasien. Platser som gör mig genuint nyfiken – det räcker som skäl.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag hoppas kunna fortsätta att skriva om resor ett tag till. I april 2016 kommer min första bok: Mitt Andalusien, utgiven av Karavan förlag. För närvarande jobbar jag också med att färdigställa min första dokumentärfilm från Tunisien, gjord tillsammans med filmaren Per Wickander.

Vad läser du själv helst?
– Skönlitteratur av alla sorter. Och böcker om resor, samhälle, natur, mat och musik.

Övrigt: Läs gärna mer om mina resor och projekt på min blogg: blog.anderspihl.com.