Veckans frilans: Britta Nyberg

BrittaNamn: Britta Nyberg
Ålder: 53
Motto: Även krokiga vägar leder framåt
Bor: Karlstad

Vad har du för utbildning och eventuella specialområden? 
– Har en universitetsutbildning med tyngdpunkten på statsvetenskap som ingen någonsin frågat efter eller sett som en merit när jag sökt eller sålt in jobb. Yrkeskunskaperna har jag lärt mig av äldre och mer erfarna kollegor på olika tidningsredaktioner i landet där jag gästspelat för kortare eller längre perioder.

– Min journalistkarriär började i slutet sv 1970-talet, som resultatjägare varje söndag på en sportredaktion. Jag har fortfarande ett lika genuint sportintresse men yrkesmässigt har jag mest skrivit om annat, allt från politik och djupa granskningar till dagisjubileum och penionärsträffar. Jag har varit med och startat affärsmagasinet Vision Värmland och skriver numera mestadels om näringsliv och entreprenörskap, gör personporträtt där jag berättar om vanliga, ovanliga och ovanligt vanliga människor.

– Jag har två stora intressen som jag ännu inte använt mig så mycket av i mitt frilansande men som jag hoppas ska kunna få ta mer plats, historia i allmänhet och släktforskning i synnerhet samt sportfiske i alla dess former.

När och varför började du skriva?
– Skrivit har jag alltid gjort. Tidningar gjorde jag redan som liten både på fritiden och i skolan. Jag vet inte varför jag skriver, jag vet bara att jag aldrig kunnat och aldrig kommer kunna låta bli.

– Jag vet däremot varför jag bestämde mig bli journalist. Min mellanstadielärare och jag var kanske inte alltid så kontanta med varandra. Jag gillade att berätta och brodera med ord och leka med språket. Han var mer av den formella sorten. Någon gång i femte klass sa han högt inför hela klassen när han lämnade tillbaka en uppsats “Ja det var ju många ord i alla fall, Britta. Fortsätter du såhär kommer du kanske lära dig att åtminstone göra dig förstådd när du skriver till skattemyndigheterna...” Skattemyndigheterna har jag väl inte haft så lätt att kommunicera med, men jag har försörjt mig på orden och berättandet i snart 40 år.

När började du frilansa?
– Jag var med och startade Textra frilansredaktion i Arvika i 80-talets mitt . Den finns fortfarande kvar även om jag vände frilanslivet ryggen i början av 90-talet och blev anställd igen. 2013 bytte jag tillbaka till frilanslivet igen. Och så kommer det nog förbli resten av mitt yrkesliv om inget oförutsett inträffar.

För vilka brukar du skriva?
– En stor del av mitt skrivande har den senaste tiden gjorts för affärsmagasinet Vision Värmland som jag var med och grundade för ett och ett halvt år sedan. Men annars har jag bland annat skrivit för tidningen Land, nättidningen Mitt fiske och Minnenas journal.

Vad ger skrivandet dig?
– Ett krasst svar är mat på bordet. Ett mer eftertänksamt svar är tillfredsställelsen av att jag gjort ett gott hantverk. Precis som en kakelugnsmakare, jordbrukare eller trädgårdmästare känner när de kan titta på det de åstadkommit med yrkesstolthet och känna sig nöjda.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– För mig att jag är snabb. För min stil att jag ständigt försöker utveckla den. Jag skriver inte idag som jag gjorde på 1980-talet därför att verkligheten inte heller ser likadan ut och för att språket ständigt förändras. Utmärkande i mitt sätt att jobba är att jag alltid försöker samtala med de jag intervjuar istället för att riva av ett antal frågor. Att ta sig tid till ett samtal har man alltid igen när man skriver.

Vad brinner du för?
– Yrkesmässigt att göra det komplicerade och svårfångade begripligt. Att få de som inte trodde sig vara intresserade av en person eller ett ämne att få lust att veta mer.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Att vara frilans har sina fördelar och nackdelar precis som det är att vara anställd. Vad som är bäst eller sämst är inget jag ägnar tid åt att fundera på. Konstaterar bara att just nu passar detta mig bättre än att ha en anställning.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Att kunna försörja sig. Frilansbudgetarna krymper på de flesta håll samtidigt som fler vill vara med och dela på kakan. Detta går naturligtvis inte ihop. Den som tror att frilanslivet är en dans på rosor där man skriver vad man vill när man vill och var man vill får nog tänka om, eller ha ruskigt bra kontakter med någon som har en ovanligt stor budget att handla material för.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Klar över vad den vill /inte vill ha och kunna berätta detta på ett rakt sätt. Att uppdragsgivaren betalar det man avtalat om och i tid kan tyckas vara en självklarhet men något jag lärt mig uppskatta med åren (för det är inte alltid verkligheten och kartan stämmer överens). Extra plus till uppdragsgivare som ger feedback efter leverans. Något som är mer sällsynt idag än det var under 1980-talet.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Vägrar ha något som helst förhållande till skrivkramp. Det låter kanske kaxigt men jag ser det så. Ser skrivandet som ett hantverk, man måste ständigt öva för att bli bättre. Skulle jag suttit eller vankat omkring i väntan på inspirationen skulle det inte blivit mycket skrivet under de 40 år jag varit yrkesverksam. Sedan kan det vara lättare eller svårare att få till det men precis som en musiker måste man ibland traggla grunderna och bena isär det krångliga för att det ska kunna flyta och bli bra. Alltså är receptet på skrivkramp att sätta sig vid tangetbordet och börja skriva, och ibland skriva och skriva om tills det blir bra.

– En kvinna som också är en fantastiskt duktig väverska berättade en gång för mig om sina fumliga första steg vid vävstolen med att citera sin svärmor som tröstade henne med “det som syns är hur väl, inte hur lång tid du gjort vid vävstolen”. Det tycker jag stämmer lika bra in på skrivandet som hantverk.

När och var skriver du helst?
– På dagen. Vid ett skrivbord och med obegränsad tillgång på kaffe.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av – något feltryck, dråplig situation eller missförstånd?
– Alla har vi våra hangups. Jag har framför allt två ord som allt som oftast blir fel när jag skriver. Turism som i mer än en text blivit tursim. En felskrivning som jag kan leva med och älskar rättstavningsprogram för att hålla koll på. Ord nummer två kan bli riktigt pinsamt. Kultur är ett till synes oskyldigt ord som i mina händer rätt som det är förvandlas till något helt annat. Kör man rättstavningen är man på den säkra sidan men om man som jag gjorde, i hast klämmer in ett ettapuff direkt på sidan, så kan det gå som det gjorde och Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs Sunne fick plötsligt en ny kommunal befattning, kukturchef...

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Galen blir jag sällan men jag retar mig på allt som startas upp och alla evenemang som går av stapeln. I min värld startas det kort och gott och av staplen går bara båtar.
Kom på att jag ogillar en sak till å det grövsta och det är när det i nyhetstext skrivs i presens om det som har hänt. Och värre än så, blandar presens och imperfekt utan närmare eftertanke i samma text. Brrr.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Alltså: hör de av sig med feedback?
– Det händer, men i ärlighetens namn är direktkontakten med läsare aktivare och tätare när man jobbar på en tidning jämfört med att vara frilansskribent i en tidning.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Under sommaren ska jag skriva klart ett bokmanus som jag samlat material till ganska länge om ett av alla de värmländska järnbruk som funnits. Utöver det tänker jag unna mig lyxen att skriva av lust. Det betyder att det blir några nya artiklar på CC om sportfiske, lite tips om hur man tar tillvara på fångsten och dessutom tänkte jag dela med mig av några läckra recept från mitt eget kök.

Vad läser du helst?
– Allt. Och jag menar verkligen allt. Har alltid ett par böcker igång samtidigt. Så här ser blandningen ut just nu. Brev från nollpunkten som är en samling historiska essäer av Peter Englund, Huvudjägarna av Jo Nesbö, Statistisk årsbok 2014 och Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Utöver detta blir det några nyhetstidningar om dagen och några gånger i veckan grottar jag ner mig med liv och lust i något arkiv och läser domböcker från 1700-talet, bruksarkiv eller försöker tolka vad prästern skrev i någon husförhörslängd för mer än länge sedan.