Veckans frilans: Jojje Olsson

jojjeNamn: Jojje Olsson
Ålder: 31
Motto:
Följ och gör det som intresserar dig!
Bor:
Peking
Utbildning: 

– Filosofie kandidatexamen i Historia vid Linköpings universitet, med särskild inriktning på modern kinesisk historia. Sedan ett drygt års språkstudier i Peking, följt av Magisterexamen i Journalistik vid University of Hong Kong.
Specialområden: 
– Allt som handlar om Kina och i förlängningen också nordöstra Asien. Särskilt då den samhällspolitiska utvecklingen i Taiwan, Hongkong, Japan och på den koreanska halvön. 

Hur hamnade du i Kina?
– Fick möjlighet att plugga kinesiska i Peking efter vinst i uppsatstävling 2006. Blev sedan fascinerad av dynamiken, utvecklingen och alla intressanta möten. Har sedan dess inte varit intresserad av att bo eller verka någon annanstans.

När och varför började du skriva? 
– Började skriva en blogg 2007 under min studietid i Peking, för att det fanns så oerhört mycket intressant att berätta om. Fick ganska många läsare, och på den vägen även möjlighet att skriva ett par artiklar för min lokaltidning Folkbladet.

När började du frilansa?
– På heltid första gången våren 2009 för att tjäna ihop pengar till utbildningen i Hongkong. Sedan igen på heltid från sommaren 2010.

Hur kom du in på dina specialområden?
– Genom min fascination för Kina som tog sin början under en backpackresa i Asien 2004, växte under historiestudierna i Linköping och sedan blev ännu större då jag väl började plugga i Peking.

För vilka brukar du skriva?
– Tyvärr är det si sådär med intresset för och kunskapen om Kina i Sverige. Förvisso vill flera magasin ha artiklar, men inte på en allt för regelbunden basis. Därför har min nisch blivit geografisk snarare än ämnesmässig. Leveransen blir nästan i cykler för magasin som vill ha ett par artiklar från Kina om året; sammanlagt har jag nu skrivit för över 100 svenska publikationer. Fokus, Finansliv och SvD är några av de återkommande kunderna. De senaste tre åren har dock mycket tid gått till att skriva böcker. ”Peking – förändringarnas stad” publicerades 2013, och ”Mitt Peking” kom ut i mars i år. Jag håller just nu på med en tredje bok. 

Vad ger skrivandet dig?
– Möjligheten att försörja mig på mitt intresse, nämligen utvecklingen i Kina.

Hur är det att arbeta som journalist i Kina?
– Kina rankas på plats 176 av 180 länder i senaste rapporten om global pressfrihet från Reportrar utan gränser. Journalister här har sämre arbetsförhållanden än i Iran, Somalia eller Sudan. Reportrar trakasseras på daglig basis och man måste även vara försiktig då man letar efter intervjuobjekt för att inte de ska råka illa ut. De förhållanden som mina kinesiska kollegor och tidigare klasskamrater arbetar under är inget annat än vidriga. Yrket torde tillhöra de värsta i landet, både vad gäller förhållanden och ersättning. Med det sagt så har jag aldrig skrivit för kinesiska medier, och kommer så heller aldrig göra, främst på grund av censuren. Jag upplever dock att man är mer ”skyddad” om man skriver på svenska eller något annat mindre språk. Myndigheterna har nog med besvär att hinna med att censurera allt känsligt som skrivs på kinesiska och engelska.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag vill motverka alla fördomar som finns om Kina. Många svenskar ser kineser som en enhetlig grå massa vilka alla tycker och tänker likadant, trots att skillnader mellan folk och livsöden här är betydligt större än i välfärdssamhället Sverige. Således undviker jag alltid generaliseringar och klichéer, och drar mig inte heller för att syrligt dumförklara svenskars okunnighet om detta kanske för vår framtid världens viktigaste land. Syftet är inte att agera översittare, utan att väcka nyfikenhet.

Vad brinner du för?
– Uppenbarligen för Kina. Närmare kanske för att belysa de enorma baksidor som Kinas ekonomiska utveckling lett till. Många stirrar sig blinda på Kinas ekonomiska tillväxttal och kallar landet för en framgångshistoria. Få vet något om vidden av miljöproblem, korruption eller orättvisor som denna utveckling skapat.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Det bästa är att slippa bli institutionaliserad. Jag har ingen arbetsgivare som säger åt mig vad jag bör tycka eller tänka, och behöver inte ta hänsyn till någon agenda vilket flera fast anställda svenska journalister otvivelaktigt måste. Sedan är det förstås inte fel att slippa gå till kontoret, kunna somna om en jobbig morgon eller planera dagarna precis som de kommer.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Den största personliga utmaningen är nog att arbeta tillräckligt många timmar varje vecka. Peking är en stad där man aldrig har tråkigt; det finns otroligt mycket som tar tid och uppmärksamhet från jobbet. Generellt är givetvis de vikande upplagorna för både böcker och publikationer det största problemet. Samt även utvecklingen av svensk dagspress från relevanta nyhetstidningar till skvallerblaskor och sensationsrubriker för att locka klick online.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Jag tycker om arbetsgivare som liksom jag själv är konkret och rakt på sak. Eftersom jag bor i Kina är det sällan jag utvecklar någon personlig relation till någon av mina uppdragsgivare, och det är något jag har lärt mig acceptera. Däremot tycker jag det är väldigt trevligt att få höra att man gjort ett bra arbete efter att allt är inlämnat. Det får vi frilansare höra allt för sällan.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Periodvis problematiskt. Men som tur är har jag många hobbys som är relaterade till arbetet som att fotografera, läsa eller plugga kinesiska. Så om jag inte känner mig i form för att skriva en dag, så kanske jag går ut och knäpper några bilder eller plöjer en bok istället.

När och var skriver du helst?
– Har alltid varit kvällsmänniska, som mest produktiv då det är mörkt, tyst och lugnt. Vad gäller plats så är nyckeln att byta ofta. Bara i hemmet har jag fyra ”skrivstationer”, varav två är sittande, en stående och en liggande (ja, sängen). Att varannan timme byta ställning gör en mindre trött i kropp och därmed också huvud. Tycker om att kunna lyssna på musik eller radio hemma under arbetet, men tar mig ut till kaféer de dagar vädret är riktigt fint.

Har du någon rolig fadäs eller anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Givetvis fadäsen med det uteblivna korrespondentjobbet på Dagens industri. De som inte känner till historien kan googla mitt namn.

Har du ord och/eller uttryck du retar dig på eller skrivregler som du absolut vill ska följas?
– Jag tycker väl framför allt det är viktigt att vara konsekvent. Att hålla sig till en form vad gäller citattecken och formatet på stora tal eller utländska namn. Tycker inte om att kursivera allt för mycket. Är dessutom noga med att alltid skriva ”Peking” istället för ”Beijing”, i en pågående debatt om vad Kinas huvudstad egentligen heter på svenska. 

Har du någon relation till dina läsare?
– Absolut, jag har en egen nyhetsblogg som under sex års tid gett mig en bra relation till läsare som kommer med all sorts feedback och åsikter. Bloggen heter ”InBeijing” och där skriver jag såväl om nyhetsutvecklingen i Kina som lägger upp mina egna artiklar och fotografier.

Vilket är ditt drömknäck?
– En intervju med kommunistpartiets politbyrå skulle ju sitta fint. Alla journalisters våta dröm i Kina är att nå fram till de svåråtkomliga högsta politikerna, som väldigt sällan ens håller presskonferenser. Förre presidenten Hu Jintao gav exempelvis inte en enda intervju med utländsk media under sina 10 år vid makten. 

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag har börjat på en tredje bok som kommer ta den mesta tiden av det kommande året. Vill inte berätta mer om den i detalj innan kontrakt, format och utgivningsdatum är helt definitiva. Men den kommer handla om Kinas moderna historia och samtida politiska problem.

Vad läser du själv helst?
– Böcker om Kinas moderna historia, eller längre reportage om Kinas nutida samhällsutveckling. 

Övrigt:
Hemsida: www.inbeijing.se, twitter: @InBeijingSe, email: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Foto: Anders Johansson