Veckans frilans: Jessica Ivarsson

Jessica IvarssonNamn: Jessica Ivarsson
Ålder: 28
Bor: I Göteborg. Jag är född och uppvuxen i Timrå.
Motto: Man måste våga för att vinna.

Utbildning och specialområden:
– Jag har en kandidatexamen i journalistik från Mittuniversitet och har förutom det även läst lite annat som geografi och till idrottstränare. Mina specialområden är lite gott och blandat. Geografi, tillgänglighetsfrågor samt musik är några av dem. Sedan är jag gammal elitsimmare och nu på senare år simtränare och kan ett och annat om det. Steget från simning till andra sporter är inte så stort journalistiskt sett.

Vad brinner du för?
– Jag brinner för ett samhälle som är tillgängligt för alla, samt simning. 

Varför började du skriva? Och varför blev du frilans?
– Jag har alltid gillat att skriva och drömde, som kanske de flesta andra, redan i tonåren om att läsa till journalist. Jag kom in på journalistutbildningen i Sundsvall 2007, som 20-åring, och har sedan 2008 varit vikarie på lite olika lokaltidningar som den nu nedlagda Dagbladet i Sundsvall. De senaste åren har jag pysslat med lite annat än journalistik och har känt att jag gärna gör det, och då passar det bra att vara frilans för mig. Jag gillar att lägga upp mina dagar och arbete själv och har självdisciplinen för det.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Jag tror att det är lite samma utmaning som för resten av journalistbranschen: att ta betalt för journalistik. Men behovet av bra journalistik tror jag kommer fortsätta finnas och jag tror att frilansare kan bli viktiga när det gäller just det.

Varför lockar feature som genre?
– Jag tror att den är en läst och uppskattad genre inom journalistiken. Den behövs vid sidan av till exempel nyhetsjournalistiken. 

Vilken typ av feature föredrar du att skriva?
– Jag gillar att göra personporträtt på intressanta människor. 

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den?
– Mina föräldrar säger att de vet att det är jag som har skrivit en artikel utan att ha läst min byline. Jag tror att jag har ett lätt och ledigt språk och att jag skriver texter som är lätta att ta till sig. Av andra har jag fått höra att jag har en positiv och ”hurtig” röst, vilket är lite roligt för jag är kanske inte alltid den hurtigaste människan personligen. 

Har du något sätt på vilket du kollar över dina artiklar innan du skickar in dem – någon som korrekturläser eller tycker till?
– Min sambo är också utbildad journalist och fotograf och brukar läsa och komma med kommentarer. Jag skriver oftast väldigt snabbt, jag brukar lägga upp artiklarna i huvudet och sedan bara skriva ner dem. Det blir ett utkast som jag själv läser igenom ett par gånger och kanske ändrar eller lägger till. Men processen från intervju till artikel brukar vanligtvis gå väldigt snabbt, jag gillar att känna mig färdig och därför jobbar systematiskt och snabbt. Det är sällan något ligger halvgjort länge.

När och var skriver du allra helst?
– Jag är en utpräglad nattmänniska och skriver helst på kvällar och nätter. Mellan 22.00 och 02.00 brukar jag ha ett kreativt fönster. Men jag skriver på andra tider också då jag inte alltid har möjlighet att sitta uppe på nätterna, men jag skriver allra helst inte före lunch. 

Vilken är den bästa artikel du skrivit och varför?
– Jag brukar inte reflektera och fundera så mycket över mina artiklar när de är färdiga och publicerade. Jag gjorde ett porträtt på en konstnär när jag gjorde min långa praktik på Dagens Arbete under utbildningen. Det mötet berörde mig och det är sådana möten jag brukar ha med mig mer än artiklarna i sig. 

Du grundade och drev det nu nedlagda magasinet Tjejliv. Berätta!
– En dag i maj 2009 kom jag och en kompis på en idé på en tjejtidning som skulle skilja sig från det utbud som redan fanns. Vi pratade och planerade länge och många trodde nog att det bara skulle stanna vid att vi pratade om det. Men hösten 2011, efter en process som tog drygt ett år, hade vi till slut startat ett eget aktiebolag och det första numret kom ut. Det var en tjejtidning där vi fokuserade på allt möjligt som kan beröra en tjej i tonåren. Vi hade inget större kapital i ryggen och tidningsbranschen är ju inte den lättaste att slå sig in i för ett litet företag som vårt. Vi kom ut med tre nummer innan vi lade ner Tjejliv. Nu såhär tre år senare är jag stolt över att vi faktiskt gjorde det. Det var ett lärorikt projekt. Många har undrat varför vi ens försökte men jag tror stenhårt på att man måste satsa lite.

Har du någon rolig anekdot eller fadäs att dela med dig av?
– Jag brukar berätta om när jag jobbade på en lokaltidning en gång och jag och en fotograf satte oss i redaktionsbilen och åkte ut till det som skulle vara en jättestor myrstack. Vi körde in i skogen, och ännu längre in i skogen till ett sommarstugeområde. Täckningen på mobilen försvann och vi blev ledda in med bilen på en gammal traktorväg. Fotografen vände sig till mig och sa ”om vi dör här är det ingen som vet vart vi är!”. Myrstacken var kanske stor, men min kollega hade sandaler på sig och började en lustig dans när myrorna började bita honom i fötterna. Det hela blev en liten bild med bildtext i tidningen.

Vad har du på gång i framtiden?
– Jag har just börjat på ett kandidatprogram i geografi här i Göteborg. Jag jobbar som ideell simtränare för ungdomar, jobbar lite extra på en kundtjänst, syr lapptäcken till min webbshop mysmonster.se och fortsätter att frilansa som journalist. Jag kallar mig själv mångpysslare och tror att det kommer vara så framöver.

Foto: Jon Klarström