Veckans frilans: Åsa Wallenrud

Åsa WNamn: Åsa Wallenrud

Ålder: 37 år

Motto: Våga prova!

Bor: Segeltorp, Stockholm

Utbildning: Endast gymnasiet, 3 år

När och varför började du skriva?
– Jag är rastlös, just nu under utredning för ADHD. Sedan jag gick ut gymnasiet har jag arbetat heltid men det har aldrig varit tillräckligt. Vid sidan av har jag alltid ägnat mig åt egna företag, ideellt arbete och kurser. Jag har sjungit i körer, rastat hundar, sålt saker, arrangerat bröllop och mycket mer. En sådan här rastlös dag på ett jobb surfade jag runt lite och hittade en blogg som kallade sig för Lilla Gumman. Jag blev väldigt upprörd och gick in för att se vad detta var för idioti! Inom ett par minuter hade jag förstått konceptet och insåg att det var ett positivt namn i sammanhanget. Bloggen handlade om teknik och prylar och skapades av två kvinnor och de ville skriva för kvinnor. Bloggen fick mycket uppmärksamhet och de letade då efter fler tjejer som ville skriva. Jag hade aldrig skrivit i hela mitt liv, min dagbok jag fick i lågstadiet hade jag i över tio år, för jag klarade inte av att formulera mina dagar i skrivna ord. Jag hade heller inget överdrivet intresse av teknik. Men jag vill ju alltid prova nya saker och utsätta mig för lite utmaningar så jag anmälde mig och sedan fick jag bli en av Lilla Gummans skribenter. 

När började du frilansa?
– Bara något år efter att jag började på Lilla Gumman kom önskemålen in om samarbeten och jag skrev för publikationer som Amelia, där vi hade en egen spalt, och för olika nätmagasin och mycket mer. Eftersom Lilla Gumman var en ideell blogg så såg vi chansen att tjäna våra pengar på annat håll, så det blev en naturlig väg att gå. Det tog några år att lära sig hur man skriver, jag kommer ju med absolut ingen erfarenhet eller utbildning men jag vågade kasta mig ut, jag vågar ta emot hjälp och jag är ödmjuk inför den kritik jag får och lär mig av den. Det har lett till att jag fått fler jobb efter hand. 

Vad ger skrivandet dig?
– Oerhört mycket. I min bearbetning av min eventuella ADHD så är det svårt för mig att sitta still men jag känner också när jag sitter där att orden bara rasar ut. Jag har ALDRIG haft idétorka eller skrivkramp, tvärtom, jag har svårt att hålla mig kort. Jag tycker om att skriva med en blandning av moget språk och bloggspråk. Jag tror nämligen att de flesta har lättare att läsa något som är mjukare och vänligare i tonen än högfärdigt, speciellt som bloggandet är så oerhört stort i Sverige.

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent? 
– Jag är lite av en enstöring så att sitta ensam hemma och bara skriva är så underbart. Att få skriva vilken tid man vill på dygnet år också en frihet eftersom jag verkligen avskyr att kliva upp tidigt på morgonen. Jag har också tröttnat på att anpassa mig enligt mallen 8–17 och chefer som bestämmer vad jag ska göra och när. Jag är väldigt plikttrogen och en väldigt bra medarbetare men jag vill ha mycket frihet att göra det jag ska. Jag kommer göra allt ni ber om men låt mig göra det när jag vill det. Jag tror att den eventuella diagnosen ADHD gör att jag kan få kreativa toppar och dalar och ibland fungera bäst på natten, i bland på förmiddagen, i bland inte alls. Jag mår så mycket bättre när jag i juni i år avslutade min anställning (assistent till CTO på stort bolag) och bara ägnade mig åt mitt bolag. Hela kroppen skriker JA!

Vad brinner du för?
– Jag brinner mest för att kvinnor ska synas och höras i de branscherna jag verkar. De behöver inte höras högst men jämlikt. Kvinnor som verkar inom teknik- eller motorbranschen är nedtonade, tysta eller försöker bli som en av grabbarna. På pressevent, pressresor och presskonferenser i dessa två branscher är jag nästan jämnt ensam kvinna. Jag vet att det finns massor av tjejer där ute som älskar att köra bil, bygga datorer och flyga drönare men jag ser dem inte. Vi måste tillsammans höja rösten. 

Hur kom du in på ditt intresse för prylar, teknik och bilar?
– Tekniken blev naturligt eftersom bloggen Lilla Gumman handlade om det. Det jag inte hade tänkt på då var att jag hade ett stort intresse och kunnande men jag hade inte reflekterat över det. Det kommer från min pappa, som inte lever i dag, då han var ingenjör och ljudtekniker. Vi hade alltid den senaste tekniken hemma eftersom han var en stor nörd men jag tänkte inte på att jag levde mitt i den världen. När vi hade ett uppstartsmöte med oss nya skribenter på bloggen så fördelade vi lite ansvar och då visade det sig att de hade en kategori som hette fordon som ingen hade engagerat sig i så jag sa att jag kan ta den! Hahaha.. Visste inte vad jag gav mig in på men det kan ha varit det bästa beslutet jag tagit. Jag har upplevt saker jag bara kunde drömma om tidigare och jag vet att jag har så himla mycket mer att uppleva framöver.

– Bloggen drevs av Karin Adelsköld och Johanna Ögren och jag kom in något år efter att den startade. Då var vi totalt tio personer som skrev på bloggen. Men eftersom det var ideellt arbete så var det många som kom och gick, men jag höll mig kvar tills vi valde att lägga ner 2014. Bloggen blev väldigt stor och namnet kände nästan alla till. Sa man att man var från bloggen visste alla direkt vad det var, det var en ny känsla för mig. Namnet gav mig möjligheter jag annars inte hade fått, det drar jag fortfarande nytta av även om bloggen inte funnits på snart två år.

Du hade också en egen webb-tv-serie på expressen.se. Vad var det? 
– Jag tycker Sverige behöver mer teknik i tv. Vi har teknik runt oss hela tiden, även om du tror att du inte har det. Alla måste använda teknik varje dag för att kunna leva och då är det naturligt att vi måste utbildas och informeras. Jag kontaktade Kjell Eriksson som tog med sin vän Mateusz Piekut och vi skapade Prylorama. Tyvärr var det kanske lite av ett för snabbt projekt då vi hade en orimlig deadline och jag arbetade ju heltid med annat så vi fick spela in på kvällar och helger och det var svårt att få ihop logistiken med prylar, bilar, cyklar och personer. Men det blev i alla fall några avsnitt som är helt okej. Jag vill fortfarande göra mer av det och med längre framförhållning och nytt grepp. Jag har dock fått två nya vänner för livet och kunskap i hur man skapar en tv-serie för webben.

Och vi kan fortfarande se dig i tv då och då…? 
– Absolut, jag är ständigt TV4 Nyhetsmorgons prylexpert och jag gör allt jag kan för att nästla mig in med teknik och bilar var helst jag kan.

Och så har du racing-licens. Berätta lite! 
– En av alla dessa roliga upplevelser jag fått vara med om som motorjournalist var att testa bilar på bana. Första gången i mitt liv jag satt mig i en bil på en bana var i Portugal i en Audi R8 med en fransman som instruktör. Jag hade inte kört R8:an och jag kunde inte franska och han kunde inte engelska. Men det gick jättebra och jag fick blodad tand. Fick sedan testa andra bilar på andra banor i Europa i samband med presskörningar och bestämde mig för att jag vill göra detta mer så jag skaffade licensen 2012. Jag har tävlat en enda gång hittills i det som kallas för Legends. Det är så kul och något jag gärna lägger tid på, men det kan vara en av de dyraste hobbys som finns så jag måste skriva väldigt många artiklar om jag ska kunna satsa i sommar.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Hen ska vara tydlig med önskat uppdrag och förväntan. Jag har inga problem med att få strikta ramar eller färdiga frågor. En deadline som ligger en bit fram vore bra så man kan planera sina dagar men jag har också utan problem klarat av hastiga artiklar. En uppdragsgivare bör veta att jag skriver för den "vanliga" människan och är bra på att förklara teknik och bilar för dem som inte kan så mycket. Så klart har jag även andra instressen som jag kan skriva om som dans och träning och livet i villa.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av? 
– Nej det har jag nog inte. Det beror kanske mest på att jag aldrig haft några krav på mig vad jag ska åstadkomma. Jag gör det jag kan där och då vilket lämnar det ganska öppet. Jag lider ju lite av glömska så många gånger tar jag med min kamera, GoPro, men glömmer minneskorten (dubbelt så roligt). Jag har i alla fall aldrig hört om något som kan ha gått fel eller uppfattats konstigt.

Vilket är ditt drömknäck? 
– Jag vill förstås rapportera från CES i Las Vegas. Jag vill också testköra och göra reportage om alla STORA maskiner i världen som arbetar i gruvor och skogsindustrin. Och så har jag förstås en stor kärlek till lastbilar. Jag skulle nog vilja bli lastbilschaufför om jag ska sadla om igen. Just nu har vi inget internet i vårt hus (inget fiber än) men när vi har det vill jag göra mitt hus till det smartaste huset i området (kanske i Sverige?).

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Jag håller just nu på med en ny affärsidé jag inte kan berätta om, men det handlar om bilar och jag är först i landet med det. Jag skriver lite nativeartiklar till DI Weekend, föreläser om wearables och håller ögonen öppna.

Foto: Tobias Björkgren