Veckans frilans: Peter Marchione

Peter Marchione 2Namn: Peter Marchione

Ålder: 39 år

Bor: Eskilstuna, är tillbaka i staden sedan snart ett år efter att ha levt i ”exil” sedan 1999. Först en sväng till Örebro för att studera språk, därefter till Sundsvall för att plugga PR och därefter 12 år i Göteborg.

Utbildning och eventuella specialområden: Fil. kand. medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet 2003. Har arbetat med olika, ofta extremt nischade, produkter. Allt ifrån LSS och elmiljö till övernördiga nyheter inom broadcast och masterclass-serier om musikutrustning. 

Har du något motto?
– ”Den som gapar efter mycket får oftast mest”. Skämt åsido; motton tenderar att fixera tanken och i förlängningen bli självuppfyllande. Därför gör jag mitt bästa för att undvika dem. Inte uteslutande framgångsrikt, ska tilläggas. 

När och varför började du skriva?
– Jag var väldigt ung när jag insåg att jag hade lätt för att få ner det jag tänker i skrift, samtidigt som jag alltid varit intresserad av språk överlag. Genom att laborera med meningsbyggnad kan man nyansera saker på olika sätt, vilket jag alltid tyckt är spännande.

Vad ger skrivandet dig?
– Eftersom jag jobbar med texthantering utifrån väldigt många olika infallsvinklar är det svårt att summera det jag får tillbaka i en enda klatschig payoff. Men jag blir nog allt lite extra sporrad när jag hamnar i flow och skriver fortare än fingrarna hinner med. 

Du är PR-utbildad copy och frilansjournalist. Hur ser du på de två rollerna? 
– Idag är det ju inte längre något fult att jobba med copy, en gång var ren tabu ifall man ville ha någon form av journalistheder i behåll. Rollerna är i regel så åtskilda att det aldrig är tal om överlappning. En uppdragsgivare som anlitar mig för ren copy eller content är ju inte intresserad av något kritiskt tänkande förutom när det kommer till hur jag anser att de språkliga byggstenarna ska kombineras. En redaktion, däremot, anlitar ju mig för att jag ska komma med någon slags vinkling – annars hade de ju lika gärna kunnat skriva själva. 

När och varför började du frilansa?
– Oj, jag är inte hundra på om jag minns rätt men jag tror det var runt 2004–2005. Jag jobbade då dels som copy men även som anställd vid det förlag som producerar tidningarna Musikermagsinet och Monitor men började då även skriva recensioner åt andra, mest för att ha en ursäkt att roffa åt mig promotionskivor.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
– Jag jobbar på Sinnebild Reklambyrå i Eskilstuna så en typisk dag är att hålla koll på vilka deadlines som är farligt nära, se till att vara inläst på de projekt jag ska skriva för och samtidigt ha kontakt med kunder via möten. Vi gör allt ifrån redaktionsarbete till slogans så arbetsdagarna är i slutändan väldigt varierande och spännande. Utöver det utgör jag ena halvan av den kreativa duon Thyselius & Marchione där jag och min vapendragare Henrik gör olika uppdrag, oftast av mer audio-visuell karaktär som ljud, musiksnuttar, filmer och animationer.

Du har tidigare varit chefredaktör för Musikermagasinet. Vilka erfarenheter därifrån hjälper dig när du nu själv frilansar?
– Se till att ha återkommande kontakt med dina uppdragsgivare så att ni har en så spontan dialog det bara går. Jag är rätt säljorienterad av naturen så ibland fattar jag inte själv, förrän jag fått uppdraget, att det var jag som pitchade idén. Genom att vara genuint intresserad av de ämnen som beställaren är intresserad av är mycket av införsäljningen redan gjord. Man blir lite som en förlängning av deras eget företag eller redaktion. 

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Rak och öppen är en bra start. Sedan får de gärna ha humor och bjuda på öl om man är där en fredag :).

Du är sedan några år även Twitter-redaktör. Berätta! Vad innebär det?
– Jag ansvarar för Twitter och andra konton inom sociala medier för olika uppdragsgivare. En del band men även ”vanliga” företag, labels och den engelskspråkiga musiktidningen Release Magazine. Mitt arbete där är dels att se till att nya artiklar delas i Twitter-flödet men även att nätverka och interagera med intressenter och följare. Givetvis då utifrån ett givet raster och inte på något personligt plan.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Utmaningen är alltid att bemöta påståendet att ”alla kan väl skriva?”. Det är lika sant som att alla som har en kamera är fotografer eller att alla som äger ett par löparskor är olympier. Samtidigt som den accelererande digitala utvecklingen utgör ett hot mot många yrkeskategorier känns det ändå som att de som jobbar med just text och skrivande är väldigt svåra att ersätta med algoritmer. Om däremot språket börjar utvecklas till att efterlikna olika ”du-har-blivit-miljardär-eftersom-din-avlägsna-släkting-gått-bort-och-testamenterat-sin-förmögenhet-till-dig”-brev – då är det fara på taket. 

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Gör’t! :)

Vad är det roligaste du gjort/upplevt hittills i din karriär?
– Ett riktigt roligt minne var när jag och en fotograf skulle intervjua det schweiziska bandet The Young Gods i samband med en spelning i London. Innan hade den surmulna pressagenten givit oss strikta instruktioner och betonat att vi fick träffa sångaren backstage max 20 minuter innan soundcheck. När det sedan visade sig att vi skulle prata mycket musikteknik blev intervjuoffret eld och lågor. Det slutade med att han struntade i att soundcheck, andra i bandet fick testa medan hans mikrofon medan vi satt i drygt två timmar i logen och snackade samtidigt som vi åt upp all mat och drack en ansenlig del av drickat. 

Vad brinner du för?
– Oj, jag brinner för massvis av saker. Jag har dock försökt kvantifiera och kommit fram till att många av mina passioner är kopplade till bokstaven M – exempelvis; människor, musik och mat. Hm, synd att inte vin börjar på M...

Du har intervjuat många artister. Har du blivit riktigt starstruck någon gång?
– Visst har jag intervjuat artister som jag ser upp till av en eller annan anledning men jag blir aldrig så pass starstruck att jag tappar fattningen. Jag har ju i slutändan ett jobb att sköta. Däremot har jag under vissa intervjuer blivit hänförd av att den jag intervjuar visar sig vara såpass sympatisk människa. När jag gör jobb åt Musikermagasinet bemöts jag ofta med öppna armar då artister älskar att få nörda ner sig och snacka prylar. Det är otroligt kul och det har flera gånger hänt att de ignorerat intervjuscheman för att de vill fortsätta prata.

Vilken grupp/artist skulle du helst intervjua och varför?
– Joy Division om det vore möjligt, vilket det så klart inte är, skulle jag antagligen bli så starstruck att jag sprängdes i bitar.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Jag har en greatest hits-lista med roliga syftningsfel och annat skoj. I början var det alltid en katastrof när jag märkte fel i en tryckt tidning men min företrädare i rollen som chefredaktör på Musikermagasinet, Gunnar E Olsson, lärde mig att inte ta det så hårt. ”Äsch, vi gör en ny tidning”, brukade han säga. Kloka ord från en klok människa. 

Vilken är den mest udda artikel du skrivit?
– Det mest udda jag bearbetat i textväg är artiklar till Electronic Environment – en extremt nischad tidning som behandlar ämnesområdena EMC, ESD, Miljötålighet för Elektronik och Energilagring. Jag förstod knappt själv vad jag skrev… och inte läste heller, för den delen.

Vad läser du själv helst?
– Eftersom jag ”tvingas” läsa in mig på en massa saker i jobbet har jag blivit urusel på att ta mig an skönlitteratur. Jag brukar läsa Språk-tidningen och en massa fackpress inom musikteknik. Senast lästa ”riktiga” bok var Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag håller på att lobba in mig själv i ett stort bokprojekt som jag inte kan säga mer om i nuläget, men håll alla tummar ni har så är ni rara! Utöver det plöjer jag på som vanligt, med en välsmakande soppa av copy, redaktionella arbeten, PR och annat. 

Övrigt:
– Man ska aldrig bli för vuxen, därför köpte jag mitt livs första tevespel förra veckan!

Foto: Jesper Lund @ Sinnebild Reklambyrå
Bildbehandling: Henrik Thyselius @ Thyselius & Marchione