Veckans frilans: Jonas Löfvendahl

löfvendahlNamn: Jonas Löfvendahl

Ålder: 40 år

Motto: Det enkla är det geniala.

Bor: Vallda Sandö, söder om Göteborg

Utbildning: Pluggade till journalist på JMG

När och varför började du skriva?
– Jag har alltid, så länge jag minns, älskat att skriva. Det gick från favoritämnet i skolan via extraknäck till yrke. Känslan att få till en bra text finns kvar, det är oslagbart.

Vad har du hunnit med i karriären?
– Jag har skrivit böcker, startat en musikblogg, jobbat på redaktioner som Göteborgs-Posten och Dagens Industri, varit redaktör för tidningar, frilansat i Sverige och utomlands.

När började du frilansa?
– Startade min firma 2002.

Vad ger skrivandet dig?
– En känsla som är svår att ta på. Tangenterna, bokstäverna, historier och öden, allt faller samman. Det ger tillfredsställelse. En känsla av självförtroende och stolthet i hantverket.

Vad brinner du för?
– Inom skrivandet är det att vara glasklar. Inga omvägar.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Tanken på att nästa vecka kan bli helt galen.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Att hitta uppdrag som ger skäligt betalt, sista åren har det blivit tuffare. Framtiden känns osäker men spännande, branschen måste hitta fast mark i det digitala.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Det handlar om en ömsesidig respekt och raka rör.

Hur får du idéer till artiklar?
– Oftast när jag läser något annat. En text som väcker något.

Berätta om Kentuckyseven.se!
– Det är min musikblogg som jag har drivit i tio år ihop med Magnus Säfström. Vi började med en kärlek till amerikansk musik och litteratur som vi växt upp med. Sedan några år skriver vi på engelska vilket varit ett lyft, det gör den roligare att jobba med och har breddat nätverket. För mig är musik den optimala konstformen att blogga om, som gjort för snabba, intensiva känslor. Och hur kan man få nog av skäggig Americana?

Om du fick välja att resten av ditt liv bara lyssna på tre artister du bloggat om: vilka skulle de vara?
– Ha ha, tack för den… Okej, kör på Bob Dylan för evigheten, Ray LaMontagne för rösten och Jason Isbell för att det blir nästa spelning.

Berätta om boken du skrivit!
– Under 2013 spökskrev jag ”Visioner & transmissioner – tryckeri en bransch i förändring” för företagsledaren Jan-Olof Jungersten. Han har varit en stor del av svensk tryckeribransch i 25 år. Det var ett grymt kul jobb där vi träffades intensivt under 13 intervjutillfällen och sedan satte jag texten till J-O:s tankar och idéer. Alla bokens intäkter skänktes till Unicef.

Och så har du en bok om Island på gång. Vad blir det för något?
– Jag har rest till Island under 2014 och 2015 med fotograf Nicklas Elmrin. Ihop med redigeraren Henrik Strömblad har vi gjort ”Island – på bakgator och villovägar” som kommer ut i handeln kring årsskiftet. Det är en annorlunda reseskildring, en poetisk road-trip från ön där vi möter ett tiotal islänningar i vardagen. Allt bärs fram av Elmrins magiska bildvärld. Boken visar ett Island långt från turistattraktioner och vattenfall, där vi träffar hästägare, musiker, konstnärer, surfare och bland annat bor på världens ensligaste hotell.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Jag minns när jag tog exklusiva bilder på fotbollstränaren Torbjörn Nilsson utan filmrulle i kameran. Ja, jag är så gammal. Eller när vi i en ödslig isländsk hästhage plötsligt träffade kronprinsessan Victoria med lilla Estelle och ett gäng burdusa Säpovakter. Eller när jag fick mail av Matthew Barzun, USA:s dåvarande Sverigeambassadör, som diggade Kentuckyseven. Dagen efter drack jag Mint Juleps hemma hos ambassadören.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– 2016 hoppas jag sälja isländska böcker, fortsätta jobba för pigga lokaltidningen Kungsbacka-Posten, komma ut på en ny nordisk reportageresa och starta Kentuckysevens egen pod.