Veckans frilans: Karin Engman

Karin portr25C325A4t 1litenNamn: Karin Engman

Ålder: 59 år

Bor: Umeå

Utbildning och eventuella specialområden:
— Jag är från början socionom och etnolog, och har kompletterat med olika kurser som nu senast Digital bildbehandling. Min nyfikenhet gör att jag skriver om både många och mycket olika saker, men specialområden är trädgård, skolfrågor och pedagogik, kulturhistoria, berättelser ur livet, hästar och katter. 

När och varför började du skriva?
— Under 80-talet började jag jobba extra som korrekturläsare på Västerbottens-Kuriren. När korret lades ner övergick jag till radiotidning och nyhetsuppläsning för Rix FM. Jag trivdes i tidningsmiljön. Extrajobb varvades med vikariat, jag fick prova på att skriva och hoppade under en period in som redaktör för Lilla VK, en veckobilaga för barn. Vid det laget var jag fast, och började frilansa. 

När och varför började du frilansa?
— För tio år sedan. För friheten att skriva om de ämnen som intresserar mig, i olika sammanhang. 

Vad gjorde du innan du blev journalist? Hur (om alls) påverkar din bakgrund dina ämnesval?
— Som socionom arbetade jag framför allt som kurator inom sjukvården. Jag har också jobbat med folkbildning, sysslat med översättningar av vetenskapliga texter från engelska till svenska, och intervjuat och skrivit i etnologiska sammanhang. De erfarenheterna har framför allt gjort mig intresserad av den personliga berättelsen. Jag har träffat människor från många olika sammanhang, i alla livets skeden. Ofta för att sitta ner, stanna kvar och lyssna. Det har gjort mig medveten om vilka fantastiska berättelser som finns överallt om man ger sig tid. 

Vad ger skrivandet dig?
— När skrivandet flyter som bäst är det en glädje, en upplevelse av flow. En möjlighet att förmedla mina möten och upplevelser, låta människor komma till tals, och kanske smyga in lite extra kunskap på samma gång (jo, folkbildningserfarenheterna har satt sin prägel).

Du fotograferar också. Favoritmotiv?
— Människor förstås, gärna tillsammans med djur då mycket oväntat kan hända.Trädgård med nära skildringar av växter där jag får leta efter spännande ljus. Djurporträtt. Men det mest vardagliga kan bli spännande i ögonblicket, i rätt ljus.

Vilka är dina tre bästa fototips?
— Chansa och fota från höften eller fotknölarna när de "säkra" bilderna är tagna, det är ett tips jag själv fått från en duktig fotograf och det kan verkligen ge överraskande bra bilder. 

— Tänk på att ljusa ytor kan användas som reflektor, det kan vara en vägg eller ett plank eller något liknande. Det kan räcka för att låta intervjupersonen vända ryggen mot solen med ansiktet belyst av det mjuka ljus som reflekteras. Samtidigt blir håret och konturen vackert upplyst bakifrån. 

— Fota i raw-format! Med all information sparad finns det helt andra möjligheter att rädda en halvt misslyckad bild från en intervju, den kanske inte går att ta om. Och ett bra foto kan lyftas till en fantastisk bild. 

— Två enkla praktiska bonustips till nya frilansfotografer:
Glöm inte översiktsbilder från ganska långt avstånd, det är många av oss som slarvar med det perspektivet. 

— Kolla hur bilderna brukar se ut i tidningen. Behövs bilder med stora neutrala ytor som lämpar sig för att lägga in text? Kom ihåg att komponera bilden så att inget viktigt hamnar i vecket om den ska ligga över ett uppslag.

Du har korrekturläst. Påverkar det hur dina texter ser ut/hur du läser andras texter?
— Kanske påverkar det mer hur jag läser andras texter än hur jag skriver. Det är svårt att se de egna missarna då man vet vad som ska stå där, hjärnan läser in den tänkta versionen istället för felen. 

Vad är det bästa med att vara frilans?
— Att få möta fantastiska människor i alla möjliga sammanhang och ständigt lära mig något nytt, ibland om det helt oväntade. 

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
— De kan se väldigt olika ut. Visst blir det en hel del jobb framför datorn, men också bilfärder kors och tvärs genom Västerbotten och Ångermanland. Med besök i hem och stall och trädgårdar, i hagar där nya grepp har tagits för att utveckla gårdar och skapa lönsamhet. Lyssnande på spännande berättelser över en kaffekopp. I klassrum med fantastiska elever och hängivna lärare. Flåsande genom djup snö i skogen för att träffa skogsmaskinförare. Med näsan nära väldoftande pioner som jag vill avbilda i motljus. Lockande en katt att följa kameran. Eller med en hästmule mot kinden och puffar av andedräkt i öronen medan jag fotograferar en annan pålle. 

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
— Jag brukar mejla en kort beskrivning av vad jag vill skriva om, ibland med flera möjliga vinklar. Handlar det om en ny uppdragsgivare kan jag följa upp med ett telefonsamtal, men det mesta sköts via mejl. 

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
— Nej, det är nog den som är aktuell för stunden. Det kommer ständigt nya. 

Alla kan ju köra fast i sitt skrivande ibland. Vilka är dina bästa tips för att komma vidare en sådan gång?
— Det går alltid att testa det gamla knepet att sätta sig framför datorn i morgonrocken och skriva lite. Då har man inte börjat "på riktigt" ännu, och det tar bort anspänningen. 

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av – något feltryck, dråplig situation eller missförstånd?
— Nja, dråpligheter händer nog oftare när jag fotograferar, i synnerhet bland hästar. Det brukar då raskt bli slapstick av det hela, och kräver kanske närvaro i stunden för att vara riktigt kul. Jag har haft hästar som kärleksfullt knuffats, dragit mig i armen och puffat ner mössan över ögonen medan jag fotat. En gång blev halva jackan genomblöt och genomtuggad av en häst medan jag stod i en hal slänt i vinterskymningen och fotade andra pållar. Vid ett tillfälle stod jag ensam i ett garage med en drogad häst som började vackla våldsamt. Andra gånger har jag backat in i elstängsel. Extra små utmaningar i vardagen, som åtminstone kan locka fram spontana skratt från den intervjuade. Vilket inte är det sämsta.

Vad ägnar du dig åt när du inte skriver?
— Då ser jag gärna ut över havet från favoritplatsen vid sjöbodväggen, i stugan några mil söder om Umeå. Eller träffar vänner. Läser gör jag förstås gärna, men på sistone alldeles för få böcker. Kameran släpper jag sällan, och jag börjar bli allt mer förtjust i bildbehandlingens möjligheter. Jag tänker lära mig mer om hur man skapar fantasifulla och kreativa bilder. 

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
— Några reportage väntar. Nya idéer tycks alltid ramla in bara man ser sig om. De flesta har jag ännu ingen aning om, det är en del av tjusningen med frilansandet att man kan hugga tag i uppslag när de susar förbi. Jag struntar glatt i att nischa mig och låter istället min nyfikenhet styra. 

— Jag vill gärna göra något mer med foto och bilder. I år fick jag ställa ut bilder på vårt länsmuseum, Västerbottens museum, i samband med en hästutställning som pågick i fem månader. Det var kul, och gav en kick att jobba vidare med fotograferandet. Jag vill dessutom lära mig filma, åtminstone kortare grejer.

Foto: Birgitta Sjöstedt