Veckans frilans: Mats Fahlgren

matsNamn: Mats Fahlgren

Ålder: 61 år

Motto: ”Ord är som solstrålar. Ju mer de koncentreras, desto djupare bränner de."

Bor: Göteborg

Utbildning och eventuella specialområden: Journalisthögskolan i Göteborg, internationella relationer och juridisk översiktskurs på Göteborgs universitet.

När och varför började du skriva?
– Jag hade en svenskalärare på högstadiet som uppmuntrade mig. Och på gymnasiet startade jag en skoltidning ihop med två kompisar, den överlevde i minst 15 år efter att vi lämnat skolan. På den vägen är det.

Innan du blev frilans hade du en del anställningar. Berätta lite kort om vad du gjort!
– Mesta tiden har jag varit reporter och chef på TT i Göteborg, innan dess på Arbetet Väst, GT, Naturvårdsverket, SVT och SR. 

När började du frilansa?
– Våren 2000 sa jag upp mig från TT och började frilansa.

Du är medlem i Pratminus Reportage. Berätta!
– Vi är en frilansgrupp på åtta journalister, varav två fotografer. Vi delar kök, idéer, feedback och peppande. Mestadels jobbar var och en för sig själv, men vi gör en del tillsammans också. Nyligen tog vi hem ett ramavtal inom redaktionella tjänster för Göteborgs Stad. Vi hamnade etta, före 17 konkurrenter, det kändes gott. Men ännu vet vi inte hur mycket jobb det ger.

Vad ger skrivandet dig? 
– Självförverkligande. En känsla av delaktighet i samhället. Och en allt mindre lön. 

Vad skriver du helst om och varför? 
– Gillar att skriva om miljö, forskning och politik, för känslan av att vara med och påverka. På sistone har det blivit en del om migration och jag skulle vilja skriva mer om integritet på nätet, nätmobbning och övervakningssamhället.

Vilket är det mest udda frilansuppdrag du haft? 
– En svensk myndighet gav mig i uppdrag att skriva en snabb rapport om ett heldagsseminarium de själva ordnade, inför en träff de skulle ha med en utländsk myndighet dagen därpå. Deadline klockan 22. Så jag satt på ett minimalt hotellrum i Stockholm och skrev så det blödde, med något som aldrig skulle publiceras. Kändes konstigt.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Friheten.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag?
– Den digitala omställningen och de allt lägre arvodena.

Hur ser framtiden ut?
– Just nu ser det mörkt ut, jag kan tycka synd om dem som är unga och på väg in i frilanslivet. Men det ordnar sig säkert. Efterfrågan på information och välskrivna texter kommer aldrig att sina. Och snart kommer en renässens för faktorer som källkritik, etik och publicistiskt ansvar, det är jag övertygad om.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Lyhörd, rak och snabb med feedback.

Hur botar du eventuell skrivkramp? 
– Tar en promenad i korridoren. Lägger mig i soffan eller massagefåtöljen en stund. Vid svåra fall låter jag det vila till dagen därpå – om det är möjligt.

Du har också arbetat som informatör. Har du några tankar kring att antalet journalister minskar medan antalet informatörer/kommunikatörer ökar? 
– Ja, är ett stort samhälleligt problem när ett så viktigt styrkeförhållande förändras så mycket. Och det tycker jag att våra kollegor informatörerna borde erkänna och prata om lite mer, ibland verkar det som att de låtsas att problemet inte finns. Jag tror att de vet bättre, innerst inne.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– På 90-talet skrev jag mycket om Bofors, vapensmuggling och mutskandaler, som reporter på TT. Efter en pressträff med försvarsminister Roine Carlsson var jag lite för efterhängsen med frågor och följde efter in i en restaurang, där politikerna satt sig. Då tog försvarsministern mig helt sonika i nackskinnet och föste ut mig. ”Nu ska vi äta lunch, du ska ut härifrån”. Det kändes rätt rejält i nacken. Roine Carlsson var stark i nyporna, jag tror att han var smed innan han blev fackpamp och politiker. De andra journalisterna tyckte ”Oj, det var ju taskigt gjort”. Jag instämde och gnuggade nackskinnet, sen var det inte mer med det. Idag hade det filmats och lagts ut på Youtube på nolltid. :-)

På pratminus.se skriver du att du tänkt lära dig att vågsurfa och lira saxofon. Hur går det med det?
– Det går framåt, men mycket långsamt. Tog en surfkurs på Hawaii för ett par år sen och fick blodad tand, men sen har det inte hänt så mycket. Och saxofonen samlar damm under sängen, eftersom jag bor i hyreshus nu. Grannarna gillar inte när jag ”spelar”. Men jag har inte gett upp. :-)

Vad gör du annars på fritiden? 
– Tränar, läser, umgås med familj och flickvän, åker skidor, långfärdsskridskor, paddlar kajak och sköter två sommarhus, i det ena försöker jag odla humle för ölbryggning. Och så spelar jag pub quiz i Senaste laget, där frilanskollegan Niklas Aronsson är ankare.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Just nu skriver jag för forskningsrådet Fortes årliga magasin, som kommer ut till våren. Och så jobbar jag med interninformation för en myndighet som jag har ramavtal med. Jag skulle gärna ägna mig mer åt grävande reportage och gärna skriva manus för TV-dokumentärer, jag gjorde det för SVT för några år sedan – Världens händelser och Svenska händelser – det var himla kul. Och så vill jag skriva en bok om en av Sveriges största hjältar, som inte fått det erkännande han förtjänar. Vem det är, håller jag hemligt än så länge.

Foto: Anders Egle