Anders AnderssonNamn: Anders Andersson
Ålder: 69
Bor: Stockholm
Motto: Det är slutresultatet som räknas. Eventuellt strul på vägen dit har ingen betydelse.
Specialområde: Har i över 30 år skrivit om skatter, privatekonomi och småföretagarfrågor och gett råd kring det. 
Brinner för: Att hjälpa läsarna.

Hur kom du in på ekonomi?
– Skrev om ekonomisk brottslighet på Expressen. Chefredaktör Strömstedt tyckte att jag väl då också kunde skriva om vanligt folks ekonomi. Och på den vägen är det.

Vad har du för bakgrund?
– Startade bilagan Pengarna & livet på Expressen, var chefredaktör på Privata Affärer i 17 år, drev sedan som egenföretagare Driva Eget med frilansare, sålde den till LRF Media och är nu frilansande medarbetare där. Har alltid jobbat för att tidningsartiklar ska samverka med tidningens sajter, i mitt fall privataaffarer.se och driva-eget.se. Skriver om småföretagande i DN.

Du har åkt runt och hållit föredrag under snart 30 år. Vad brukar det handla om?
– Talar om skatter, privatekonomi och småföretagande. Kan också tala till storföretagen på temat ”Tänk som en småföretagare”.

Och några böcker har det också hunnit bli…?
– Har gett ut skattehandboken ”Avdragslexikon”. Nu senast gav jag ut boken ”92 sätt att sänka skatten”.

Dessutom har vi kunnat se dig i tv. Berätta!
– I början av 90-talet började jag svara på lyssnarfrågor i programmet Pengar & Rätt. Det höll jag på med i 15 år och programmet hade i perioder fler lyssnare än de flesta program. Har ibland varit seriefigur i morgonsofforna i SvT och TV4.

Vad har varit roligast under din karriär?
– Att ge läsare råd som hjälper dem att förstå krångliga saker, ger dem nya perspektiv eller ger dem bättre ekonomi  känns alltid bra.

Du skriver själv, men har ju också själv tagit in frilansjobb. Hur ska en pitch vara för att du som arbetsgivare ska nappa?
– Viktigast av allt är att frilansare greppar den speciella stil som gäller för tidningen man skriver för.  Självklart  måste frilansaren ha läst den tidning som hon/han vill sälja artiklar till.

Finns det några vanliga misstag som du sett att många gör när de försöker sälja in artiklar?
– Att för mycket tala om arvodet.

Hur tror du frilansbranschen förändras framöver?
– Tidningarna behöver allt fler frilansare, eftersom många fasta medarbetare tvingas sluta.

Har du några ekonomiråd att ge till frilansare? 
– Liksom alla företagare gäller det för frilansare att anpassa sig till marknaden och göra kunder nöjda och glada. Nöjda kunder kan hjälpa till att ge andra nöjda kunder. Det gäller också att räkna efter så att lönsamheten blir bra. Men det handlar inte bara att maximera intäkterna för varje artikel. Vissa artiklar i vissa tidningar kan ses mer som marknadsföring än intäktskällor.

Under senare år har du kommit in på fotograferandet mer och mer. Vad fotar du helst?
– Jag ägnar numera mycket tid åt naturfoto och har tagit massor av bilder både i Sverige och utomlands. Det är ett sätt att komma ut i naturen. Jag går ofta upp tidigt på morgonen när fotoljuset är som bäst. Mitt livs fotoresa har jag just återkommit ifrån – nio dygn på Svalbard. Jag har fått unika bilder på isbjörnar och blivit helt tagen vad den fantastiska miljön på Svalbard.

Vad har du på gång?
– Skriver just nu på en bok. Jag berättar spännande episoder från mitt journalistliv och från den rådgivningsverksamhet som jag faktiskt haft. I varje kapitel drar jag slutsatser och ger handfasta råd som inte bara handlar om ekonomi. Den kommer ut i mars.

Aurgrunn2Namn: Niklas Aurgrunn
Ålder: 53
Motto: Bränn skeppet när du mönstrar av
Bor: Hökarängen, Stockholms län
Utbildning: Humanistisk linje, religionshistoria på Frescati

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det? 
– Känns jättebra, får gärna bli mer av det.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central? 
– Jo, det har jag tänkt. Håller på och bygger upp en liten pdf-bank nu eftersom jag tyvärr inte sparat saker tidigare, och dessutom sällan haft hela rättigheterna till mina kryss – något som ändrats nu.

Du har arbetat heltid med korsord och allt vad knep och knåp-genren kan erbjuda i femton år och är även verksam som författare, musiker, målare och frilansjournalist. Är det något som är roligare än det andra? 
– Helst skriver jag romaner och målar akrylfantasier (det är snart vernissage igen, här i Hökis). Tyvärr har det inte varit särskilt lukrativt så här långt... men det är rätt kul att göra korsord också!

Hur får du ihop det med alla olika delar? 
– Som frilans har jag ju ganska ostrukturerade arbetstider, beroende på att jobben kan droppa in i klasar eller utspridda över tid, man vet aldrig. Så när det är lite lugnare passar jag på att måla eller skriva, eller raggar nya kunder.

Hur ser en typisk arbetsdag ut? 
– Går upp runt åtta och sitter i princip vid skrivbordet sen tills min fru kommer hem från jobbet, med kortare avbrott för näringsintag och nån lufsning runt kvarteret. Vad jag gör vid skrivbordet varierar som sagt från dag till dag.

Du har också gett ut ett antal böcker. Berätta! 
– Jo, jag har ju skrivit sen tonåren och givit ut ett par handfullar böcker: exempelvis en roman om mina år som brevbärare på åtti- och nittitalen ("Kackerlacka", Ex Lex Förlag 2010), en slags sjuttitalsnostalgisk spänningsroman i Trollhättemiljö ("Fallens Dagar") och en barnbok i Fårömiljö ("Eulalia Stjärnvind", books-on-demand.com, som även finns som e-bok på engelska hos amazon.com).

En skiva som singer-songwriter har det hunnit bli. Är det fler på gång? 
– Det hoppas jag verkligen, kanske inte i morgon men så småningom, har samlat på mig en del oinspelade låtar som pockar på uppmärksamhet emellanåt.

När och varför började du frilansa? 
– Det hade att göra med att jag träffade min fru under en vistelse i Chile. Jag behövde ett jobb som jag kunde sköta därifrån och det blev korsordsmakarens.

Vad är det bästa med att vara frilans? 
– För min del handlar det nog om att få styra och strukturera mina dagar själv utan att nån tittar över axeln på mig, det är guld. Jag har den musik på som jag önskar och avbryter arbetet för en kopp rooibos när jag så behagar... Men det är klart att det kräver en del disciplin så man inte blir liggande i soffan med en god bok eller så.

Vilken är den största utmaningen för frilansar idag – och hur ser framtiden ut? 
– I min bransch handlar det såklart om prissättningen, vi är ju inte organiserade som vanliga anställda. Jag konkurrerar också med, och säljer i viss mån till, stora etablerade syndikat och förlagshus som verkligen inte betalar sina konstruktörer särskilt generöst. Det gäller att nischa sig och sälja nåt personligt, att hålla hög kvalitet och vårda sina kunder och kontakter. Är lite orolig för framtiden nu när det ska skäras utgifter överallt på redaktionerna. Drömmen är ju att korsordsmakarna – som inte är särskilt många – kunde gå ihop i en egen organisation och bli av med mellanhänderna, men det verkar svårt. Frilansar lever ju inte sällan på gränsen och är rädda att sticka ut hakan.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Rak och snabb i kommunikationen, hederlig och jättejättegenerös...

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt frilansande att dela med dig av? 
– Det är klart att det blivit fel någon gång under så många år, har ju hållit på sen 2000, men något särskilt dråpligt kommer jag faktiskt inte på. Det handlar nog mer om att man glömt färga rutorna till tävlingsordet och sånt... Och en gång när jag skulle göra ett korsord till brandförsvaret på Gotland så brann det i skallen på mig: skrev bildtexten ”LÄGE ATT LARMA?” till en bild på ett övertänt hus. Det var kanske inte läge att göra sig lustig i just det sammanhanget, vilket jag fick veta.

Vad brinner du för? 
– Apropå övertända hus menar du? Nämen det är väl detta med ett rättvisare samhälle för mina barn att växa upp i.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Är halvvägs med en roman som kommer att toppa bestsellerlistorna nån gång runt nästa jul kanske. Då slutar jag nog med korsorderiet och skriver och målar på heltid sen tills jag trillar av. Jag är lite sugen på att ta upp journalistiken igen också, skrev en hel del för dagspressen under åtti- och nittitalen (rapporterade bl a från Sydafrika för GP och iDAG när jag bodde där nere i början av nittitalet, och anmälde böcker för Sörmlands Nyheter och Gotlands Tidningar under några år). Har en del idéer till reportage och intervjuer att börja med men tar gärna uppdrag också - är faktiskt ruskigt bra på att skriva och hitta intressanta vinklar, och snabb därtill!

Vilket råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen? 
– Håll ryggen rak...

sebastian3Namn: Sebastian van Baalen
Ålder: 26 år
Motto: Ge dig själv möjligheten att ha tur
Bor: Berlin, Tyskland
Utbildning och eventuella specialområden: Masterexamen i fred- och konfliktstudier från Uppsala universitet. Skriver främst om fred- och säkerhetsfrågor och miljöfrågor. Jobbar även ideellt som redaktör för nätmagasinet Mänsklig Säkerhet.

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det? 
– Det känns väldigt roligt när det plötsligt plingar till och mobilen och man får ett mail om att man har tjänat pengar. Särskilt eftersom man inte behöver lägga ner så mycket tid på merförsäljning.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?
– Ja, de artiklar som känns möjliga att återpublicera kommer jag fortsätta ladda upp. Sen skriver jag ibland mer exklusiva reportage till mina bästa uppdragsgivare, och de kommer jag inte ladda upp.

När och varför började du skriva?
– Jag minns att jag fick mitt ”genombrott” under första året på gymnasiet då en av mina lärare pratade med mig efter lektionen och berättade att hon var väldigt imponerad av mitt sätt att skriva. Då hade jag skrivit en artikel om mod och citerat tv-serien Pistvakt. Jag träffade faktiskt henne häromdagen, och hon blev väldigt glad över att jag nu jobbade med att skriva. 

När började du frilansa?
– Jag började frilansa 2010 under en resa i Sydamerika. Då skrev jag främst resereportage åt lokaltidningen i Tranås. Sedan dess har det blivit mer och mer och sen några år tillbaka har jag jobbat en hel del med frilansandet. Heltid blev det först i juni när jag tog min masterexamen och flyttade min bas till Berlin.

Vad brinner du för?
– Jag brinner för sanningen! Klyschigt kan tyckas, men det finns inget jag gillar så mycket som en riktigt nyanserad och faktabaserad diskussion. Jag tror det är därför jag också dras en hel del åt forskningshållet. Att intervjua forskare är bland det mest intressanta jag vet, det är alltid kul att prata med människor som verkligen brinner för sitt ämne, oavsett om det är förpackningar eller mikroplaster. 

Du har arbetat på fältet i bland annat Azerbajdzjan, Egypten och Östtimor. Berätta!
– Det är några av de mest lyckade reportageresorna jag har gjort. Under den arabiska våren var jag i Egypten och var bland annat med när militärpolisen stormade Tahrirtorget under den ”andra revolutionen”. På sätt och vis är det väldigt nyttigt att uppleva den typen av situationer, för innan man är i en osäker situation kan man omöjligt veta hur man kommer att agera. Mina favoritminnen kommer nog från Östtimor, ett relativt okänt litet land som jag länge hade drömt om att besöka. Det kändes lite som att komma till världens ände, men jag kände mig hemma där direkt och tillsammans med en lokal tolk upplevde jag landets bra och dåliga sidor. Vi lärde känna varandra snabbt eftersom vi båda delade ett stort matintresse!

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig ut i världen och skriva?
– Oj, det var en svår fråga. Jag tror det är väldigt kontextberoende och det finns nog många journalister som har betydligt mer erfarenhet än jag. Något som jag alltid försöker jobba efter är att ha stereotyper i åtanke och vara noga med att inte bidra till att förstärka sådana, varken positiva eller negativa. Jag är allergisk mot klichéer om hur vänliga människor är ”trots att de är fattiga”, och jag jobbar alltid med att namnge personer som figurerar på bild. Detta är extra viktigt när man jobbar på den afrikanska kontinenten!

Du föreläser också om utvecklingsfrågor i post-konfliktländer. Vad kan det handla om?
– Jag utgår ifrån det faktum att världens post-konfliktländer har haft betydligt svårare att uppnå millenniemålen än de länder som inte har haft väpnade konflikter. I min egen fältforskning har jag bland annat kollat på problemet med våld i samhällen som har upplevt krig. Därtill fokuserar jag på flera av de svårigheter som framförallt kännetecknar post-konfliktländer, till exempel social och politisk polarisering, höga nivåer av våld mot kvinnor och svaga samhälleliga institutioner. Främst har jag varit och pratat med elever i gymnasiet, vilket är mycket inspirerande. Det vuxna människor ofta kallar naivitet tycker jag många gånger är konstruktiva idéer och en stark tro på att man faktiskt kan förändra världen till det bättre. 

Vad ger skrivandet dig?
– För mig är skrivandet ett sätt att på ett lugnare sätt få utlopp för mina tankar. I muntliga diskussioner kan jag ibland bli lite för hetsig, men när jag skriver känner jag att jag har mer tid att sätta mig in i olika perspektiv ordentligt och verkligen förstå olika ståndpunkter. Sen finns det inget härligare än att sitta ner och skriva ordentliga person- och platsbeskrivningar. Konsten är ju att med en enda mening kasta läsaren in i handlingen och när man lyckas är det en fantastisk känsla. 

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent?
– Att jag får tid och möjlighet att sätta mig in i så många olika ämnen. Jag har lätt att intressera mig för nya ämnen, så genom det här jobbet får jag verkligen utlopp för det. Ta förra veckan till exempel; då skrev jag en artikel om plast i världshaven, en om gräsmarker i Tibet, ett personporträtt med en kvinnlig dj i Berlin och förberedde en föreläsning om flyktingkrisen. 

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Jag tror de flesta är överens om att det stora problemet är sjunkande arvoden. Många arvoden idag är så pass låga att det inte går att försörja sig på. Samtidigt är jag positiv och tror på att det finns lösningar, men det gäller för oss journalister att hitta nya sätt att finansiera journalistiken på. Gräsrotsfinansiering är något jag tror har stor potential. Jag har några idéer, men det kommer jag inte avslöja än. 

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Det är någon som man kan kommunicera direkt och snabbt med, och som verkligen intresserar sig för det man skriver. Jag tar hellre en redaktör som lusläser och kritiserar, än en redaktör som bara svarar ”ok” när man skickar in ett jobb. Det är också kul med uppdragsgivare som behandlar en som en förlängd del av redaktionen. Frilanslivet kan vara lite ensamt, så att ibland känna att man har kollegor, om än via mailen, är uppfriskande.

Hur pitchar du in en artikelidé?
– Eftersom Camilla Björkman var lite av en mentor åt mig så kör jag stenhårt på hennes metod! Även om jag mest skriver om samhällsfrågor så försöker jag ge det en aktuell touch, till exempel genom att referera till internationella dagar som ”Städa världen-dagen”. När man väl har fått god kontakt med en redaktör blir det ju mycket enklare, då räcker det oftast med någon mening om ämnet, de vet redan att man kan leverera artiklar som passar in i tidningen!

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Egentligen inte, men ett speciellt minne var när jag var i Maputo i Moçambique och följde en lokal graffitikonstnär. Jag spenderade 7 timmar i solen vid en av Maputos infartsvägar och kollade på när han sprayade. Då hade jag missbedömt temperaturen en aning och hade alldeles för mycket kläder på mig trots att det var drygt 35 grader och väldigt fuktigt. Jag tror att jag drack fem liter vatten den eftermiddagen. Men bilderna blev bra i alla fall!

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Just nu jobbar jag deltid med ett forskningsprojekt på Stockholms universitet, så på så vis har jag en fot kvar i det akademiska. Till hösten blir det nog en hel del artiklar om flyktingkrisen, framförallt om det som händer i Tyskland. Och så hoppas jag på projektfinansiering för att skriva en handbok om att göra forskning i fält.

Foto: Jakob Hedberg

larsbärtåsNamn: Lars Bärtås
Ålder: 48
Motto: Håll nyfikenheten levande!
Bor: Malmö

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Utmärkt, det är en bra kanal för att nå nya läsare och kunder.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?
– Absolut.

När och varför började du skriva?
– Jag slukade mycket litteratur i unga år, vilket väckte mitt intresse för det språkliga hantverket. Under min universitetstid började jag extraknäcka som kulturjournalist och publicerade även del prosa i tidskrifter och antologier. Det gav en bra möjlighet att testa olika uttryckssätt.

När och varför började du frilansa? 
– Jag valde att jobba några år i IT-branschen, bland annat som IT-pedagog och webbredaktör. Men jag övergav aldrig det egna skrivandet. År 2003 bestämde jag mig för att starta eget som frilansskribent. Det var osäker mark, men jag ville utveckla hantverket och möjligheten skriva om ämnen och företeelser som intresserar mig.

Vad ger skrivandet dig? 
– Nya kunskaper, framför allt. Jag bevakar idag energimarknaden och skriver mycket om tekniska innovationer, områden där det finns mycket att lära.

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den? 
– Förhoppningsvis att det är initierad text, baserad på fakta och research, och samtidigt enkel att förstå.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Friheten och möjligheten att själv styra arbetstid och uppslag.

Vilken är den största utmaningen för frilansar idag – och hur ser framtiden ut? 
– Marknaden blir allt tuffare, så det gäller att hitta en framkomlig nisch och förmodligen även nya publiceringskanaler än traditionella tidningar.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Någon som ger bra feedback och uppmuntrande ord.

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
– ”Uppfinningen som löser framtidens energiutmaning”. Eller något liknande.

Har du några språkliga ”käpphästar”? 
– Jag tampas med floskeln ”klimatsmart” och försöker hitta ett bättre alternativ.

Vilken är den mest udda artikel du skrivit? 
– För ett antal år sedan besökte jag ett evenemang med ”Trekkies”, (En fanclub med Star Trek-entusiaster utklädda som filmkaraktärerna). Det var en bisarr upplevelse och det blev en rätt udda artikel.

Du har skrivit en bok också – berätta lite om den!
– Jag var under två år juryordförande och redaktionellt ansvarig för en energitävling, som drevs av Privata Affärer. I samband med tävlingen publicerade vi handboken ”Bli energismart”. Boken rymmer tips och reportage som förhoppningsvis kan inspirera energi- och teknikintresserade läsare.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Min plan för i höst är att lansera en ny blogg: ”Bli Energiklok!”. 
Bloggen vänder sig till konsumenter som vill hitta rätt energilösningar i hemmet. Färska reportage, nyheter och tips utlovas!

magnus1Namn: Magnus Carlsson
Ålder: 28
Motto: Syns man inte finns man inte!
Bor:
 Göteborg
Utbildning och eventuella specialområden:
 Magisterexamen i journalistik vid JMG. Specialområden utöver det: träning/hälsa, nöje/kultur, ekonomi/företagande.

När och varför började du skriva? 
– Jag började egentligen skriva först när jag började på JMG. På gymnasiet var jag väldigt vass på matte och fysik, men tröttnade snart. Började plugga filmvetenskap och så småningom halkade jag in på journalistspåret.

När och varför började du frilansa? 
– Sålde mina första texter under utbildningen på JMG, sedan var det första jag gjorde efter examen att skaffa ett frilanskontor. Tror detta var 2011, och sedan dess har jag frilansat på heltid.

Vad ger skrivandet dig? 
– Själva skrivandet i sig ger mig oftast ingen tillfredsställelse. Det har mest visat sig att jag är bra på det. Sen är det klart att när man sätter sista meningen i en riktig vass text så mår man ju riktigt bra.

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den? 
– Bra fråga, som har flera svar. Tror det beror på vad det är för typ av text. Jag skulle säga att om det är ett personporträtt så märker man det nog i att det är mindre lismande än de flesta andra porträtten och förhoppningsvis även mer intressant. Är det ett längre reportage grips man förhoppningsvis av bra närvaro och stilistik. Och är det en mer praktisk så funkar det-text märks det på så vis att man faktiskt får svar på allt man undrar. Dessvärre kan man ibland också märka att det är mina texter genom ett överanvändande av ”så”, ”ju” och ”man” – men det är något jag försöker jobba bort!

Vad är det bästa med att vara frilans? 
– Allt! Man slipper onödiga möten och jobbiga chefer. Man har makten över sin egen ekonomi och kan tjäna hur mycket pengar som helst. Dessutom får man oftast skriva om väldigt varierande ämnen, vilket gör att man blir allmänbildad och aldrig behöver bli uttråkad. Dessutom älskar jag att kontrollera min egen tid, vill jag ha sovmorgon tar jag det och jag kan ta en friskvårdstimme om dagen istället för en i veckan.

Hur ser en typisk arbetsdag ut? 
– Vaknar 8, kollar mail, planerar dagen. På kontoret klockan 10, gör intervjuer, skriver, säljer och håller kontakt med allt ifrån PR-konsulter till kunder. Springer en timme klockan 12, äter därefter lunch med kund, tänkbar kund eller intervjuobjekt. På eftermiddagen gör jag samma som på förmiddagen. Cyklar hem vid sextiden, och går igenom mailen en sista gång på kvällen.

Hur brukar du göra med semester som frilans?
– Första åren tog jag sommarvikariat, det gör jag inte längre. Den här sommaren var jag ledig fyra veckor, förra året fem. Brukar även vara ledig 1–2 veckor över jul samt ganska mycket extra semesterdagar vid påsk, långhelger och liknande.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Utmaningen är att aldrig sluta nätverka och sälja. Det finns en missuppfattning om att frilansjournalist är ett kulturyrke. Det är det inte, det är ett renodlat entreprenörsyrke. Tiden då man kunde leva på att skriva snåriga essäer om nya perspektiv på Goethe är förbi. Törs man bara inse det och vidgar vyerna utanför dagstidningar och fackföreningspress så ser framtiden ljus ut.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Det kan variera. I vissa fall är det önskvärt med extremt tydliga instruktioner, medan det vid andra tillfällen är önskvärt med helt fria händer. Men oavsett vilket så gillar jag redaktörer som vet att kvalitet kostar och som inte bråkar om små kostnader. Ett måste är också att redaktörer har en rak, snabb och tydlig kommunikation.

Hur pitchar du in en artikelidé till en tidning?
– Beror helt på. Om det är en redaktör som jag har en bra relation med så lägger jag ett kort mail eller slår en signal. Om jag däremot inte känner redaktören sedan tidigare gör jag en fylligare presentation av idén. Och så undersöker jag alltid om vi har några gemensamma kontakter, som kan lämna ett bra omdöme.

Vilka är dina bästa tips för att hitta intervjupersoner?
– Det vanliga: googla, fråga runt bland vänner och nätverk.

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
– Självklart, men det är ju dumt att dela med sig av idéerna eftersom någon då rimligen snor dem! Men en lång intervju med Joachim Posener hade ju varit roligt att göra.

Alla kan ju köra fast i sitt skrivande ibland. Vilka är dina bästa tips för att komma vidare en sådan gång?
– Lägga ner och börja om nästa dag! Om det inte funkar en dag så är det bättre att träna några timmar, gå hem och sedan göra ett nytt försök nästa dag.

Har du någon rolig fadäs eller anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– En gång på ett av mina första sommarvikariat på Dalarnas tidningar jobbade jag själv en lördagmorgon. När jag kom in till redaktionen visade det sig att en mycket grov våldtäkt hade ägt rum under natten. Jag bevakade fallet under de efterföljande dagarna och det gick trögt för polisen, så de bad mig skriva ut deras tipsnummer. Inga problem svarade jag, och skrev artikeln. När jag öppnar tidningen morgonen efter ser jag att jag fått totalt hjärnsläpp. Jag har inte skrivit numret till Polisen. Istället har jag skrivit mina föräldrars hemnummer... 

Artikeln finns sparad här

Vilket är den bästa artikel du skrivit och varför?
– Jag är personligen väldigt nöjd med ett upplevelsereportage jag skrev från en löpartävling. Jag sprang i Alperna och hade en nära döden-upplevelse på toppen.

Vilken är den mest udda artikel du skrivit?
– En gång gjorde jag antagningsprovet till Mensa, för ett reportage i Faktum. Minst sagt udda.

Vad brinner du för?
– Ett mål med många av mina texter är att inspirera människor till att röra sig och leva ett hälsosammare liv. Annars får jag nog säga att jag brinner för att tjäna pengar, för att se mitt företag växa.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Mycket! Efter semestern har jag varit på en rad givande säljmöten som jag hoppas ska bära frukt. Redan nu är också delar av höstkalendern redan fullbokad. Känns mer lovande än någonsin!

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Var beredd på att du får slita hårt! Det kräver stor framåtanda, driv och lite näsa för affärer.

Övrigt:
Kolla gärna in min hemsida: http://www.magnuscarlsson.com

Foto: Micael Hallström

lisbeth

Namn: Lisbeth Tell
Motto: Säg aldrig nej – det kan vara sista gången du blir tillfrågad!
Bor: Ingarö/Värmdö.
Utbildning och eventuella specialområden: Jur. kand-examen och JMK ca 4 månader. Jag har jobbat som journalist på DN under många år. För många år sedan fick jag ett Bonnierstipendium på 25 000 kronor för att ”förverkliga en gammal dröm”. Resultatet blev en längre saga: ”Ängla och Sixten” och jag blev jättelycklig när det fina förlaget Eriksson & Lindgren gav ut den med bilder av duktiga tecknaren Eva Eriksson. Sagan hamnade i antologin ”Jag mötte en gång en ängel”. Bilden på bokpärmen var från min historia. Där i boken låg ”jag” inklämd i fint sällskap mellan Slas och Barbro Lindgren. När Friends på sin hemsida rekommenderade min saga blev jag väldigt stolt.

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Upplyftande! Jättekul!

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?
– Ja, absolut!

När och varför började du skriva?
– Jag har alltid tyckt om att skriva. Började nog med små sagor i 7-årsåldern och fortsatte med uppsatser i skolan som jag ofta fick beröm för.

När och varför började du frilansa?
– Nyligen. Numera pensionerad från DN så jag tycker att det är roligt att fortsätta lite med skrivandet.

Vad ger skrivandet dig?
– En stor kick!

Hur kan man se på en text att det är du som har skrivit den?
– Vill gärna få fram människan i en intervju. Ställer nästan inga frågor som man kan svara ja eller nej på utan den intervjuade måste börja berätta själv. Som exempel: ”När poppade tanken upp första gången att du skulle bli ’statsminister’?”. Då har man chans att få både roliga och innehållsrika svar. Och man lär känna ”statsministern”, på ett nytt sätt. Annars syns det väl på bylinen att jag har skrivit artikeln.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Att man kan skriva när tiden och lusten infinner sig.

Ett av dina specialområden är personporträtt. Varför har du fastnat för det?
– Kul och spännande att träffa nya människor hela tiden. Mycket givande!

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
– Finns ingen typisk arbetsdag. Skriver när jag får lust. Ibland gör jag andra saker som idag. Jag har just varit och badat i havet. 19 grader i vattnet och solsken. Vad kan man mer begära?

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Konkurrensen! Utmaningen är väl att för många utbildas och för få blir fast anställda. I dag ska en journalist helst kunna alla de olika arbetsmoment som förekommer på en redaktion. Som att göra intervjun, skriva ut den, fotografera den intervjuade, bildbehandla, lägga ut text och bild på nätet och arkivera. Och så vidare.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Uppmuntrande!

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Med en säljande rubrik och ingress.

Har du någon artikel du drömmer om att skriva?
– Intervjua Jesus hade varit spännande. Eller Bruno K Öijer.

Alla kan ju köra fast i sitt skrivande ibland. Vilka är dina bästa tips för att komma vidare en sådan gång?
– Ta en rask promenad och fundera.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Ja, angående en bild på Amelia Adamo i samband med hennes födelsedag. I stället dök det upp en skäggprydd man i tidningen. Bilderna var felaktigt länkade. Men både Amelia och hennes dåvarande man, vår tidigare chefredaktör Torbjörn Larsson, tog det hela med jämnmod. Vilket inte jag gjorde!

Har du några språkliga ”käpphästar”?
– Inte vad jag vet. Men ofta stavar jag ingenjör som ignenjör. Men det beror nog mer på fingrarna än huvudet.

Vilket är den bästa artikel du skrivit och varför?
– Jag är mest nöjd med en intervju med tidigare akademiledamoten Lars Forssell som bjöd på sig själv och var så enormt ödmjuk, bland annat när han avslöjade att Heidenstam var hans ”hemliga kärlek”. Jag tyckte helt enkelt jättemycket om honom. En förtjusande människa! Hade vingar när jag ”flög” till DN efter intervjun!

Vilken är den mest udda artikel du skrivit?
– Mest udda, vet jag inte. Men författaren och musikern, Frippe Nilsson var en udda personlighet. ”Det är inte lätt att vara människa. Det är lättare att vara en sten”, säger Frippe Nilsson gravallvarligt och nämner något om oregelbunden försörjning. Teven har han gjort sig av med. ”Tevepejlaren kommer ändå fast jag säger: ’Du får tusen spänn som du hittar en teve här’”. Vegamössan är locket på skallen för att inte hans idéer och tankar inte ska pysa ut. Armbanden och pärlorna bejakar hans kvinnliga sida.

Vad brinner du för?
– Min familj, kärlek, humanism, världens barn, Röda Korset, Missing people, teater och skrivande.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Närmaste framtiden är att få träffa en av mina söner, hans fantastiska libanesiska fru, hennes föräldrar samt mina barnbarn i Chicago, USA. Sedan försöker jag nog skriva något till Content Central igen.

Vilka råd skulle du vilja ge till någon som ska ge sig in i frilansbranschen? 
– Ge inte upp! Rätt som det är lossnar det! Det viktigaste när man skriver är att det inte blir tråkigt – det är dödsstöten!

MariNamn: Mari Nälsén
Ålder: 44
Motto: Inget är omöjligt, bara olika svårt!
Bor: Grums i Värmland
Utbildning och eventuella specialområden: Fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap. Skriver helst om hundar, lantbruk, skog och jakt.

När och varför började du skriva? 
– Har alltid skrivit, gjorde egna små tidskrifter som liten. Gjorde praktik på en tidning under min utbildning och blev kvar där, först som frilans sedan som anställd journalist och senare chefredaktör.

När och varför började du frilansa? 
– Jag tyckte inte om att vara chef för andra men gärna min egen, och på den vägen fick det bli.

Vad är det bästa med att vara frilans? 
–Variationen, att man får vara nyfiken på arbetstid och att man själv styr över sin tid.

Vad ger skrivandet dig?
– Utlopp för min kreativitet.

Vilka är dina tre bästa tips för en lyckad bild?
– En bra kamera, att bilden korrelerar med texten och att personen som illustreras är naturlig och vill bli fotograferad.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?
– Det finns inga typiska arbetsdagar. Alla ser olika ut.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag – och hur ser framtiden ut?
– Den största utmaningen är att få anständigt betalt av uppdragsgivarna. Jag skulle önska att jag trodde att framtiden såg bättre ut än vad jag gör. 

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Svarar snabbt på mail eller i telefon, är tydlig i beställningen och går att diskutera med. 

Hur säljer du in en artikelidé till en tidning?
– Jag mailar ofta pitcher, tyvärr, egentligen upplever jag att det går bättre att ringa. 

Alla kan ju köra fast i sitt skrivande ibland. Vilka är dina bästa tips för att komma vidare en sådan gång?
– Stäng ned datorn och gör något annat en stund. Jag brukar ta hundarna och gå ut i skogen och då släpper det oftast.

Vilket är den bästa artikel du skrivit och varför?
– Om Golden retrievern som flyttade till Japan. Jag blev så känslomässigt engangerad i den och det märktes på texten.

Vad brinner du för?
– Hundar och deras väl och ve.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Den ser ganska bra ut. Under hösten har jag som mest att göra då jakten drar igång och det är många reportage som ska göras. 

Vilka råd skulle du ge till någon som vill ge sig in i frilansbranschen?
– Var envis och tappa inte tron på dig själv.

Foto: Eva-Lena Heinered

LouiseNamn: Louise Stigell
Ålder: 31
Motto:
 ”Hur svårt kan det vara?”
Bor:
 Stockholm
Utbildning:
 Salig blandning av musik, teater, kreativt skrivande, webbutveckling, spelutveckling och programmering. Har en kandidatexamen i datavetenskap. Är självlärd skribent och journalist.
Eventuella specialområden:
 Psykologi, personlig utveckling och spelifiering. Är frilansskribent, egenföretagare och konsult.

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Helt underbart. Trodde nog aldrig att det skulle hända något, så känslan vid första artikelsäljet spädde verkligen på min skrivlust.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central? 
– Absolut!

När och varför började du skriva?
– Jag har skrivit i någon form så länge jag kan minnas. Som barn var det illusterade berättelser om bajskorvar och annat spännande. Senare, korta äventyrsföljetångar. Som 15-åring skrev jag raplåtar och halvseriösa, rimmande dikter. Under gymnasiet var Linda Skugge min största idol och jag skrev “krönikor" i form av dagboksinlägg i fjortiscommunityt Lunarstorm. Under mina högskoleår upptäckte jag bloggandet och det var nog där mitt mer journalistiska skrivande tog fart. Genom mina bloggar har jag lärt mig att skriva längre, intressantare, mer lättlästa, mer kreativa texter. Genom bloggandet har jag hittat min röst och min stil.

När började du frilansa?
– I januari 2012.

För vilka brukar du skriva? 
– Sålde min första artikel till Aftonbladet Söndag. Sedan dess har det blivit fler artiklar inom psykologi-området till bland annat Amelia, ToppHälsa, Wellness, Hälsa och MåBra. Har även varit krönikör och skribent för speltidningen Level.

Vad ger skrivandet dig?
– Det stillar min nyfikenhet. Det är en ursäkt för mig att lära mig nya saker så att jag kan komprimera och kommunicera det till andra på ett lättsmält och underhållande sätt. Jag älskar också känslan av att hitta den perfekta formuleringen, och komponera stycken som låter bra i huvudet och ligger bra i munnen. När jag bloggar är det som att stå på en egen liten scen och hålla låda. Det tillfredsställer väl något slags uppmärksamhetsbehov antar jag.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Strävar efter mycket empati, personlighet och humor i mina texter. Man ska få konkret information men samtidigt nicka igenkännande och fnissa lite här och var.

Vad brinner du för?
– Att beröra människor.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Friheten att själv välja när, var och med vad jag ska jobba. Variationen i att själv välja mina ämnen och arbetsgivare.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Kan bara tala för mig själv men jag tror att många känner igen sig: information overload. Att hänga med, hålla sig uppdaterad, leta stories och välja bland alla idéer är en ständig utmaning och kan verkligen göra en utmattad. Men framtiden tror jag är ljus för frilansskribenter. Det kommer behövas mer och mer kvalitativt innehåll, oavsett om det innehållet läses i en tidning eller tittas på online.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Transparent i hur de arbetar med frilansar och vilket slags material de vill ha. Kommunicerar tydligt och helst via mail. Betalar drägligt och i tid.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp? 
– Så här: Vandrar runt i cirklar och funderar på ursäkter för att slippa skriva. Dammtorkar lister och sorterar böcker i färgordning. Målar naglarna. Kartlägger rimliga flyktvägar och överväger en kort stund att fejka min egen död. Stirrar på dokumentet, kanske med en liten självömkande tår i ögonvrån. Går in på Platsbanken och letar efter jobb utan krav på talang och prestation. Lovar mig själv att detta är sista gången jag tar mig an ett skrivuppdrag. Testar olika typsnitt på rubriker. Lallar runt på nätet och ”gör research”. Och så håller det på tills att jag på något mirakulöst sätt åstadkommit en text. Sen sitter jag där några veckor senare med en ny deadline.

När och var skriver du helst?
– Det varierar. Kan ta ett tag innan jag uppbådat disciplinen att sätta mig ner. Oftast brukar det bli i soffan med laptopen i knät.

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du verkligen vill ska följas?
– Har väldigt svårt för klyschor, särskrivningar och upprepningar.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Alltså: hör de av sig med feedback?
– Som bloggare är jag bortskämd med mycket och snabb feedback, vilket är underbart. Men det har till och med hänt några gånger att tidningsläsare hört av sig, och det gör mig verkligen varm inombords.

Vilket är ditt drömknäck?
– Att skickas ut i världen för att undersöka något eller intervjua någon spännande person.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Planerar att byta riktning i karriären till hösten, så vad som helst kan hända. Har inte mycket skrivande på gång just nu utöver mina bloggar, men kommer definitivt fortsätta skriva artiklar till och från.

Vad läser du själv helst?
– Jag hetsläser facklitteratur via Kindle-appen i min iPad mini. Kan dra hem 10, 20 provläsningsavsnitt åt gången och bara plöja. Sen impulsköper jag hälften av dem. Det är nog varken hälsosamt eller ekonomiskt hållbart…

Övrigt:
Hemsida: louisestigell.com 
Bloggar: lugnochfin.se och myepiclife.net 
Twitter: @louisestigell

Namn: Anders Pihl
Ålder: 52 år
Bor: Stockholmanders pihl

När och varför började du skriva?
– Jag började skriva dagbok i tidiga tonåren. Ganska snart upptäckte jag litteraturens och skrivandets stora möjligheter att hjälpa mig med allt möjligt i livet. På den vägen är det.

När började du frilansa?
– På heltid för tio år sedan. Mina första enstaka frilansuppdrag gjorde jag på 90-talet.

För vilka brukar du skriva?
– Bland annat för SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Vagabond, Allt Om Resor, Femina och TT-Spektra.

Vad ger skrivandet dig?
– För lite pengar, en hel del stress men också mycket glädje.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– De senaste åren har jag framför allt skrivit resereportage. I mina bästa stunder kan jag skriva medryckande och underhållande utan att för den skull bli platt. Men min stil ändrar sig lite efter sammanhang och uppdragsgivare. Samma tonfall passar inte överallt.

Vad brinner du för?
– Bra litteratur och bra musik. Bland annat. Rent yrkesmässigt är det välformulerad journalistik som drar in läsaren i texten.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Man kan alltid prata med bossen. Vi förstår varandra. Det är sällan några problem med att be om ledigt eller att få jobba hemifrån. Om det sedan finns tid för att ta ledigt är dock en helt annan fråga…

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Jag är självklart orolig, liksom de flesta andra. Både arvoden och antal arbetstillfällen går neråt i en bransch som transformeras snabbt. Framtiden ser kort sagt väldigt oviss ut. Att som frilansare tänka i nya banor och att bredda sig tror jag blir nödvändigt vare sig man vill eller inte.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Lyssnande, engagerad och uppmuntrande.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Jag kör fast kanske en gång i månaden. Lösningen för mig är att ha flera artiklar på gång och fortsätta med den som flyter på. Så kan jag återvända till där jag fastnat senare.

Var och när skriver du helst?
– Jag skriver hemma eller på arbetslokalen. På café eller utomhus på sommaren är en lyx som fungerar ibland. Bäst går det på morgonen när jag sovit bra.

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Nej. Det enda som gör mig galen är när någon stressad redaktör klipper för snabbt i artikeln så att sammanhanget försvinner. Vilket får läsaren att tro att det är jag som inte kan bygga meningsföljder på svenska.

Har du någon ”relation” till dina läsare?
– Tyvärr är de enda läsare som hör av sig de som uppmärksammat något smärre faktafel eller liknande. Ibland märker jag genomslaget i alla fall , som när jag fick veta att den lilla Paris-restaurang som aldrig haft svenska besökare numera har tre–fyra bord med svenskar varje kväll efter en artikel i SvD som jag skrev.

Vilket är ditt eget favoritresmål?
– Jättesvårt att säga! Jag är alltid, utan undantag faktiskt, smått lyrisk över stället där jag varit senast.

Vilka är dina bästa resetips?
– Undvik all-inclusive. Man äter bättre, upplever mer och gynnar lokalbefolkningen mer om man reser på annat sätt.

Vilka tre saker reser du aldrig utan?
– Passet, datorn och min kamera.

Vilka är dina bästa tips för lyckade semesterbilder?
– Generellt sett tror jag att folk tar allt bättre semesterbilder tack vare att de små kamerorna blivit så bra. Tre råd är annars: gå närmare, gå närmare och gå ännu närmare. Bilderna blir nästan alltid intressantare då. Vill du ha med väninnans skor? Ta en närbild bara på dem.

Du skriver också regelbundet om musik från alla världens hörn. Berätta!
– Jag har alltid haft ett starkt musikintresse och medverkar sedan tio år i musiktidningen Lira, som är bra på att skildra musik utanför den västerländska pop-traditionen. Jag skriver artiklar, men också recensioner av konserter och skivor. Mina specialområden är musik från Västafrika, Latinamerika och Karibien. Och så jazz förstås, jag är själv jazzpianist på amatörnivå.

Ryggsäck eller resväska?
– Beror helt på typen av resa. Resväska i t. ex. Amazonas är bökigt och opraktiskt.

Flyg eller tåg?
– Flyg – tyvärr. Att tåg är så dyrt och krångligt är ett stort svek av Europas politiker mot både miljön och oss resenärer. Skulle gärna åka mer tåg även när jag har ont om tid. Länder som Japan och Kina visar att det är möjligt.

Solsemester eller storstad?
– Både och. Jag är dock sällan på semester när jag reser. När jag är helt ledig hyr jag gärna ett litet hus på en strand någonstans, till exempel i Indien, och varvar ner.

Vad är det mest exotiska du har ätit på någon av dina resor?
– Jag är lite feg och kräsmagad. Men visst har jag testat att äta en del ovanliga saker å yrkets vägnar. Minns fortfarande en restaurang i Saigon där Kobra med cornflakes och Blodigel-gryta var två av de minst exotiska rätterna. Resten av menyn var ren Monthy Python-humor.

Finns det något ställe du drömmer om att resa till?
– Jag längtar tillbaka till många resmål. Tycker inte att man "gjort" ett land för att man varit där en gång. Men bland de vita fläckarna skulle jag nog säga Bhutan och Centralasien. Platser som gör mig genuint nyfiken – det räcker som skäl.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag hoppas kunna fortsätta att skriva om resor ett tag till. I april 2016 kommer min första bok: Mitt Andalusien, utgiven av Karavan förlag. För närvarande jobbar jag också med att färdigställa min första dokumentärfilm från Tunisien, gjord tillsammans med filmaren Per Wickander.

Vad läser du själv helst?
– Skönlitteratur av alla sorter. Och böcker om resor, samhälle, natur, mat och musik.

Övrigt: Läs gärna mer om mina resor och projekt på min blogg: blog.anderspihl.com.

BrittaNamn: Britta Nyberg
Ålder: 53
Motto: Även krokiga vägar leder framåt
Bor: Karlstad

Vad har du för utbildning och eventuella specialområden? 
– Har en universitetsutbildning med tyngdpunkten på statsvetenskap som ingen någonsin frågat efter eller sett som en merit när jag sökt eller sålt in jobb. Yrkeskunskaperna har jag lärt mig av äldre och mer erfarna kollegor på olika tidningsredaktioner i landet där jag gästspelat för kortare eller längre perioder.

– Min journalistkarriär började i slutet sv 1970-talet, som resultatjägare varje söndag på en sportredaktion. Jag har fortfarande ett lika genuint sportintresse men yrkesmässigt har jag mest skrivit om annat, allt från politik och djupa granskningar till dagisjubileum och penionärsträffar. Jag har varit med och startat affärsmagasinet Vision Värmland och skriver numera mestadels om näringsliv och entreprenörskap, gör personporträtt där jag berättar om vanliga, ovanliga och ovanligt vanliga människor.

– Jag har två stora intressen som jag ännu inte använt mig så mycket av i mitt frilansande men som jag hoppas ska kunna få ta mer plats, historia i allmänhet och släktforskning i synnerhet samt sportfiske i alla dess former.

När och varför började du skriva?
– Skrivit har jag alltid gjort. Tidningar gjorde jag redan som liten både på fritiden och i skolan. Jag vet inte varför jag skriver, jag vet bara att jag aldrig kunnat och aldrig kommer kunna låta bli.

– Jag vet däremot varför jag bestämde mig bli journalist. Min mellanstadielärare och jag var kanske inte alltid så kontanta med varandra. Jag gillade att berätta och brodera med ord och leka med språket. Han var mer av den formella sorten. Någon gång i femte klass sa han högt inför hela klassen när han lämnade tillbaka en uppsats “Ja det var ju många ord i alla fall, Britta. Fortsätter du såhär kommer du kanske lära dig att åtminstone göra dig förstådd när du skriver till skattemyndigheterna...” Skattemyndigheterna har jag väl inte haft så lätt att kommunicera med, men jag har försörjt mig på orden och berättandet i snart 40 år.

När började du frilansa?
– Jag var med och startade Textra frilansredaktion i Arvika i 80-talets mitt . Den finns fortfarande kvar även om jag vände frilanslivet ryggen i början av 90-talet och blev anställd igen. 2013 bytte jag tillbaka till frilanslivet igen. Och så kommer det nog förbli resten av mitt yrkesliv om inget oförutsett inträffar.

För vilka brukar du skriva?
– En stor del av mitt skrivande har den senaste tiden gjorts för affärsmagasinet Vision Värmland som jag var med och grundade för ett och ett halvt år sedan. Men annars har jag bland annat skrivit för tidningen Land, nättidningen Mitt fiske och Minnenas journal.

Vad ger skrivandet dig?
– Ett krasst svar är mat på bordet. Ett mer eftertänksamt svar är tillfredsställelsen av att jag gjort ett gott hantverk. Precis som en kakelugnsmakare, jordbrukare eller trädgårdmästare känner när de kan titta på det de åstadkommit med yrkesstolthet och känna sig nöjda.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– För mig att jag är snabb. För min stil att jag ständigt försöker utveckla den. Jag skriver inte idag som jag gjorde på 1980-talet därför att verkligheten inte heller ser likadan ut och för att språket ständigt förändras. Utmärkande i mitt sätt att jobba är att jag alltid försöker samtala med de jag intervjuar istället för att riva av ett antal frågor. Att ta sig tid till ett samtal har man alltid igen när man skriver.

Vad brinner du för?
– Yrkesmässigt att göra det komplicerade och svårfångade begripligt. Att få de som inte trodde sig vara intresserade av en person eller ett ämne att få lust att veta mer.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Att vara frilans har sina fördelar och nackdelar precis som det är att vara anställd. Vad som är bäst eller sämst är inget jag ägnar tid åt att fundera på. Konstaterar bara att just nu passar detta mig bättre än att ha en anställning.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Att kunna försörja sig. Frilansbudgetarna krymper på de flesta håll samtidigt som fler vill vara med och dela på kakan. Detta går naturligtvis inte ihop. Den som tror att frilanslivet är en dans på rosor där man skriver vad man vill när man vill och var man vill får nog tänka om, eller ha ruskigt bra kontakter med någon som har en ovanligt stor budget att handla material för.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Klar över vad den vill /inte vill ha och kunna berätta detta på ett rakt sätt. Att uppdragsgivaren betalar det man avtalat om och i tid kan tyckas vara en självklarhet men något jag lärt mig uppskatta med åren (för det är inte alltid verkligheten och kartan stämmer överens). Extra plus till uppdragsgivare som ger feedback efter leverans. Något som är mer sällsynt idag än det var under 1980-talet.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Vägrar ha något som helst förhållande till skrivkramp. Det låter kanske kaxigt men jag ser det så. Ser skrivandet som ett hantverk, man måste ständigt öva för att bli bättre. Skulle jag suttit eller vankat omkring i väntan på inspirationen skulle det inte blivit mycket skrivet under de 40 år jag varit yrkesverksam. Sedan kan det vara lättare eller svårare att få till det men precis som en musiker måste man ibland traggla grunderna och bena isär det krångliga för att det ska kunna flyta och bli bra. Alltså är receptet på skrivkramp att sätta sig vid tangetbordet och börja skriva, och ibland skriva och skriva om tills det blir bra.

– En kvinna som också är en fantastiskt duktig väverska berättade en gång för mig om sina fumliga första steg vid vävstolen med att citera sin svärmor som tröstade henne med “det som syns är hur väl, inte hur lång tid du gjort vid vävstolen”. Det tycker jag stämmer lika bra in på skrivandet som hantverk.

När och var skriver du helst?
– På dagen. Vid ett skrivbord och med obegränsad tillgång på kaffe.

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av – något feltryck, dråplig situation eller missförstånd?
– Alla har vi våra hangups. Jag har framför allt två ord som allt som oftast blir fel när jag skriver. Turism som i mer än en text blivit tursim. En felskrivning som jag kan leva med och älskar rättstavningsprogram för att hålla koll på. Ord nummer två kan bli riktigt pinsamt. Kultur är ett till synes oskyldigt ord som i mina händer rätt som det är förvandlas till något helt annat. Kör man rättstavningen är man på den säkra sidan men om man som jag gjorde, i hast klämmer in ett ettapuff direkt på sidan, så kan det gå som det gjorde och Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs Sunne fick plötsligt en ny kommunal befattning, kukturchef...

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Galen blir jag sällan men jag retar mig på allt som startas upp och alla evenemang som går av stapeln. I min värld startas det kort och gott och av staplen går bara båtar.
Kom på att jag ogillar en sak till å det grövsta och det är när det i nyhetstext skrivs i presens om det som har hänt. Och värre än så, blandar presens och imperfekt utan närmare eftertanke i samma text. Brrr.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Alltså: hör de av sig med feedback?
– Det händer, men i ärlighetens namn är direktkontakten med läsare aktivare och tätare när man jobbar på en tidning jämfört med att vara frilansskribent i en tidning.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Under sommaren ska jag skriva klart ett bokmanus som jag samlat material till ganska länge om ett av alla de värmländska järnbruk som funnits. Utöver det tänker jag unna mig lyxen att skriva av lust. Det betyder att det blir några nya artiklar på CC om sportfiske, lite tips om hur man tar tillvara på fångsten och dessutom tänkte jag dela med mig av några läckra recept från mitt eget kök.

Vad läser du helst?
– Allt. Och jag menar verkligen allt. Har alltid ett par böcker igång samtidigt. Så här ser blandningen ut just nu. Brev från nollpunkten som är en samling historiska essäer av Peter Englund, Huvudjägarna av Jo Nesbö, Statistisk årsbok 2014 och Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Utöver detta blir det några nyhetstidningar om dagen och några gånger i veckan grottar jag ner mig med liv och lust i något arkiv och läser domböcker från 1700-talet, bruksarkiv eller försöker tolka vad prästern skrev i någon husförhörslängd för mer än länge sedan.

CeciliaNamn: Cecilia Sandbring
Ålder: 52
Motto: Ingenting är omöjligt – saker och ting tar bara olika lång tid.
Bor: Eslöv, och Öland på sommaren
Utbildning: Inom geologi, biologi, teknikinformation, marknadsföring och journalistik
Eventuella specialområden: Natur, trädgård, inredning och antikt

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Det är förstås trevligt, och ett bra komplement till mina andra uppdrag.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?

– Ja, absolut! Det är svårt i början att veta vad som efterfrågas, men jag provar mig fram.

När och varför började du skriva?
– Jag gjorde egna tidningar redan som barn. Och som vuxen har jag arbetat med tidningsmakeri i 25 år på olika poster inom förlagsvärlden – framför allt med att utveckla nya titlar och att göra om befintliga. Även om det handlat mycket om att ta fram säljande koncept och redigera andras texter har jag sett till att kunna hålla igång mitt eget skrivande också.

När började du frilansa?
– 2011 vågade jag äntligen ta steget! Nu arbetar jag ihop med min man, som är fotograf, i vårt gemensamma bolag sandbring.se.

För vilka brukar du skriva?
– Det har varit mycket till veckotidningarna eftersom jag älskar deras fackmaterial med inredning, trädgård och antikt! Men förstås även kvällstidningsbilagor, månadsmagasin och olika specialtidningar. Det sista året har det också blivit en del historiska tidskrifter där jag får nytta av ett annat av mina specialintressen – släktforskning. 

Vad ger skrivandet dig?
– Jag tycker om att få chansen att fördjupa mig i nya ämnen, och går alltid in med liv och lust i nya projekt. Inte sällan går jag till överdrift och börjar med att först göra en vetenskaplig utredning, för att sen få stryka ner och popularisera för att göra texten intressant och lättillgänglig.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag är bra på att målgruppsanpassa det jag skriver – och försöker skriva både inspirerande, begripligt och upplysande. 

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Att kunna arbeta när och var man vill. Att få chansen att lära sig nya saker, få se nya platser och möta nya människor. Frihet helt enkelt! 

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Trots att tidningsredaktionerna tvingas minska personalstyrkan köper de in allt mindre frilansmaterial. De som är kvar måste producera mer själva, är stressade och tar ofta till snabba lösningar där kvaliteten blir lidande. För att kunna sälja in sina idéer är det därför ännu viktigare nu att först lära känna respektive tidning och deras läsare, och sedan specialanpassa sina förslag. Det fungerar inte att göra precis samma pitch till olika tidningar.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Svarar på mejl inom rimlig tid och är snabb, tydlig och positiv.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Inga problem, det är en rutin att skriva. Men ibland är det svårt med disciplinen. Jag kan lockas av att gå en runda i skogen eller spela tennis istället för att sitta inne och skriva…

Var och när skriver du helst?
– Oftast hemma vid mitt skrivbord på morgonen och förmiddagen eller kvällen. Men just idag sitter jag med min laptop under ett blommande äppelträd, och sneglar på en duva som har bo inne i blåregnet.

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du verkligen vill ska följas?
– Uttrycket ”att spendera tid” gillar jag inte, vad är det för fel på ”att tillbringa tid”? Och jag föredrar det mer ålderdomliga ”givit” framför ”gett”.

Har du någon ”relation” till dina läsare?
– Ja det händer att läsare ringer eller mejlar. Annars söker jag ofta själv upp personer som tillhör en viss målgrupp för att lära känna dem och höra om vad som verkligen intresserar dem. Jag till och med ordnar egna fokusgrupper och låter mina uppdragsgivare ta del av resultatet.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Mitt nästa stora projekt är en fotobok med historisk anknytning. Och i sommar blir det stylistjobb som t ex ”duka fint till midsommar”, ”förvandla dina loppisfynd”, ”sommarfint i torpet” och ”antikt i trädgården”.

Vad läser du själv helst?
– Jag läser massor av tidningar. En favorit är Scandinavian Retro – och i nästa nummer har jag med ett tio-sidigt jobb om designern Marguerite Walfridsons alster. Ett arbete som jag hållit på med i över ett år!

Foto: Håkan Sandbring

ewNamn: Elisabeth Wikström
Ålder: 61 år
Bor: Göteborg
Utbildning: Journalisthögskolan i Göteborg. Är även utbildad programmerare och webmaster.

Vilka är dina specialområden?
– Främst personporträtt och resereportage. Mina två mest lönsamma genrer har krympt; bostad/inredning och kultur. I tiotalet år var jag ständig frilans för GöteborgsOperans kundtidning, som skribent/fotograf och periodvis redaktör. Den tidningen görs numera internt och bostad/inredning görs av bloggare. Inte bara, men helt klart får magasinen tips av läsarna. Min nisch är också att producera hemsidor och så har jag och en kollega just startat en kursportal.

När och varför började du skriva?
– Efter tio år som programmerare började jag känna mig instängd och omotiverad. Gick direkt från tanke till handling och kom in på Journalisthögskolan via högskoleprovet.

När började du frilansa? 
– 2003.

För vilka brukar du skriva? 
– Bostad, resor och personporträtt kan hamna i GöteborgsPosten och i Allas. Lyxigare heminredning i Plaza Interiör och Hem Ljuva Hem. Resereportage i Allt om Resor och Aftonbladet. Poppiga personer i Expressen och Amelia.
Under utbildningen på JH siktade jag mot att bli grävande reporter men råkade som frilans halka in på mer lättviktiga ämnen. Jag resonerar praktiskt, pragmatiskt. Vad är gångbart och i vilka tidningar passar det. Ibland kan jag sakna att inte ha det där drivet att avslöja något eller belysa något på djupet.

Vad ger skrivandet dig?
– En högst varierande inkomst och en anledning att vara på alerten inför artikelmöjligheter. Om jag reser med ett reportage i sikte gör jag bättre research och fegar heller inte ur eller latar mig när det är dags att fotografera och ta kontakt med folk.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Försöker skriva rappt och inte alltför långrandigt.

Vad brinner du för?
– Att vidga vyerna.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Fritt arbete och omväxling.

Vilken är den största utmaningen för frilansar idag? Hur ser framtiden ut?
– Det är riktigt tufft nu och värre kommer det att bli. Man måste nog både bredda sig och nischa sig. Göra lite av varje men vässa sin personliga stil.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Ger fria händer förutom när det gäller deadline och textlängd. För mig är intressantare att prata med en person eller besöka en plats, om jag inte spikat för mycket på förhand.
Resereportage säljer jag nästan enbart in när jag gjort resan, hittat vinkeln, tagit bilderna. Likaså när det gäller heminredning/bostad. Då har fotografen och jag besökt hemmet och kan visa hur det ser ut för en noga utvald tidning.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Jag gillar att intervjua och ta reda på saker, men skjuter upp skrivandet och får det stressigt när deadline närmar sig.

Var och när skriver du helst? 
– Skriver hemma och är igång som bäst framåt kvällen. Då har jag storstädat och gjort massa annat ”viktigt” först...

Har du någon fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– ”Vem av oss är en idiot, du eller jag?” från en arg reseredaktör var inte så kul att få i örat. Till honom hade jag ett halvår tidigare sålt in en idé, men förgäves försökt få direktiv om textlängd, deadline och arvode. Gav upp, hittade en dagstidningsbilaga som köpare och berättade detta per mail för redaktör ett. Nu tog det skruv, jag blev kontaktad inom några minuter. I slutändan ville båda tidningarna ha reportaget, med olika bilder och olika vinkling. Trots allt gjorde jag rätt, tycker jag, även om det var obehagligt att bli utskälld av en redaktör och jobbigt att sedan ringa den andra redaktören och förklara läget. Vem som var en idiot, den frågan lät jag bli att svara på.

Har du ord och/eller uttryck du retar dig på eller skrivregler som du absolut vill ska följas?
– Rensa bort klichéer. ”Generösa kuddar” och ”sudda ut gränsen mellan ute och inne” är överanvänt i heminredningsreportage.
Respektera den du skriver om och låt alltid personen läsa och tycka till.
När du själv är med i reportaget, undvik att kokettera och att låta skrytsam. Håll igen på jaget i ett resereportage utan att för den skull göra det opersonligt.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Alltså: hör de av sig med feedback?
– Folk som läst ett inredningsreportage kan undra var en pryl är köpt.

Vilket är ditt drömknäck?
– Min Patagonienresa för Vagabond. Eller min Islandsvandring för Utemagasinet. Fast båda har redan tackat nej.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag letar nya säljkanaler, framför allt för resereportagen, där marknaden ju har dippat rejält. Många redaktioner tar inte längre in unikt material utan köper från byråer – som Content Central, och där är jag med. Intressanta människor är alltid gångbara, så jag gör fortfarande en del personporträtt. Utöver frilansandet jobbar jag alltmer digitalt, dels med min nättidning, dels med kursportalen.

Vad läser du själv helst?
– Filter, Faktum och DN för deras djuplodande reportage och väldigt bra skribenter. Vagabond för resmål utanför mittfåran. Utemagasinet och Turist för vandringsreportagen.
Jag sträckläser ibland en och samma författare. Arne Dahl höll i hela serien på 15 deckare, men jag tar nu en paus mitt i Knausgårds Min kamp 6, och mitt i Game of Thrones del 5.
Har påbörjat Richard Fords Kanada, men lade den just åt sidan för ett 7-dagarslån av Keplers Stalker.

Foto: Marie Ullnert