jagerbrandHan byter intressen ofta, men när han gör något gör han det ordentligt och intensivt. Mikael Jägerbrand är journalisten som utbildade sig till arkeolog för att kunna skriva en bok i ämnet.
– Man måste ju ha en trovärdig yrkestitel på baksidan av en bok, skrattar han.

Lagom är bäst, brukar det heta. Men när Mikael Jägerbrand från Lysekil intresserar sig för något gör han det fullt ut. Han titulerar sig författare, arkeolog, fotograf och idéspruta och just nu är det arkeologi och skrivandet som sysselsätter honom mest.

Journalistkarriären har fört honom till såväl dagstidning som kvällstidning. Från allra första början hette arbetsplatserna Folket och Östra Småland. Att arbeta på lokaltidning var något som Mikael Jägerbrand älskade.

– Det var en kul utmaning när man hoppade in för redaktörer som var sjuka eller lediga. Man tog tidningsbilen till en ort man aldrig varit i, fick leta upp redaktionen och sen skulle man fylla två sidor i tidningen, berättar han.

Mellan 1999 och 2002 var Mikael Jägerbrand reseredaktör på Aftonbladet. Där skapade han ett helt nytt sätt att presentera resmål med särskilda resguider som publicerades på internet i pdf-format.

– De första guiderna lades ut på nätet i början av år 2000 och inom två år var antalet guider uppe i över 100. Reseguiderna var en av de första betaltjänsterna på aftonbladet.se och har dragit in miljontals kronor till företaget.

Som reseskribent satt han ofta i flygplansstolen och funderade på vad han kunde passa på att skriva för artiklar att lägga på lager när han ändå var på olika spännande ställen runt om i världen.

– Att skriva en recension av en restaurang på Mallorca för publicering några månader senare kändes inte riktigt gångbart. Restaurangen kunde ju ha lagts ned innan recensionen kom i tryck. Då tänkte jag: ”Fornminnen! De är ju bestående och tidlösa!”

Idén födde ett genuint intresse och ledde till att han faktiskt rentav pluggade till arkeolog. Efter utbildningen gav han ut boken ”Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser”. Den har följts av fler titlar i samma genre, ofta praktiska guideböcker.

– Man skulle kunna kalla mig för journalistikens Indiana Jones...

Utöver frilansande och författande driver han bland annat ett bokförlag och sajten fornguiden.se, där man kan ladda ner gratis resguider till många av världens – och Sveriges – mest sevärda platser. Platser med just tidlösa och bestående fornminnen.

Motto: Jag har tagit efter en amerikansk vd som hade ”o.h.i.o.” som motto. Det står för ”only handle it once” och handlar om att man exempelvis inte ska hålla på och öppna e-post flera gånger. Antingen svarar man på ett mejl direkt eller så slänger man det.

Brinner för: Just nu brinner jag för fotbollsklubben Real Madrid. Blir kanske att jag överger arkeologin och flyttar till Madrid...

Drömreportage: Spana in ön Jersey. Har binge-kollat några säsonger av 80-talsdeckaren Bergerac och är just nu supernyfiken!

Det bästa med att skriva: Själva skrivandet är inte så roligt – det roligaste är att komma på idéerna. Resten är bara hantverk.

Favoritmusik: Älskar rave och techno-musik och lyssnar sällan på något annat. Favoriter: Carl Cox, Jeff Mills och Judge Jules. Den första boken jag skrev var en fakta- och intervjubok med titeln Docklandsboken. Den handlar om den uppmärksammade striden mellan poliser och rejvare på nattklubben Docklands.

Sveriges mest spännande fornminnen enligt Mikael:

1. Vitlycke 
hällristningar

2. Anundshögen
Sveriges största gravhög

3. Ekornavallen
gravfält

4. Rösaring
processionsväg

5. Släbro
hällristningar

6. Ales stenar
skeppssättning

7. Galte stenar
runstenar

8. Kiviksgraven
bronsåldersgrav

9. Greby
gravfält

10. Gamla Uppsala
gravhögar

jojjeNamn: Jojje Olsson
Ålder: 31
Motto:
Följ och gör det som intresserar dig!
Bor:
Peking
Utbildning: 

– Filosofie kandidatexamen i Historia vid Linköpings universitet, med särskild inriktning på modern kinesisk historia. Sedan ett drygt års språkstudier i Peking, följt av Magisterexamen i Journalistik vid University of Hong Kong.
Specialområden: 
– Allt som handlar om Kina och i förlängningen också nordöstra Asien. Särskilt då den samhällspolitiska utvecklingen i Taiwan, Hongkong, Japan och på den koreanska halvön. 

Hur hamnade du i Kina?
– Fick möjlighet att plugga kinesiska i Peking efter vinst i uppsatstävling 2006. Blev sedan fascinerad av dynamiken, utvecklingen och alla intressanta möten. Har sedan dess inte varit intresserad av att bo eller verka någon annanstans.

När och varför började du skriva? 
– Började skriva en blogg 2007 under min studietid i Peking, för att det fanns så oerhört mycket intressant att berätta om. Fick ganska många läsare, och på den vägen även möjlighet att skriva ett par artiklar för min lokaltidning Folkbladet.

När började du frilansa?
– På heltid första gången våren 2009 för att tjäna ihop pengar till utbildningen i Hongkong. Sedan igen på heltid från sommaren 2010.

Hur kom du in på dina specialområden?
– Genom min fascination för Kina som tog sin början under en backpackresa i Asien 2004, växte under historiestudierna i Linköping och sedan blev ännu större då jag väl började plugga i Peking.

För vilka brukar du skriva?
– Tyvärr är det si sådär med intresset för och kunskapen om Kina i Sverige. Förvisso vill flera magasin ha artiklar, men inte på en allt för regelbunden basis. Därför har min nisch blivit geografisk snarare än ämnesmässig. Leveransen blir nästan i cykler för magasin som vill ha ett par artiklar från Kina om året; sammanlagt har jag nu skrivit för över 100 svenska publikationer. Fokus, Finansliv och SvD är några av de återkommande kunderna. De senaste tre åren har dock mycket tid gått till att skriva böcker. ”Peking – förändringarnas stad” publicerades 2013, och ”Mitt Peking” kom ut i mars i år. Jag håller just nu på med en tredje bok. 

Vad ger skrivandet dig?
– Möjligheten att försörja mig på mitt intresse, nämligen utvecklingen i Kina.

Hur är det att arbeta som journalist i Kina?
– Kina rankas på plats 176 av 180 länder i senaste rapporten om global pressfrihet från Reportrar utan gränser. Journalister här har sämre arbetsförhållanden än i Iran, Somalia eller Sudan. Reportrar trakasseras på daglig basis och man måste även vara försiktig då man letar efter intervjuobjekt för att inte de ska råka illa ut. De förhållanden som mina kinesiska kollegor och tidigare klasskamrater arbetar under är inget annat än vidriga. Yrket torde tillhöra de värsta i landet, både vad gäller förhållanden och ersättning. Med det sagt så har jag aldrig skrivit för kinesiska medier, och kommer så heller aldrig göra, främst på grund av censuren. Jag upplever dock att man är mer ”skyddad” om man skriver på svenska eller något annat mindre språk. Myndigheterna har nog med besvär att hinna med att censurera allt känsligt som skrivs på kinesiska och engelska.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag vill motverka alla fördomar som finns om Kina. Många svenskar ser kineser som en enhetlig grå massa vilka alla tycker och tänker likadant, trots att skillnader mellan folk och livsöden här är betydligt större än i välfärdssamhället Sverige. Således undviker jag alltid generaliseringar och klichéer, och drar mig inte heller för att syrligt dumförklara svenskars okunnighet om detta kanske för vår framtid världens viktigaste land. Syftet är inte att agera översittare, utan att väcka nyfikenhet.

Vad brinner du för?
– Uppenbarligen för Kina. Närmare kanske för att belysa de enorma baksidor som Kinas ekonomiska utveckling lett till. Många stirrar sig blinda på Kinas ekonomiska tillväxttal och kallar landet för en framgångshistoria. Få vet något om vidden av miljöproblem, korruption eller orättvisor som denna utveckling skapat.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Det bästa är att slippa bli institutionaliserad. Jag har ingen arbetsgivare som säger åt mig vad jag bör tycka eller tänka, och behöver inte ta hänsyn till någon agenda vilket flera fast anställda svenska journalister otvivelaktigt måste. Sedan är det förstås inte fel att slippa gå till kontoret, kunna somna om en jobbig morgon eller planera dagarna precis som de kommer.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Den största personliga utmaningen är nog att arbeta tillräckligt många timmar varje vecka. Peking är en stad där man aldrig har tråkigt; det finns otroligt mycket som tar tid och uppmärksamhet från jobbet. Generellt är givetvis de vikande upplagorna för både böcker och publikationer det största problemet. Samt även utvecklingen av svensk dagspress från relevanta nyhetstidningar till skvallerblaskor och sensationsrubriker för att locka klick online.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Jag tycker om arbetsgivare som liksom jag själv är konkret och rakt på sak. Eftersom jag bor i Kina är det sällan jag utvecklar någon personlig relation till någon av mina uppdragsgivare, och det är något jag har lärt mig acceptera. Däremot tycker jag det är väldigt trevligt att få höra att man gjort ett bra arbete efter att allt är inlämnat. Det får vi frilansare höra allt för sällan.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Periodvis problematiskt. Men som tur är har jag många hobbys som är relaterade till arbetet som att fotografera, läsa eller plugga kinesiska. Så om jag inte känner mig i form för att skriva en dag, så kanske jag går ut och knäpper några bilder eller plöjer en bok istället.

När och var skriver du helst?
– Har alltid varit kvällsmänniska, som mest produktiv då det är mörkt, tyst och lugnt. Vad gäller plats så är nyckeln att byta ofta. Bara i hemmet har jag fyra ”skrivstationer”, varav två är sittande, en stående och en liggande (ja, sängen). Att varannan timme byta ställning gör en mindre trött i kropp och därmed också huvud. Tycker om att kunna lyssna på musik eller radio hemma under arbetet, men tar mig ut till kaféer de dagar vädret är riktigt fint.

Har du någon rolig fadäs eller anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– Givetvis fadäsen med det uteblivna korrespondentjobbet på Dagens industri. De som inte känner till historien kan googla mitt namn.

Har du ord och/eller uttryck du retar dig på eller skrivregler som du absolut vill ska följas?
– Jag tycker väl framför allt det är viktigt att vara konsekvent. Att hålla sig till en form vad gäller citattecken och formatet på stora tal eller utländska namn. Tycker inte om att kursivera allt för mycket. Är dessutom noga med att alltid skriva ”Peking” istället för ”Beijing”, i en pågående debatt om vad Kinas huvudstad egentligen heter på svenska. 

Har du någon relation till dina läsare?
– Absolut, jag har en egen nyhetsblogg som under sex års tid gett mig en bra relation till läsare som kommer med all sorts feedback och åsikter. Bloggen heter ”InBeijing” och där skriver jag såväl om nyhetsutvecklingen i Kina som lägger upp mina egna artiklar och fotografier.

Vilket är ditt drömknäck?
– En intervju med kommunistpartiets politbyrå skulle ju sitta fint. Alla journalisters våta dröm i Kina är att nå fram till de svåråtkomliga högsta politikerna, som väldigt sällan ens håller presskonferenser. Förre presidenten Hu Jintao gav exempelvis inte en enda intervju med utländsk media under sina 10 år vid makten. 

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag har börjat på en tredje bok som kommer ta den mesta tiden av det kommande året. Vill inte berätta mer om den i detalj innan kontrakt, format och utgivningsdatum är helt definitiva. Men den kommer handla om Kinas moderna historia och samtida politiska problem.

Vad läser du själv helst?
– Böcker om Kinas moderna historia, eller längre reportage om Kinas nutida samhällsutveckling. 

Övrigt:
Hemsida: www.inbeijing.se, twitter: @InBeijingSe, email: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Foto: Anders Johansson

MarjaNamn: Marja Beckman
Ålder: 41 år
Bor: Hägersten, Stockholm
Utbildning: Journalistlinjen på Nordiska folkhögskolan i Kungälv, researchkurs på Poppius samt litteraturvetenskap och skrivarkurser på Södertörns högskola och Linnéuniversitetet.
Specialområden: Skola, utbildning, jämställdhet och genus, sociala frågor samt barn- och ungdomskultur.

När och varför började du skriva?
– Jag var ett blygt barn som älskade att läsa och uttryckte mig bättre i skrift än i tal. Min pappa är journalist, så yrket verkade begripligt, och det var ett yrke där jag kunde leva på att skriva. Egentligen ville jag bli ungdomsboksförfattare och den drömmen lever fortfarande.

När började du frilansa? 
– Jag har varvat vikariat (främst som redigerare) med frilansuppdrag under hela mitt yrkesliv. Som frilans har jag oftast haft fasta uppdragsgivare. Sedan 2010 sitter jag på ett frilanskontor och är företagare på heltid.

Hur kom du in på dina specialområden?
– En kompis anlitade mig till att skriva för Lärarförbundets tidning Lärarstudenten. Jag kände direkt att skolans värld engagerade mig. Några år senare gjorde jag ett inhopp på Skolverket som webbredaktör och gjorde därefter flera uppdrag åt Skolverket som skribent. Det ledde vidare till NVL, Nordiskt nätverk för vuxnas lärande, och deras tidskrift DialogWeb, som jag arbetar för idag. Jag är Sverigeredaktör och ansvarig för sociala medier. Mitt intresse för feminism och jämställdhet väcktes när jag och mina tjejkompisar gjorde ett hårdrocksfanzine på nittiotalet (Akasha) och alla kommenterade att vi var tjejer. Intresset för barn- och ungdomskultur kan ha att göra med att jag fortfarande har god kontakt med min inre elvaåring.

 För vilka brukar du skriva?
 Jag arbetar mest för tidningar och webbplatser som drivs av organisationer och myndigheter. Målgrupperna är oftast yrkesverksamma eller frivilliga inom dessa områden.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag försöker lyssna noga så att jag fångar människors egen ton och röst. Och jag är noga med språket och arbetar mycket för att texten ska kännas levande.

Vad brinner du för?
– Det låter klyschigt, men en av mina drivkrafter är att människor som vanligtvis inte syns och hörs så mycket i media ska få en plats. Jag älskar att träffa ”vanliga” vardagshjältar, till exempel engagerade lärare eller jourkvinnor.

Vad är det bästa med att vara frilans?
– Att själv kunna bestämma mina tider. Det passar bra för mig som har yngre barn.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Ekonomin, helt klart. Jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig, men alla idéer är inte så lönsamma. Jag tittar just nu på vad som händer i mediebranschen och försöker hitta sätt att navigera i det nya digitala medielandskapet. På sistone har jag börjat nätverka mycket mer och är bland annat med i ett crowdfundingprojekt (se nedan).

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Det är en person som är hyfsat snabb med att besvara mejl, som ger respons och är möjlig att bolla idéer med. Som är tydlig med vad som efterfrågas men som också litar på min professionalitet. Därtill är det bra om hen förstår hur frilansekonomin fungerar.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– För mig är det förknippat med prestationsångest. Kaffe och träning funkar för att pigga upp hjärnan. Ibland skriver jag ner anteckningarna utan krav på att det ska bli bra, då ser jag efter ett tag vad jag har. När jag skriver mer fritt brukar jag skriva för hand för att komma igång.

När och var skriver du helst? 
Jag jobbar mest på kontorstid och ibland på kvällarna när barnen somnat. Oftast sitter jag på mitt kontor men ibland hemma i soffan eller på biblioteket. Det händer också att jag går till ett kafé och skriver första utkastet för hand.

Vilket är ditt drömknäck?
– Många drömmar finns. En är att göra en serie personporträtt på barn- och ungdomsboksförfattare. Trots att barn- och ungdomsböcker säljer väldigt bra prioriteras vuxenförfattare på kultursidorna. Det vore förstås också roligt att skriva skönlitterära böcker.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Medievärlden förändras väldigt snabbt och ibland känner jag mig som en idiot som fortsätter att harva mig fram medan jag väntar på att bli fattigpensionär. Jag har funderat på att byta bransch, men har istället lärt känna andra frilansar och börjat spåna på nya idéer. Ida Nilsing tog initiativ till en studiecirkel där vi diskuterar journalistikens värde, och nu arbetar vi för att starta en crowdfundingplattform för ”nördig” journalistik. De enda som gjort något liknande i Sverige är Blank spot project som är inriktade på utrikesjournalistik. Vi vill framför allt skriva om Norden och lyfta fram orter och människor som inte får så mycket utrymme i media. Dessutom hoppas jag att jag snart har skrivit klart en ungdomsroman som är tillräckligt bra för att bli publicerad.

Vad läser du själv helst?
– Skönlitteratur, till exempel Margaret Atwood, Maria Gripe, Siri Hustvedt, Astrid Lindgren och Michael Ende.

Övrigt:
* Min hemsidesadress är marjabeckman.se. 
* Jag har också ett aktivt Twitterkonto där jag planerar att uppdatera information om crowdfundingprojektet och annat som intresserar mig: @marjaandrea
* Direktkontakt till crowdfundingprojektet: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Foto: Daniel Cronström

larsburmanNamn: Lars Burman
Ålder: 63
Bor: Umeå
Utbildning och specialområden: Gymnasielärare med språk som huvudintresse
Yrke: Lärare/korsordsmakare

Hur kom du på att du skulle börja konstruera korsord? 
– Jag vikarierade på skolor i Örebro och dagar då inte lärarförmedlingen ringde försökte jag sälja korsord och tecknat material till tidningar.

Löser du själv mycket korsord? 
– Ja, det är ett bra sätt att förnya sitt eget ordförråd och få nya uppslag.

Vad har ditt yrke som lärare betytt för korsordsmakeriet? 
– Eftersom undervisning i svenska har gett mig en rejäl bank av ord så försöker man att variera sig så mycket som möjligt. Likaså att, som i en klass, tänka på att alla elever/lösare ska ha nöje av krysset, gärna smyga in lite allmänbildande saker.

Hur ser marknaden för att sälja korsord ut? 
– Antalet dagstidningar har halverats (från 144 till 77 st.) och centraliserats så det är svårare att sälja till dagspress idag.

Ungefär hur lång tid tar det att konstruera exempelvis ett medelsvårt kryss (21x14 rutor, halv A4)?
– Jag brukar räkna cirka 6 timmar om jag har foto eller teckning att utgå från.

Hur mycket tid ägnar du åt korsordskonstruktion per vecka? 
– Alla dagar i veckan.

Hur ser processen ut?
– Jag utgår alltid från en bild, ibland gör jag en teckning själv för att passa min idé. Jag låter alltid någon lösa krysset för att få synpunkter på exempelvis ordval eller felstavningar.

Skribenter kan drabbas av skrivkramp. Kan du drabbas av motsvarande… ska vi kalla det kreativitetskramp?
– Nej, det har blivit rutin nu, så på något sätt kommer man igång.

Finns det saker som anses vara bättre och sämre inom korsordsmakeri?
– Det är roligt att lyckas få in långa ord och inte behöva använda ”utslitna” uttryck. Svåra kryss är roliga att göra för då får man ta ut svängarna, men de tar dubbelt så lång tid att göra. Statusen är hög för svåra kryss.

Finns det något som är utmärkande för dig och din stil? 
– Som lärare vill man att lösarna ska få en dos kunskap på vägen så jag vill gärna att de ska få aha-upplevelser. Brukar titta på korsord som andra har gjort och få tips.

Har du något korsords-ord som du är ovän med?
– Korta ord som EN och RA vill man undvika.

Har du någon rolig fadäs i samband med korsordsmakandet att dela med dig av?
– Jag hade ordet LAT och skrev ”gruvarbetare” men det väckte reaktioner för en gruvarbetare sliter hårt.

Har du någon ”relation” till dina korsordslösare?
– Ja, några är återkommande och jag brukar skicka en trisslott som tack för deras uppmärksamhet.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Det ska bli spännande att leverera till Content Central. Jag har hela tiden försökt sälja själv, aldrig skickat till exempelvis Bull' s, men korsordsmakeriet är jag bättre på än på att sälja.

LottaSNamn: Lotta Silfverbrand 

Ålder: 52 

Motto: Att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. 

Bor: I Eskilstuna, Sörmland. 

Utbildning och specialområden: Kandidatexamen i informationsdesign, inriktning text. Har också studerat grafisk form, bildbehandling och engelska på högskolenivå. Jag gillar omväxling och skriver därför om allt möjligt och omöjligt. Mitt specialområde är dock djur, som djurhälsa, djurhållning och veterinärmedicin. Innan jag började som journalist jobbade jag som veterinärassistent på ett av Sveriges största djursjukhus i 19 år.

 

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det??

– Det känns förstås jättebra att mitt material uppskattas, och att pengar tickar in för den delen. Många bäckar små.

 

Kommer du att fortsätta ladda upp material på CC?

– Ja, absolut, i den mån jag har material som lämpar sig för att sälja vidare.

 

När och varför började du skriva?

– Ganska sent i livet, när jag läste engelsk litteraturhistoria på högskolan. Jag insåg då att jag tyckte det var roligt att skriva, och att jag hade lätt för det. Men jag skriver bara professionellt, aldrig privat. Mina inlägg i sociala medier är vanligtvis vansinnigt kortfattade.

 

När började du frilansa?

– Alldeles nyligen, efter flera år som anställd journalist, redaktör och layoutare. Jag har förvisso frilansat lite av och till vid sidan av mina anställningar också.

 

För vilka brukar du skriva?

– Med vissa undantag skriver jag främst för lokala tidningar och magasin som finns både på webben och som papperstidningar, på flera orter i landet. För övrigt skriver jag en hel del om företagande i uppdragstidningar.

 

Vad ger skrivandet dig?

– Allmänbildning och utlopp för min kreativitet tror jag. Jag gillar att reda ut sakförhållanden och fnula på formuleringar så att texten flyter och blir begriplig för läsaren. Men framförallt är det förstås ett jobb.

 

Vad är utmärkande för dig och din stil?

– Jag skriver nog vanligtvis relativt faktaspäckade texter. Men det beror förstås på ämne, målgrupp och vilken tidning jag skriver för.

 

Vad brinner du för?

– Etik och moral i allmänhet, djur och djurhållningsfrågor i synnerhet. När jag får chansen puffar jag gärna för rättvist, ekologiskt och hållbart.

 

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent?

– Att få jobba hemifrån och bestämma över sin egen tid. Det är guld värt, inte minst för min hund. Att få välja vad man vill skriva om är inte heller fel.

 

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag?

– Att ställa om sig till rådande omständigheter med digitalisering och så vidare; att vara nyskapande och tillräckligt duktig på sälj för att kunna leva på sin verksamhet.

 

Hur ser framtiden ut?

– Det är intressant fråga som jag dessvärre inte har något bra svar på. Hur som helst så kommer det alltid att finnas behov av berättelser i ett eller annat forum, i en eller annan form.

 

Hur är en bra uppdragsgivare?

– Tillgänglig och intresserad av att hålla en öppen dialog med sina frilansar. En bra uppdragsgivare ger också journalisten friheten att bygga sina artiklar efter eget huvud. Enligt min erfarenhet brukar det bli bäst så eftersom varje knäck lever sitt eget liv.

 

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?

– Förfärligt. Men det inträffar rätt sällan som tur är. När det ändå händer gör jag något helt annat en stund. Det finns alltid något att göra, redigera bilder eller städa datorn till exempel. Eller så sover jag lite på saken om det finns tid. Förr eller senare släpper det och ingressen dyker upp i huvudet. Sen brukar det trilla på.

 

När och var skriver du helst?

– Jag skriver helst på morgonen och förmiddagen, när huvudet är klart och hunden nykissad. Platsen för dåden är vid datorn i hemmets lugna vrå. Jag kan inte riktigt koncentrera mig någon annanstans.

 

Har du någon rolig fadäs/anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av?

– Jag har flera. Den bästa är dock den gången då jag skickade en tidning till tryck med ett stavfel på omslaget, som jag själv var skyldig till. Lyckligtvis var det en tidning jag själv också var redaktör för. Följdaktligen slapp jag få skäll av någon annan än mig själv.

 

Har du ord eller uttryck du retar dig på eller skrivregler som du verkligen vill ska följas?

– Jag har svårt för satsradning. Ser det som ett onödigt fel när det är lika lätt att sätta punkt som komma.

 

Har du någon relation till dina läsare? 

– Det händer att läsare hör av sig för att tacka för en fin artikel. Då blir man glad. När jag jobbade som redaktör hände det då och då att läsare mejlade och tackade för en bra tidning. Alltid lika roligt.

 

Vilket är ditt drömknäck?

– Ett knäck som inspirerar och berör människor så pass mycket att det bidrar till ett blixtsnabbt slut på den horribla tjuvjakt som pågår i bland annat Afrika.

 

Vad har du på gång?

– Vad framtiden har att erbjuda är jag osäker på. Hur som helst så har jag nyligen startat min egen verksamhet, lanserat min hemsida, värvat ett par långsiktiga kunder och blivit accepterad som bidragsgivande fotograf på en bildbyrå. För för närvarande gör jag mitt bästa för att skaffa fler intressanta och gärna långsiktiga samarbeten.

 

Vad läser du själv helst?

– Deckare. Gärna Grisham eller motsvarande. Jag gillar saftiga rättegångar där åklagaren drar den onde vid näsan, eller där försvararen mot alla odds friar den oskyldige. Alltid lika tillfredsställande.

 

Foto: Mikaela Ahlin

TPNamn: Tobias Pettersson
Ålder: 41
Bor: Linköping
Utbildningoch eventuella specialområden: Har ingen formell journalist/skrivutbildning men har jobbat som frilans i 20 år, främst inom kultur, nöje och resor.

När började du frilansa? 
– Jag började skriva på tidningen Östgötens nöjessidor i mitten av 90-talet. Mest som ett sätt att få gratisskivor och åka på olika rockfestivaler. När Östgöten gick i konkurs 1997 gick jag över till konkurrenten Corren och sen har det rullat på...

För vilka brukar du skriva?
– Har mest skrivit för olika lokala tidningar i Östergötland och genom åren har jag hunnit med de flesta (det finns fler än man kan tro). De senaste åren har huvuddelen av mina uppdrag varit för nöjestidningarna Nolltretton/Nollelva i Linköping/Norrköping.

Vad brinner du för? 
– Även om jag gjort alla möjliga sorters jobb är jag i grund och botten en nöjesskribent som gillar musik, film och annan populärkultur. Särskilt brinner jag för det lokala kultur- och nöjeslivet i Linköping och Östergötland.

Vad är det bästa med att vara frilans? 
– Sovmorgon.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut? 
– Jag tror många frilansare har mycket att lära av hur lokalreportrar arbetar, när det gäller exempelvis effektivitet, kontaktnät och professionalism.

Hur är en bra uppdragsgivare? 
– Jag jobbar bäst när jag har en uppdragsgivare som litar på mig och ger mig fria händer. Och så har de flesta uppdragsgivare faktiskt varit i mitt fall. God framförhållning är en annan egenskap jag uppskattar.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp? 
– Knep ett är att skriva texten så fort som möjligt efter att man gjort en intervju, då brukar det flyta på bra. Knep två är att börja med att kludda dit en tillfällig rubrik, en tillfällig ingress, några citat man tänkt använda och en tillfällig slutkläm. Då känns texten nästan halvfärdig (även om man senare ändrar det mesta) och resten kommer av sig själv.

När och var skriver du helst? 
– Mitt på dagen har jag svårt att koncentrera mig. Mest gjort får jag innan lunch (klockan 14 i mitt fall) och på natten. Mellan klockan 20 och 02 är nog den tid jag jobbar som allra effektivast.

Har du någon rolig fadäs eller anekdot i samband med ditt skrivande att dela med dig av? 
– Det skulle hållas en presskonferens om Linköpings nybyggda fotbollsarena med två lokala damlandslagsspelare på plats. Jag var dåligt påläst och tänkte mest hålla mig i bakgrunden och låta Corren, P4, NT, Östnytt och de andra ställa de smarta frågorna. När presskonferens startade visade sig dock att jag var den enda journalisten på plats. De andra medierna hade varit där dagarna innan och gjort sina reportage. Jag började kallsvettas och fick börja improvisera fram frågor, helt oförberedd, till lokalpolitiker, fotbollsspelare, arenaansvariga osv. Det var nog de sämsta intervjuer jag gjort, men reportaget blev i slutändan förvånansvärt bra.

Har du ord eller uttryck du retar dig på eller skrivregler som du håller hårt på ska följas? 
– Egentligen har jag inget mot ordet ”hen”, men blir ilsken på slappheten hos personer som hävdar att ordet fyller ett språkligt tomrum. Ord som ”vederbörande”, ”personen” eller ”denne” är sedan länge etablerade och låter betydligt elegantare. På senare tid har det blivit vanligt att ersätta ”man” med ”en”. Jag förstår poängen, men pronomenet "en" låter dialektalt, bonnigt och så fruktansvärt fult att jag vägrar använda det.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Hör de av sig med feedback? 
– Som recensent på en lokaltidning får man såklart höra när man ”tycker fel”, men på senare år har de flesta läsarreaktioner faktiskt varit positiva. Vad gör jag för fel? Har jag blivit inställsam och fjäskig? Måste fundera på hur jag ska få tillbaka min ”edge”...

Vilket är ditt drömknäck? 
– Det vore kul att få resa runt obegränsat i hela världen ett år och skriva om det. Men det jag helst skulle se rent journalistiskt är en betydligt vassare nöjesjournalistik. Idag handlar nöjesjournalistik mest om skvaller, tyckande och de pressreleaser/gratismaterial redaktioner får skickat till sig. Jag skulle vilja se mer ”riktig” journalistik, till exempel granska de svarta pengarna på rockklubbar, hur kulturbidrag används, krogarnas ofta oklara ägarförhållanden osv.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång? 
– Jag funderar ganska mycket på hur jag ska kunna använda mitt reseintresse och min resekunskap på fler sätt än att bara skriva resereportage som bara läses en gång och dessutom betalar sig dåligt. Jag har en del idéer som jag hoppas komma igång med under året, men vill inte avslöja mer innan bitarna fallit på plats.

Tips: Följ Tobias på hans blogg! http://tobi.blogg.se/ 

oskarekmanstorNamn: Oskar Ekman
Ålder: 40
Bor: Huddinge söder om Stockholm
Utbildning och eventuella specialområden: Kulturvetarlinjen och diverse fortbildningar inom journalistik. Har även läst matkemi och vinkunskap.
Läser helst: Spionthrillers och matreportage

Du har sålt material via Content Central. Hur känns det?
– Kul!

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?
– Ja, sajten är enkel och lättanvänd. Det behövs nytänkande när det kommer till försäljning av frilansmaterial.

När och varför började du skriva?
– Omkring år 1981 när jag tyckte att Bamse-redaktionen behövde förstärkning på manussidan.

När började du frilansa?
– I januari 2011 efter många år på olika redaktioner inom Bonnier Tidskrifter.

För vilka brukar du skriva?
– De senaste åren mycket för Icakuriren, vilket är ett stort privilegium. De har bredd och många läsare.

Vad ger skrivandet dig?
– Mat på bordet och ständig fortbildning inom vitt skilda områden.

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag strävar efter att texten förutom allt annat också ska vara underhållande att läsa.

Vad brinner du för?
– Att få läsarna att bli berörda av spännande människor, kulturupplevelser och resmål.

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent?
– Att få fördjupa sig i egna intressen. Och samtidigt att med jämna mellanrum få utlägg inom ämnen man först är skeptisk till, men som man ofta upptäcker är väldigt intressanta. Fördomar kommer på skam.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Att få ihop ekonomin. Men jag tror att framtiden är ljus, människor kommer efter en viss omställningsperiod återigen vara beredda att betala för viktiga och oberoende berättelser.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Tydlig och lyhörd för bra idéer.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– Alltför intimt.

Var och när skriver du helst?
– Skriver som bäst vid min kontorsplats – de gånger jag pinat mig en stund på gymmet först och fått endorfinerna på plats.

Har du någon roligt minne i samband med ditt skrivande att dela med dig av?
– För många år sedan intervjuade jag författaren Arto Paasilinna i hans fantastiska hus i Helsingfors. Det började med att han skällde ut mig för Sveriges alla historiska oförätter mot Finland och jag blev ganska skakad. Men när vi kom på att jag hade en Nokia-mobil och han en Ericsson så lättade stämningen. Sedan dukade han fram rågsmörgåsar med rökt lax, samt rödvin och konjak. Hans förläggare och tolk blev allt mer besvärad ju mer vi konsumerade… Intervjun blev ett mindre scoop och Arto insisterade på att själv bära ner den veke svenske reporterns väskor till taxin.

Har du ord och uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Jag har svårt för omotiverade bindestreck i rubriker. Nyss såg jag denna: ”Bästa dryckerna – till påskmaten”. Varför…?

Har du någon relationtill dina läsare?
– Ja, med ojämna mellanrum får jag vidarebefordrade brev från läsare som uppskattat ett personporträtt eller en krönika. Jag blir alltid lika glad.

Vilket är ditt drömknäck?
– Det har jag nog redan gjort. En lång intervju med Tomas Tranströmer år 2001.

Hur ser framtiden ut för dig? Vad har du på gång?
– Jag fortsätter frilansa, men jobbar parallellt även med olika bokprojekt. Bland annat är jag redaktör för en antologi som ska inspirera högstadieelever till läsning. Otroligt kul!

 

 Foto: Fredrik Ericsson

Stefan 5Namn: Stefan Bergmark
Ålder: 44
Bor: I Malmö
Motto: Det finns människor till allt.
Utbildning och eventuella specialområden: 250 högskolepoäng i humaniora. Skriver om kultur, media och politik.

Började skriva: I tonåren. Var rollspelare i unga år och började göra fanzines. Det blev sedan kulturtidskrifter och därefter nättidningar. Därifrån var inte steget långt till frilansliv. Började frilansa 1995.

Skriver för: huvudsakligen för kultursidorna i dagstidningar och som kolumnist på andra avdelningar.

Skrivandet ger: Det är i första hand ett jobb. Började som sagt ideellt och nåt ska man ju leva av. Men visst. Syns ju en del och det är alltid kul när folk sprider ens texter på sociala medier.

Utmärkande för mig och min stil: Svaret på den frågan ligger väl mycket i läsarens ögon men lågmälthet i kontroversiella ämnen skulle jag tro är en återkommande uppfattning hos dem.

Brinner för: Jag är politiskt och fackligt aktiv och mitt skrivande går hand i hand med det så det blir många saker att brinna för. Även om det kanske alltså ofta mer handlar om glöd än vulkanutbrott.

Det bästa med att vara frilans: Att vara sin egen chef.

Den största utmaningen för frilansar idag: Att överleva.

En bra uppdragsgivare är: Petig vad gäller språket men har få synpunkter på innehållet. Det förra tyvärr inte så vanligt idag, finns liten tid för korrläsning, men de flesta publicister låter oss fria tyckarskribenter skriva om vad vi vill.

Mitt förhållande till skrivkramp: Att 9 av 10 texter inte blir så fantastiska som man hade tänkt sig innan de började skrivas, men att det är bättre att leverera något hyfsat än inget alls. Deadlines ska hållas!

Skriver helst: På eftermiddagen, men sent då jag alltid blir seg i bollen av lunch. Skriver det mesta vid mitt skrivbord. Gärna med P1 påslagen. Undviker dock offentliga lokaler och folk då det stör koncentrationen.

En erfarenhet: Mina första journalistiska alster skrev jag när jag var 15 år och helgjobbade tillsammans med en kompis på en sportredaktion. Vi fick mest samla in resultat till tabellerna men ibland fick vi göra telefonintervjuer och skriva korta referat av division 5-fotboll och liknande. För att göra det lite mer spännande så hittade vi på egna smeknamn på spelarna. Men det slutade vi snart med då Tord ”Tårta” och Bo ”Bullen” hörde av sig till sporredaktionens chef och meddelade att de inte uppskattade sina nya mellannamn.

Språkliga käpphästar? Nja, inte direkt men försöker undvika ”huruvida”, ”enkom” och andra uttryck som låter högtravande.

Om relationen till läsarna: Jag får mejl ibland och under förutsättningen att de inte är hatiska så svarar jag på dem oavsett om de är kritiska eller positiva till mig och det jag skrivit. Men diskussionerna om mina texter i kommentarsfälten på nätet brukar jag inte hinna med.

På gång: Har två böcker på gång vilka jag hoppas få ut under nästa år.

majNamn: Maj Staberg 

Ålder: 57 

Motto: En av hemligheterna med livet är att kunna förvandla stötestenar till stenar att kliva på. 

Bor: Hornstull, Stockholm 

Utbildning och specialområde: Journalisthögskolan. Mitt specialområde är ekonomi och teknik inom bostadsrätter.


Du har sålt material via Content Central. Hur känns det? 
– Jätteroligt! Livet som frilans kan vara ganska slitsamt ibland och då är det härligt att få extrapengar som sätter guldkant på tillvaron.

Kommer du att fortsätta ladda upp material på Content Central?
– Ja, absolut! 

När och varför började du skriva? 
– Jag började skriva små historier redan som 7-åring men det var som 20-åring jag upptäckte att en journalist fick jobba på fältet, resa och satt inte instängd på ett kontor hela dagarna. Då bestämde jag mig för att söka till Journalisthögskolan.

 

När började du frilansa? 
– 2005

 

För vilka brukar du skriva?

– LRF Media (Gods&Gårdar bland annat), Tidningen Borätt (fast frilansuppdrag sedan flera år) och Conventusmedia. Jag har riktat in mig på bostäder; byggteknik, ekonomi inom bostäder och arkitektur.

 

Vad ger skrivandet dig? 
Det är nyfikenheten som driver mig, att göra research och hitta nyheter. Att få fördjupa mig i ett helt nytt ämne som nu när jag skriver om framtidens energieffektiva samhälle.

 

Vad brinner du för? 

– Att bredda mitt skrivande och att fotografera ännu mer och bättre än vad jag gör idag.

 

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent? 
– Att få driva sitt eget företag, få vara entreprenör och se hur ansträngning ger ett direkt resultat. Att få använda sin kreativitet, vara tvungen att trolla med knäna ibland, men se att det alltid löser sig.

 

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Och hur ser framtiden ut? 
– Att hitta nya sätt att jobba som frilans som nyhetsbrev, webbtidningar och crowdfunding – man skippar alltså uppdragsgivaren och vänder sig direkt till läsaren. Att nischa sig inom ett ämne tror jag också starkt på.

 

Hur är en bra uppdragsgivare?

– Alternativ 1. En bra uppdragsgivare läser mina texter och kommer gärna med frågor eller synpunkter – kul med samarbete.  Alternativ 2. Säger: bra jobbat!

 

Vad är ditt förhållande till skrivkramp? 
– Jag har sällan skrivkramp, är snarare okoncentrerad men jag har märkt att ju mer deadlinen närmar sig desto mer koncentrerad blir jag.

 

När och var skriver du helst?

– Vid ett skrivbord tidigt på morgonen.  Jag har också provat Hoffice där man varvar hårt disciplinerat jobb med lustfyllda pauser med dans, yoga etcetera tillsammans med andra frilansare.

 

Har du någon ”relation” till dina läsare? Hör de av sig med feedback? 

– Ja, och det är riktigt roligt när människor tar till sig det jag har skrivit. Det ger meningen åt mitt skrivande.

 

Vilket är ditt drömknäck? 
– Det har jag nog redan haft när jag skrev om franska presidentalet för den socialdemokratiska tidningen Broderskap och bodde i Paris och följde valet därifrån under några veckor.  Eller när jag tillsammans med Lion Television gjorde ett program om en epidemi i Stockholm under 60-talet för National Geographic Channel.  Det är ju det som är så bra att man som frilans får möjligheten att göra sådana här saker.

 

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag skulle gärna göra ett riktigt grävjobb inom ämnet bostäder. Jag letar hela tiden efter uppslag för detta. Det gäller ju att hitta något som kan bli en stor grej så man inte lägger ned en massa tid på obetalt researchjobb.

 

Vad läser du själv helst? 
– Under den senaste tiden har jag mest läst böcker av den franska författaren Patrick Modiano för att fräscha upp franskan.

 

Foto: Nick Staberg-Walter

bild 2.magnus liten

Namn: Magnus Carling
Ålder: 41
Motto: ”The sky is not the limit!”
Bor: Göteborg
Utbildning: Samhällsvetare som sadlade om till IT-branschen.
Hobby: Är en inbiten löpare som gärna springer ett Göteborgsvarv om året.
Eventuella specialområden: Grill, mat, vin, poker, film, datorspel, löpning och riddare.

När och varför började du skriva?
– Jag började skriva berättelser någon gång i tidiga tonår, inspirerad av Tolkien och C.S. Lewis. I många år var det fantasy som gällde innan jag gick över till att skriva skräck. Jag blev dock aldrig publicerad annat än i novellform, så i början av 2000-talet övergick jag till att skriva seriemanus, för 91:an och Bamse, samt artiklar. 2005 började jag fokusera hårt på IT-branschens fackpress och skrev många tekniska artiklar. Jag tror att jag började skriva för att berättandet var en sådan härlig avkoppling. Så är det även med de artiklar och nyhetsbrev jag skriver nu för tiden. De ger mig en chans att fördjupa mig inom något nytt ämne och jag kan dessutom förmedla kunskap, vilket är fantastiskt roligt.

Hur kom du in på ditt specialområde?
– Mitt främsta specialområde är IT och då särskilt IT-säkerhet. Jag arbetar till vardags som IT-säkerhetschef och har arbetat länge inom IT-branschen i många olika roller. IT finns överallt och nu med den nya, ständigt uppkopplade världen med allt fler prylar som ansluts till internet är behovet av säkerhet större än någonsin.

När började du frilansa?
– I början av 2000-talet.

För vilka brukar du skriva?
– Jag har skrivit för facktidningar inom IT, såsom Techworld, Mikrodatorn, CIO Sweden och många fler. Jag har också recenserat spel för FZ, översatt artiklar för pokertidningar och skrivit nyhetsbrev. Målgrupperna har till största delen varit tekniker och folk inom IT-branschen, men jag har också skrivit för gemene man i form av så-här-gör-du-artiklar.

Du kombinerar frilansandet med annat. Finns det fördelar/nackdelar med det?
– Ja, det finns många fördelar och några nackdelar. Den främsta nackdelen är kanske att det kan bli ont om fritid, då skrivandet lätt tar mycket tid. Men fördelarna är många. Det är som sagt ett bra sätt att koppla av och göra någonting annat, vilket gör att jag får mycket energi av att skriva. Lite som terapi kanske, jag får en chans att rensa hjärnan och kommer tillbaka till mitt vardagsarbete med nya tankar och massor av energi.

Vad ger skrivandet dig?
– Det skulle vara lätt att svara andlig tillfredsställelse, men lite så är det. Jag skriver inte för att jag vill, jag skriver för att jag måste och det blir allt från bloggande till artiklar och berättelser. Det ger mig en möjlighet att utveckla mig själv, men också att byta fokus ibland.  

Vad är utmärkande för dig och din stil?
– Jag skriver koncist, faktaspäckat och stramt. Försöker att låta varje ord förtjäna sin plats i texten. Det är något jag tror behövs i det ökande informationsflödet.  

Vad brinner du för?
– Oj, jag brinner för mycket. Men vad det gäller skrivandet och områden jag gärna skriver om så är det just IT-säkerhet. Det finns många skurkar där ute och när kontanter blir allt svårare för dem att få tag i försöker de skaffa pengar på annat sätt. Jag blir väldigt upprörd över bedragarna som ringer hem till folk och utger sig för att vara från exempelvis Microsoft. De har förstås ingenting med Microsoft att göra, allt de vill är att pressa människor på pengar. Där vill jag gärna hjälpa till, genom artiklar som sprider kunskap om hur man kan skydda sig mot bedrägerier online. Ett annat ämne är också näthatet, som är alltför utbrett. Alldeles för många människor känner inte till vad som händer online och det är hemskt att höra om alla som råkar illa ut. Framför allt när det gäller barn och ungdomar.

Vad är det bästa med att vara frilansande skribent?
– Möjligheten att få lära mig mer om nya ämnen och att få en chans att sprida kunskap.

Vilken är den största utmaningen för frilansare idag? Hur ser framtiden ut?
– Jag tror att en av de största utmaningarna är att hela mediabranschen förändras. Det finns ett oerhört överflöd av information idag och mängder av folk som skriver eller skapar annat material. Det gäller att kunna vara bäst, sticka ut och vara den som alla vill anlita. Jag tror att det handlar också mycket om hygienfaktorerna, att hålla deadline och att vara flexibel. Text som håller god kvalité tror jag är på väg att bli en bristvara i informationsflödet, det är bara att ta upp vilken dagstidning som helst på nätet och börja bocka av stavfel, dålig meningsbyggnad och så vidare.

– Det finns förstås ljusglimtar, men jag tror att konkurrensen för frilansare bara kommer att öka.

Hur är en bra uppdragsgivare?
– Tydlighet är alltid viktigt om vad man som uppdragsgivare vill ha, men också att vara tillgänglig. Jag har arbetat med många uppdragsgivare som krävt en massa, betalat dåligt och ändå inte kunnat svara på e-post.

Vad är ditt förhållande till skrivkramp?
– I princip tror jag det handlar om skribentens självförtroende och ingenting annat. Det går aldrig att sitta och vänta på inspiration, det är transpiration som gäller. Hårt arbete och inte tvivla på sig själv. Börjar man tvivla kommer skrivkrampen, för att man inte tror att det man skriver är tillräckligt bra.

När på dygnet skriver du helst? Och var gör du det helst?
– Egentligen skriver jag helst på morgonen, men då hinner jag aldrig, så det blir istället kvällar och ibland nätter. Jag håller deadlines heliga, så då är det bara att kavla upp ärmarna. Jag skriver helst i mitt i arbetsrum, jag kan inte vara tillräckligt disciplinerad om jag sitter i soffan eller på ett kafé.

Har du ord/uttryck du retar dig på eller skrivregler som du blir galen när de inte följs?
– Ja, jösses. De och dem verkar vara omöjligt för många att använda rätt … Däremot tycker jag att debatten kring ”hen” har varit rätt fånig, det är väl inte hela världen och hen kan vara användbart. Att hen betyder höna på engelska har ingen som helst relevans, skulle vi ta hänsyn till sådant får vi stryka många ord. Barn till exempel.

Har du någon ”relation” till dina läsare? Alltså: hör de av sig med feedback?
– Det händer absolut.  Men, som det ofta är i IT-branschen, finns det gott om folk som kan allt och skriver jag en teknisk artikel kommer det garanterat vara någon som hör av sig med synpunkter, fast det handlar sällan om faktafel utan snarare om att läsaren tycker att en annan teknik är bättre än den jag har skrivit om.

Vilket är ditt drömknäck?
– Jag brinner ju väldigt mycket för mina berättelser. Håller just nu på med en trilogi tillsammans med en författarkollega och den här trilogin är vårt drömknäck. En fantastisk berättelse, som det skulle vara fantastiskt att få se utgiven.

Vad har du på gång?
– Jag tycker att Content Central är en väldigt bra tjänst för alla, både frilansare och redaktioner, så jag kommer satsa på att fortsätta lägga ut mina artiklar här. Det kommer att bli fler teknikartiklar, men kanske också ett och annat lite längre resereportage. Sedan funderar jag också på att starta ännu en blogg.

Vad läser du själv helst?
– Vetenskapliga artiklar, skönlitterära böcker – helst skräck och övernaturliga thrillers.

Till sist:
– Vill jag gärna tipsa om min blogg www.spelochfilm.se. Det är en lättsmält blogg där jag recenserar spel och film.

Pidde2Namn: Pidde Andersson   
Ålder: 47
Bor: I Malmö och Göteborg
Motto: Mina ledord är ”informera, underhåll, utbilda”, allt samtidigt.
Brinner för: Film. Konst. Böcker. Tecknade serier!
Utbildningoch eventuella specialområden: Jag började i princip att anlitas direkt efter gymnasiet, jag hann aldrig med att utbilda mig vidare. Mina specialområden är skräck-/kult-/B-film och tecknade serier.

Började skriva: Jag lärde mig att läsa och skriva när jag var fem, på den vägen är det. Jag älskar att fabulera och underhålla – och var för lat för att bli serietecknare. Började frilansa 1989.

Skriver för: Numera mest för nätet, men jag har skrivit åt mängder av tidningar. Läsarundersökningar visade att jag, när jag skrev i dagspress, hade läsare i alla åldrar, ungdomar till pensionärer, män och kvinnor. Jag inbillar mig dock att jag främst uppskattas av de som är specialintresserade av de ämnen jag behandlar.

Skrivandet ger: Tillfredsställelse.

Utmärkande för mig och min stil: Jag skriver synnerligen personligt, rakt på sak, ärligt och ofta humoristiskt. Jag bryr mig inte om vad kollegor och etablissemanget anser att man ska tycka och tänka i mitt skrå.

Det bästa med att vara frilansande skribent: Fria arbetstider – vad annars?

Den största utmaningen för frilansar idag: Att hitta uppdragsgivare som A) har uppdrag, B) faktiskt vill betala, och C) vill betala skäligt.

En bra uppdragsgivare: håller kontakten, meddelar när och var materialet publiceras, betalar i tid, och är allmänt trevlig och kunnig.

Mitt förhållande till skrivkramp: Efter 25 år har jag utvecklat en professionalism som förhindrar skrivkramp. Tror jag!

Skriver helst: Förr skrev jag på nätterna. Numera försöker jag beta av så mycket som möjligt på morgonen. Jag skriver bäst vid ett skrivbord.

Erfarenheter av när det inte riktigt blir som man tänkt: Tja, det skulle väl kunna vara något märkligt citat i bioannonser. I annonsen till "Mr. Deeds" stod det att jag tyckte att filmen var ”riktigt rolig”. Jag hade gett den en tvåa i betyg och den fullständiga meningen löd något om att filmen inte var något vidare, men ”här och var är det riktigt roligt”.

Jag intervjuade Jackie Chan innan han lärt sig engelska ordentligt, och blev inte klok på hans svar. ”Dungeon Monkey Party” visade sig vara filmen ”Drunken Master, Part 2”. Artikeln blev därefter.

Retar mig på att man skriver: ”Karaktär” istället för det korrekta ”roll-/roman-/seriefigur” eller ”gestalt”. Bland annat.

Om relationen till läsarna: Jag har en hel del ganska hängivna fans; några hävdar att det är jag som skapat deras filmintresse.

På gång: Om allt går vägen kommer vi snart att spela in en långfilm jag skriver manus till. Jag har tidigare varit involverad i ett par långfilmer – på alla möjliga sätt.

Om framtiden ut för frilansar i stort: Så länge uppdragsgivarna fortsätter att prioritera unga, gröna skribenter som accepterar dåliga arvoden, eller till och med jobbar gratis, ser det illa ut.

Läser helst: Utländska facktidningar om de saker jag är intresserad av. Och som ledamot av Svenska Serieakademin måste jag hålla mig à jour med serieutbudet.

Foto: Lasse Sauna-aho

FOTO Kajsa Norbäck Namn: Jill Wallentin
Ålder: 30
Bor: I Sollentuna
Motto: Det omöjliga tar bara lite längre tid.
Utbildning och eventuella specialområden: Grafisk formgivning och licensierad kostrådgivare inom lågkolhydratkost och paleo.
Brinner för: Mat och hälsa.
Matfilosofi: Att äta naturlig mat som gör dig lycklig inifrån och ut.
Favoriträtt: Kyckling i ugn med currysås.
Arbete: Dels så är jag anställd som grafisk formgivare på reklambyrån Tomorro’ där jag jobbar måndag–torsdag. På fredagar, kvällar och en hel del helger så jobbar jag med mitt företag Jills mat & design AB där jag dels jobbar med grafisk formgivning men även med recept, matfotografering, föreläsningar, event och min hemsida Jillsmat.se. Jag älskar att arbeta med olika saker! Man hinner aldrig tröttna.

Du har sålt recept via Content Central. Hur känns det?
Det känns jättebra! Roligt att recepten är omtyckta och sen är det ju alltid härligt med lite extra klirr i kassan. 

Kommer du att fortsätta ladda upp material på CC?
Ja, det kommer jag absolut att göra (så snart som jag får lite tid över).

När och varför började du med matlagning?
Jag har alltid älskat att lagat mat och baka sedan jag var liten. När man lagar maten så får man den ju precis så som man vill ha den. Under de senaste fem åren så har min matlagning även haft ett stort fokus på hälsa och näring förutom att maten givetvis ska smaka gott. För mig är det också viktigt att ta hänsyn till djur och natur vilket gör att jag helst äter enligt säsong och så mycket ekologiskt och KRAV-märkt som det går.

För vilka brukar du skriva din blogg?
För alla som älskar god mat och dessutom vill ge sin och sina familjers kroppar dess bästa förutsättningar för att må bra och hålla sig friska.

Vad ger det dig?
Glädje och stöttning. Jag är väldigt öppen och personlig på min blogg, men främst på Instagram där jag har mest följare. Utan mina följare hade jag aldrig vågat starta eget.

Vad är utmärkande för dig och din matlagning?
Att maten är nyttig men ändå förförisk god och vacker att titta på.

Vad är det bästa med att blogga?
Att få kontakt med så många härliga människor och ta del av deras livserfarenheter och åsikter om saker och ting.

Hur tänker du kring att nå ut?
Jag tror det är viktigt att hitta sin egen nisch och köra på den hela vägen.

När och var arbetar du helst? Jag jobbar när det behövs. Om det handlar om mat så gör jag det helst då det är ljus ute så jag kan ta fina matbilder utan att behöva använda fotolampor eller blixtar.

Hur länge har du fotat?
Så länge som jag kan minnas. Är dock inte utbildad fotograf utan jag har testat mig fram.

Berätta lite om dina bilder!
Ljuset är det absolut viktigaste! Naturligt ljus blir alltid bäst. De flesta av mina bilder har jag tagit ute på min trädgårdstrapp. Sedan bör man tänka på konstrast och färger på tallriken. Att köttet inte ser torrt ut och färska örter blir alltid fint.

En anekdot från karriären: I somras gjorde jag tv-debut på TV4s Nyhetsmorgon som tv-kock. Inspelningen skedde uppe på deras tak och det blåste ganska mycket den morgonen. När jag kom dit så stod Niklas Strömstedt och sjöng tillsammans med sitt band. När jag minst anade det så kom det en vindpust och min vita klänning flög upp så jag blottade rumpan för hela bandet. Det kallar jag att göra ett minnesvärt första intryck, haha.

Har du någon relation till dina läsare?
Ja absolut! De är mina största supportrar. Speciellt på Instagram men även på min facebook-sida där det går snabbt och enkelt att få kontakt.

Vilka matbloggar följer du själv?
Jag är faktiskt superdålig på att läsa andra bloggar så jag skäms lite över att säga att jag inte följer någon. Jag har ju inte så mycket fritid nuförtiden. Jag lägger hellre den tiden på min Instagram.

Finns det någon kock som du inspireras av?
Jag gillar ju Jamie Oliver som inte bara är en otroligt duktig kock utan verkar också vara en väldigt sympatisk människa som vill hjälpa andra till att äta bättre mat. Även om han inte lagar lågkolhydratkost. Gillar också Nigella som har ett sådant härligt och nästan lite förföriskt förhållande till mat som jag tycker är kul att titta på.

Vilket är ditt drömuppdrag när det gäller matlagning/blogg?
Jag skulle gärna ge ut en till kokbok samt vara med i ett matlagningsprogram (inte live).

Vad har du på gång?
Bland annat så kommer jag att vara matredaktör i det nystartade magasinet ”Matkärlek” som kommer att komma ut åtta gånger om året. Sedan har jag lite andra projekt som ligger och puttrar, men ingenting som är helt klart än. 

Jills tips för att bli en nyttigare matkonsument och laga bättre mat:
- Skippa all mjölmat, främst innehållande vete.
- Dra ner på kolhydraterna och ät mycket grönsaker.
- Ät mest protein från ägg, fisk och fågel. Helst ekologiskt och KRAV-märkt till så stor del som möjligt.
- Skippa lightprodukterna. Njut av riktig grädde, smör och crème fraiche om du tål mejeriprodukter. 

Foto: Kajsa Norbäck